Vintergäck och snödroppar på våran innergård, ”Hans Majestät” och ”Lången”

Nu har de dykt upp på våran innergård mitt i Borgholm - vintergäck och snödroppar. Ett par gula bollar vintergäck på väg att slå ut och några små, små snödroppar. En månad tidigare än normalt!

Jaja, vintergäck när det inte finns någon vinter att gäcka. Ett par köldnätter med lite snö räcker inte för att man ska kunna tala om vinter. För det krävs ju enligt SMHI:s normsättare fem dygn i sträck med dygnsmedeltemperatur understigande nollgradersstrecket. Och det har vi ännu inte haft i år någonstans i vår kommun. 

Och snödroppar är namnet på de små vita blommorna trots att de senaste dagarnas snö har slaskat bort idag. Snödropparna verkar vara det enda av det vita som finns kvar. 

Två av mina grannar i huset på andra sidan innergården kommer inte att få  se vare sig årets första vintergäck eller de första snödropparna:  

Hans-Olof som gick bort ensam i sin lägenhet vid nyåret och ”Lången” som gick bort en vecka senare. Jag brukade prata en hel del med Hans-Olof lite då och då. Han var den av mina grannar som jag pratade mest mest. Han var nära tio år yngre än jag och de sista åren nästan helt förhindrad att komma ut på grund av svår artos och en trappa som var besvärlig att gå i. Är glad att jag kunde göra lite ärenden åt honom. Tills coronan kom och jag fick isolera mig. Men lyckligtvis fanns det andra i grannskapet som hjälpte honom fortsättningsvis. Men han fortsatte att höra av sig per telefon och ha synpunkter på mycket av det som hände här på Öland och i övriga världen, något som ibland har avspeglat sig här i bloggen. 

Därtill bar han på en besvikelse över rådande personalpolitik från de många år som han varit kommunalt anställd som vaktmästare vid närliggande äldreboende.

För Hans-Olof var det nog trist att behöva sitta isolerad i sin lilla lägenhet. Han var ju en social person som dessförinnan gärna gått ut till stadens näringsställen, där han kunde gå runt bland borden och underhålla gästerna - ofta presenterande sig som ”Hans Majestät”. 

Till Lången - som jag också brukade utbyta lite ord med  - tänker jag återkomma i ett senare inlägg. 

Saknar dem båda. Det känns tomt här i grannskapet  utan dem. Dom hörde liksom till. 

Foto: Per Lublin

Kommentarer

Vill du se mina senaste inlägg, ”klicka " HÄR