Veckans söndagsbetraktelse får det här inlägget från Jonatan Unge i Aftonbladets nätupplaga bli. Så djävla bra!
Det är bara att hålla med. Avtal är avtal, så det är bara att ge oss tillbaka Kexholm!
Äntligen någon som vågar säga ifrån på skarpen mot lille Putte!
Är de sjuka i huvudet? Ge hit Kexholm!
Jag har icke det skarpaste huvudet.
Det får man ändå ta och erkänna.
MEN!
Min eld är den största i Sverige och denna eld brinner för vårt land! Jag är en oerhörd patriot. Få har sörjt förlusten av Finland år 1809 så hjärtskärande, varit stoltare över att kullagret är en svensk uppfinning eller försvarat baltutlämningen mot alla haters där ute med en sådan intensitet som jag. Med detta sagt är det väl konstaterat att ingen har större auktoritet att uttala sig tvärsäkert om det känsliga geopolitiska läge som råder i Östersjön och hos vår gamla allierade Ukraina. Mazepa vi glömmer dig aldrig!
Som jag förstått det så hotar Ryssland just nu i princip allt och alla. Hotet är så pass allvarligt att en beredskapsstyrka sänts till Gotland. Bilder på hur pansarvagnar rullar ut i Visby hamn har fått oss alla att reagera. De flesta med en känsla av chock men också med insikten om hur allvarlig situationen är. De flesta, säger jag, då gotlänningarna väl mest har gnällt. Antar jag i alla fall, då gnäll brukar vara deras go-to reaktion på det mesta.
Hur man ska förhålla sig till Putin och hans hot råder det dock delade meningar om. Inte bara här hos oss i Sverige utan även i resten av Europa och i USA. Ska man vara tillmötesgående mot Putin eller sätta hårt mot hårt? Personligen anser jag att Putin är en mobbare – och mobbare slutar inte förrän de får ett slag över nosen.
Kan jag visa på några studier som stödjer att denna strategi fungerar? Nej.
Är det inte väl lätt för mig att tuffa mig, då jag ju knappast kommer bli inkallad? Jo.
Ska man verkligen riskera handlingar som kan leda till att en hel generation svenska pojkar offras? Absolut.
Vi kan nämligen inte genomlida ytterligare en nationell förödmjukelse som Sveaborg! Det hade varit katastrofalt för vår självkänsla. Tvärtom, tycker jag, vi ska tuffa till oss ännu mer.
Som svar på Rysslands alla absurda krav bör vi ställa egna minst lika absurda krav.
Eller absurda och absurda. Till exempel tycker jag att vi ska kräva att dom lämnar tillbaka Kexholms län. Vi har ett avtal från 1609 med Ryssland om att Kexholm ska vara vårt för eviga tider. Så vad fan liksom. Ett avtal är ett avtal.
Hålla på att böla om att man har rätt till östra Ukraina samtidigt som man sitter och tjuvhåller på Kexholm, är de sjuka i huvudet? Ge hit Kexholm!
Nu när jag tänker på hur mycket jag vill ha Kexholm så känns det bra märkligt att stationera massa styrkor på Gotland. För det vore väl bra mycket bättre att skicka dem till Kexholm?
Gud, vad jag saknar Kexholm!
Med det sagt så vill jag avsluta med en positiv aspekt av denna kris samt ett försvarstips som kan komma att rädda en hel generation svenska pojkar:
En bra grej med denna konflikt med Ryssland är att vi äntligen kan samla ihop alla Putin-kramare och sätta dem i läger.
Se upp Chang Frick och…Katerina Janouch?
Slutligen mitt försvarstips: Skaffa kärnvapen!
Vi har the know-how, vi har tillgångarna, bara gör det. Ingen fuckar med en kärnvapennation.
Jag har en gång föreslagit detta för Micke, ni andra känner honom som Micael Bydén, vår ÖB. Hans läppar sa inget men hans ögon sa: Tack, det var en jättebra idé, det ska vi göra.
Så förhoppningsvis är vi redan kittade och då är allt lugnt. Varsågoda.
Jonatan Unge
Jodå, Jonatan Unge har faktiskt det skarpaste huvudet. Han har visat sig vara outstanding (för att använda sig av ett modernt nysvenskt ord) i På spåret, där han ska vara med i finalen på fredag.
Men vad har allt detta med Öland att göra? Absolut ingenting mer än att Putin är vår närmaste granne i öster, lider av storhetsvansinne och kan ta sig för precis vad som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar