En sjätte ledarartikel efter maktskiftet i vår kommun

Sätt stopp för vansinnet hos socialförvaltningen!
  
  
Många av er läsare har säkert hört talas om Parkinsons lag, skapad av den brittiske satiriske författaren och historikern Cyril Northcote Parkinson (1909 - 1993). Hans lagtexter gäller än idag - eller kanske ännu mer idag. 

Parkinsons lag har betydelse för alla organisationer och i synnerhet politiska sådana. Den säger bl a att en byråkrat med lätthet genererar arbetsuppgifter åt två nya byråkrater.

Låt oss ta den politiskt styrda socialförvaltniaingen i Borgholms kommun som exempel. Den bestod till en början av en förste socialassistent - sedermera socialchef - fru Britt-Marie Lemdal som vid sin sida hade en socialassistent Herbert Prim. Dom huserade i två små rum innanför Stadshusets västra entréhall och skötte sina arbetsuppgifter väl. Likväl kom deras verksamhet att utökas till allt fler tjänsteman, så till slut fick dom inte plats tillsammans med alla övriga administrationer som svällde ut i Stadshuset. 

Kommunen kom därför att hyra nya - nybyggda - lokaler åt socialförvaltningen i kvarteret Kamelen på Badhusgatan 23.

Med tiden kom den ena socialchefen efter den andra och allt fler medarbetare och allt mer "behov" av lokaler. Idag har man mer eller mindre växt ut i halva kvarteret och lagt under sig dom lokaler vid Östra Kyrkogatan i samma kvarter som när huset var nytt hyste dels Arbetsförmedlingen och dels Försäkringskassan plus en massa bostadslägenheter vid Västra Kyrkogatan, vilka byggdes om till kontor åt socialförvaltningen allteftersom dom råkade bli lediga.

Nu finns det väl inte mer i kvarteret att kunna växa i och då har förvaltningen börjat titta efter nytt och kastat blickarna på den kommunägda f d Vårdcentralen, där förvaltning väl hoppas på att kunna växa ytterligare om denna stora byggnad  byggas om till nya förvaltningslokaler. Vad det kalaset i slutändan skulle komma att kosta är det väl ingen som vet, men det skulle nog kunna ge fog för Borgholms inofficiella slogan "staden vid ruinens brant". 

Den senaste i raden av socialchefer i Borgholm - Ewa Ekman - har nu gått ut en skrivelse till politikerna med titeln "Vad gör vi på Badhusgatan 23"? Det kan man naturligtvis undra och det är ju närmast horribelt att förvaltningen bara under denna tid har svällt ut till inte mindre än 42 tjänstemän, varav 8 chefer.  

Och det är som sagt inte bara Badhusgatan 23 utan numera även det mesta av Västra Kyrkogatan 17 A, hela Västra Kyrkogatan B samt hela bottenplanet på Västra Kyrkogatan C - längan mot Östra Kyrkogatan - som ingår i socialförvaltningens lokaler. Man verkar vara fullt upptagna med att administrera varandra för en verksamhet som hade kunnat skötas av en handfull personer. När man inte springer ut på  gården och står och röker förstås.

De flesta av rummen har luftkonditionering och är försedda med indikatorstyrda markiser! Och ändå har man mage att - med socialchefen i spetsen - klaga och ropa efter nya lokaler! 

Problemet är inte att lokalerna är få små och omoderna, som man vill göra gällande. Problemet är istället att både antalet tjänstemän och antalet chefer är för stort och att dom lokaler som kommunen hyr åt förvaltningen är för stora. 

Förvaltningen får inte fortsätta att svälla och kommunen bör givetvis inte investera i nya stora lokaler åt en verksamhet, där kostymen snarast måste sys in till rimliga proportioner 

Våra skattepengar måste få gå till omsorgsverksamheten istället för att ödslas på en växande administration och nya förvaltningslokaler! Det är dags att säga ifrån och sätta stopp för vansinnet!

Du kan kommentera den här ledarartikeln om Du klickar här! 

Vill Du läsa fler av mina ledarartiklar, klicka här!