Fasta utan fasta

I veckan som gick var det också Fettisdag. Naturligtvis avnjöt jag min kanel- och florsockeröverströdda fettisdagsbulle fylld med vispgrädde och syndigt god mandelmassa i en tallrik med varm mjölk. Därmed gjorde jag ett litet avsteg från en i övrigt strikt hållen LCHF-kost som jag iakttagen alltsedan morgonen efter Tjugondag Knut. Då vägde jag 85,5 kg. På Askonsdagens morgon fyrtio dagar senare hade jag - trots semlan kvällen innan - gått ner sju kilo, nu till 78,3.

Tidigare år har jag haft Askonsdagen som avstamp för en klassisk fasta enligt konstens alla regler. Man rensar kroppen, går ner i vikt (kanske lite för snabbt) och mår efter ett tag väldigt bra. Men första veckan är jobbig, då går man runt som en zombie, oföretagsam och lättirriterad. Så ville jag inte vara i år, så jag har valt att istället fortsätta med min kolhydratfattiga kost, unna mig fet och bra mat och må bra hela tiden. Så i år blir Almanackans fastetid fri från fasta för min del. Med föresatsen dock att som frukost enbart hålla mig till broccoli efter ett recept som jag en gång i tiden fått från vår stjärnkock Karin Fransson och som jag - fritt tolkat och utvecklat - gärna sprider vidare:

Man tar en broccoli och skär loss blomklasarna från stammen. Stammen rensas fri från blad och förhårdnade utväxter, klyvs och delas i mindre bitar och läggs i en kastrull med rikligt med lättsaltat kokande vatten. När stambitarna mjuknat (i bästa fall efter kanske 5 minuters kok på hög värme men om skalet är hårt kan det ta upp till 20 minuter) lägger man blomklasarna i kastrullen där de får koka tillsammans med resten i 3 - 4 minuter. Sen slår man av vattnet, serverar den varma broccolin på tallrik/tallrikar, ringlar över lite olivolja (gärna med citronsmak, min egen idé) och river över lite parmesan. Sen är det bara att njuta!

Hälsosammare frukost tror jag inte existerar.