Förra söndagen hade jag nog inte tänkt att Putin skulle föra anfallskrig i Ukraina idag - ett blodigt överfallskrig som nu är inne på fjärde dagen. Jag hade inte heller trott att ukrainarna skulle mäkta att bjuda ett så tappert och ihärdigt motstånd som dom hittills lyckats med.
Medan världen fegt "tittar på" och diskuterar ”sanktioner”, som t ex vilka rika ryssar som inte ska få besöka Europa och vilka ryska banker som ska hindras från att föra över pengar till väst. Och om man verkligen ska sluta köpa olja från Ryssland och kanske behöva köpa dyrare från annat håll.
Samtidigt förstår jag skräcken för att galningen börjar brassa av sina kärnvapen, visserligen ett självmord men ett gigantiskt självmord som med råge skulle slå Adolf Hitlers med sin Eva Braun i den tysk bunkern i maj 1945 och få ännu större utrymme i framtidens historieböcker och stärka lille Putins betydelse. Ifall det nu skulle finnas j några överlevande som kan ge ut historieböcker efter ett kärnvapenkrig.
En oberäknelig galning vet man aldrig var man har och allra minst en självbesatt narciscist som Putin.
I förra söndagens betraktelse här i bloggen hade geniale ståuppkomikern Jonatan Unge jämfört Putins absurda krav på östra Ukraina med om Sverige nu skulle kräva att få tillbaka Keksholms län som ryssarna knep från oss för länge länge sedan.
Och i onsdags skojade jag till det på Facebook genom att teckna och lägga ut en liten grinig unge i en småbarnsstol i änden på det jättelika bordet i Kreml som ville leka med sina krigsleksaker.
Jag kunde väl inte tro att Putin under den följande natten verkligen skulle inleda sin invasion av Ukraina och att det inte längre var det minsta läge att skämta.
Nu är inga skämt roliga längre. Putin är ett hot för oss alla, inklusive sin egen omgivning.
Har väl aldrig någonsin tidigare önskat mord på en statschef, men just nu önskar jag faktiskt att Putin snarast blir likviderad av sina egna innan han hinner sätta igång ett världskrig med kärnvapen som tar kål på hela mänskligheten.
Önska kan man ju alltid, men inte alla önskningar slår in.
Nej, jag målar inte fan på väggen, för han sitter faktiskt redan där!
Per Lublin
