Det är nu tolv dagar sedan som jag satt där ensam hos Förvaltningsrätten i Växjö med ett motståndarlag på fem personer mitt emot - som jag berättade om förra lördagen här i min kommunblogg.
Jag kände mig lite som den lille David mot jätten Goliath.
Det var inte mycket som den femmannastyrkan presterade.
T ex så påstod den så kallade kommunchefen Christina Madeling att man först samma morgon som kommunfullmäktigemötet (där striden om skolorna på östra sidan stod) förstod att det skulle komma många åhörare "eftersom de hade pratat om det i kalmarradion" den morgonen och då var det för sent att flytta mötet till en större lokal. Mina tre vittnen som sedan blev hörda på telefon kunde dock alla intyga att den här frågan hade varit den mest engagerande under hela hösten, att spänningen var stor inför kommunfullmäktigemötet på hela östra sidan och att vem som helst långt i förväg hade kunnat räkna ut att det skulle komma väldigt många åhörare så att det hade behövts en större lokal, som t ex Folkets hus eller någon bygdegård.
Inte särskilt mycket i huvudet hos "kommunchefen" med andra ord!
När kommunal-orådet Lisbeth Lögnartsson sedan började breda ut sig om en massa saker som inte hade det minsta med målet att göra, så blev hon återförd till ordningen av rättens ordförande som på ett mycket bra och tydligt sätt skötte förhandlingen.
Bibelns David besegrade jätten Goliath (och blev sedan vald till kung), men hur skulle det gå i det här fallet? Domen skulle komma inom en vecka. Kan väl erkänna att det kändes lite spännande.
--------------------
Det hjälpte att hålla tummarna!
Domen föll redan på fredagen, men först i måndags blev den känd. Jag fick först veta genom en journalist som ringde upp mig i måndags och ville ha en kommentar. Han hade sett den bland den i mappen med inkommande post på stadshuset.
Det blev naturligtvis ett litet inlägg om den glädjande nyheten här i bloggen redan i måndags men här kommer lite mer kring förvaltningsrättens dom:
Jag hade ju anfört flera rättsliga grunder för att kommunfullmäktiges beslut att lägga ner en skola på östra sidan skulle undanröjas, tyvärr har rent sakliga skäl ingen betydelse, som t ex att beslutet är urdåligt och ödeläggande för en inflyttningsbygd. Det är bara formaliteterna som räknas när ett kommunfullmäktigebeslut ska prövas i en förvaltningsdomstol.
Vad Förvaltningsrätten hade fastnat för var att kommunfullmäktiges ordförande trots mina protester hade satt streck i debatten. Ordföranden har inte rätt att Jan Ericibegränsa ledamöters yttranderätt på det viset. Därför upphävdes kommunfullmäktiges beslut att lägga ner Runstens skola!
Att kommunfullmäktiges ordförande Jan Erici nu hamnat i en minst sagt pinsam situation är synnerligen självförvållat. Han har under lång tid försökt att uppträda som en gammaldags skollärare som har sina hackkycklingar som ständigt ska tillrättavisas. Det är bara rottingen som har saknats.
Gång på gång när jag haft ordet och stått i talarstolen har han avbrutit mig med tillrättavisningar på ett sätt som han inte gör mot andra. Många gångar låtsas han inte märka mig när jag begär ordet utan andra uppe på podiet ha fått uppmärksamma honom på min uppsträckta hand. Och det är inte första gången som han på detta olagliga sätt plötsligt har satt streck i debatten.
--------------------
En kommunmedborgare från Runsten skrev till mig nästa dag bl a:
" - Kan tänka mig att det kacklar vilt nu i Sveriges största hönshus, (kommunalkontoret i Borgholm)."
Jag svarade med bl a:
" - Jag kan nog också tro att det kacklas hej vilt där inne. Och att hönsen försöker slita stjärtfjädrarna ur gammeltuppen Jan Erici."
Vill Du kommentera, klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar