Och i fredags var det också ett astronomiskt himlafenomen. Sent på kvällen.Tjugohundratalets längsta månförmörkelse fick jag bud om på Facebook. Begav mig upp på Köpings klint för att beskåda den från en hög punkt. Där var fullt av folk ute i nattaskummet. Kanske ett femtiotal personer. En del uppflugna på domarringarnas höga stenar. Mobiltelefoner lyste i mörkret. Snart insåg jag att alla var ute i samma ärende som mig - att beskåda månförmörkelsen.
Men det var nu inte så mycket att se. Månen syntes nämligen inte alls. Trots att det egentligen skulle vara fullmåne och sikten var klar. Till slut kunde man ana sig fullmånens kant, en synnerligen tunn cirkelformad strimma av små, små röda fläckar som nätt och jämnt kunde skönjas på himlen närmast vattentornet. Hojtande ungar som förväntat sig en stor blodröd måne verkade besviken, det hade ju talats om "blodmåne"!
Så småningom stod månen som en ljus skugga över toppen på Köpingsviks vattentorn.
"Blodmåne" över toppen på vattentorn. Titta noga i bildens nedre del!
Någon som förhoppningsvis har bättre bilder?
Foto: Per Lublin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar