Buerie Jåvle 🎅🏼Buorre Juovla 🎅🏼 Gladelig Jul 🎅🏼 Gleðileg Jól 🎅🏼 God Jol 🎅🏼 God Jul 🎅🏼 Hyvää Joulua 🎅🏼 Häiud Jõule 🎅🏼 Juullimi Pilluarit
Bild: Vikipedia
tisdag 24 december 2019
söndag 22 december 2019
fredag 20 december 2019
JULLOV
Idag har det varit skolavslutningar runt om i vår kommun och barnen har gått på jullov. Kommunstyrelsen hade terminsavslutning och gick på jullov redan i tisdags och nu tänker jag själv ta jullov. Från bloggskrivandet.
Så jag får önska er alla läsare en riktigt God Jul och ett ännu bättre Gott Nytt År! Vi ses på det Nya året - om inte förr!
Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR
Motorsågsmassaker i Societetsparken
Just nu pågår en motorsågsmassaker i Societetsparken i Borgholm. Syftet påstås vara att kajorna inte ska någonstans att sitta på nätterna och därmed försvinna från staden.
Dom som beslutat att såga av dom grenar som kan tänkas utgöra nattliga viloplatser för dessa fåglar har inte begripit att kajorna knappast lär försvinna för att man sågar bort grenarna från ett antal träd i parken.
Kajorna väljer istället bara ut några andra träd i grannskapapet för sina övernattningar. Dom har ju bott hela sina liv i Borgholm och lär inte överge staden ens om hela Borgholm med alla sina parker och trädgårdar kalhöggs helt och hållet.
Som vanligt är borgholmsborna inte tillfrågade innan motorsågsmassakern drogs igång. Allt sker över huvudet på medborgarna i Gubbholms kommun.
torsdag 19 december 2019
Ilkos största (?) självmål
Så kryper det fram att försäkringsbolaget där Åkerboskolan var försäkrad erbjudit kommunen vad politikerna kallar ett ”skambud” som ersättning för de nedbrunna byggnaderna.
Förvånar mig inte det minsta.
Sossarna med Ilko Corkovic i spetsen har ju tillsammans med centern verkligen gjort allt som stått i deras makt förr att nedvärdera dom byggnader på Åkerboskolan som sedan blev lågornas rov, så försäkringsbolaget har ju haft väldigt lätt att genom hänvisning till Ilkos och Staffan Sossedrängs (C) beskrivning sätta ner värdet på byggnaderna före branden till ett minimum eller endast ”skrotvärdet”.
Snacka om att göra självmål!
Det blir nog ett olösligt problem för "ledarskapet" att kunna överleva detta politiskt om försäkringspengarna stannar vid en ”skitsumma” på grund av deras idiotiska argumenterande före branden, då dom dömde ut byggnaderna helt och hållet och påstod att dom inte var värda - eller ens möjliga - att renovera!!!
Ilkos (s)törsta självmål?
Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR
tisdag 17 december 2019
Dystert för BEAB
Tidigare idag har vi fått veta att BEAB:s VD Anders Lindholm tillträder som VD på Borås Energi och Miljö AB den 1 april. Nej det är inget för tidigt aprilskämt utan dessvärre tydligen allvar. Som förklaring till att han byter jobb uppger Anders Lindholm för Ölandsbladet (på nätupplagan) att han ”fått möjligheten”.
Jovisst, men han hade ju också haft möjligen att stanna kvar som VD i BEAB där han säger sig stortrivasmed sin personal samtidigt som han trivs med att bo i Borgholm.
För BEAB hade det förstås varit det bästa om Anders Lindholm stannat kvar, eftersom han är en chef som månar om sin personal och att den trivas, vilket är A och för att ett företag ska fungera bra, även ett kommunägt sådant!
Anders Lindholm har under sina år I Borgholm lyckats med konststycket att utveckla BEAB på ett bra sätt, till skillnad från en och annan tidigare VD för det kommunägda bolaget.
Man kan dock förstå hans drastiska steg att söka sig bort, då det inte är helt okänt att kommunala beslutsfattare på kommunledningsnivå som föga begriper sedan en längre tid tillbaka har börjat lägga sig i bolagets skötsel och funktioner på ett omotiverat sätt.
Man kan utan överdrift påstå att ledningen i Gubbholms kommun är dålig på att behålla bra chefer men har lätt för att anställa dåliga chefer som det sedan kostar multum att bli av med!
Samtidigt kan man ju fundera över att när jag på den tid som BEAB präglades av inkompetens stred för att dom skattefinansierade verksamheterna som gatu- och parkunderhåll, måltider m m skulle återgå till kommunal regi så röstade C med stöd av S emot. Men att när nu BEAB börjat funheta bra så är det just dessa partier, S och C, som gått i bräschen för att återföra dessa verksamheter till kommunen. Någon form av kortslutning måste det ju ha varit där.
Vi är många som kommer att sakna Anders som en bra ledare för det kommunala bolaget och vi får hoppas att hans kompetens kommer bättre till sin rätt i Borås än vad den har fått göra här i Gubbholms kommun.
Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR
söndag 15 december 2019
En imponerande 92-åring
Såg ni Nobelkonserten som direktsändes igår från Konserthuset i Stockholm i Sveriges Televison? Och såg ni intervjun med dirigenten Herbert Blomstedt??? En imponerande 92-åring med stenkoll!!! Tänk att kunna leda timslånga musikstycken av nog så svåra kompositörer som inte minst Jean Sibelius utan partitur och ha varenda liten ton och vändning i huvudet och ha varenda en i en jätteorkester under full kontroll. Och detta vid nittiotvå år ålder!!! Med bara en blick eller gest!
 |
| Foto i Wikipedia från 2015 |
Detta medan kommunalrådet Ilko Corkovic, som är fyrtio år yngre än Herbert Blomstedt, far runt som en yr höna mellan ledamöterna på kommunfullmäktiges möten för få dem att göra som han vill, så fort som det kärvar sig det minsta.
Och orkestermusikerna igår var betydligt fler än vad kommunfullmäktiges ledamöter är.
Så får man vara vid Herbert Blomstedts vigör vid hans ålder, så kan man med största tillförsikt se fram emot att bli hundra. Även om man inte har någon begåvning på musikens område 😀
PS. Repris I TV2 26/12 kl 10.45 - 12.15
Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR!
söndag 8 december 2019
Inget mer lördagsgodis i år!
Ni kanske lade märke till att igår blev det inget lördagsgodis, i varje fall inte här i bloggen.
Tycker nämligen att det är lite överkurs med särskilt godis just på lördagarna i en månad som december då det redan bjuds på godis lite varstans. Inte minst pepparkakor som det nu bjuds på hart när överallt!
Och så russinen och mandlarna i glöggen som nu under hela aventstiden serveras lite här och där. Så det här är en månad när kna ppast någon i vårt land behöver lida brist på godis!
Apropå glöggen så kan den som vill och tycker sig ha råd lyxa till det med en pava Årets glögg från Blossa som är en passionsfruktsglögg. Hundranitton kronor på Systemet.
Gillar man inte alkohol, måste köra bil eller av någon annan anledning inte vill riskera att bli beruskad, så värmer man den dyra passionsfruktsglöggen länge och väl i glöggpannan tills att alkoholen ångat bort. Vill man sedan ha rena passionen så får man försöka med att även få bort frukten på något sätt 😊
Kommentarer
Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR
torsdag 5 december 2019
Träffsäker Jämförelse
Här en utmärkt bra insändare i Ölandsbladet med en för dom inblandade pinsamt träffsäker jämförelse idag torsdag:
Vi var en del som tänkte ungefär likadant när vi på samma sida i bladet nyligen läste både om den plötsliga storsatsningen på Skateanläggning och sparkraven på skolan. Fick många upprörda reaktioner.Kommunens politiska ledning borde skämmas!
Och en sak till: Vem har fått för sig att det är så vettigt att förlägga en skateboardanläggning i en park där det bor folk omkring? Det kan givetvis bli oerhört störande för dom kringboende ifall anläggningen skulle bli utnyttjad!
Det hade väl varit bättre att placera en sådan anläggning nere i Mejeriviken istället där knappast någon skulle bli särskilt störd av den!
Och varför struntade kommunens ansvariga i skateboardintresset på den tiden som det verkligen var stort bland våra ungdomar och istället bygger något sådant nu när skateboard verkar vara ganska passe’? Man får ett intryck att det verkar röra sig tämligen långsamt i våra överhuvudens hjärnor som behöver ett tiotal år på sig för att komma till skott.
Och hur kan ett sådant beslut över huvud taget fattas över huvudena på såväl stadsbefolkningen som oss folkvalda i kommunfullmäktige!?
Idiotin och maktfullkomligheten verkar vara total!
Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR!
onsdag 4 december 2019
... och här går godiset att LÄSA också!
Har blivit uppmärksammad på att godiset i lördags från Östra Småland var väldigt svåräst. Och så ska det ju inte behöva vara, även om tidningen är nedlagd.
Så här kommer en tydligare variant som gå att läsa också, hämtad från den likaledes nedlagda nätupplagan, där såväl ”Torget” som annat tidningsinnehåll går att fånga upp i erfterhand från nätet:
Ölänningen som förliste
två gånger
Kalmarfartyget Advenas förlisning vid Shetlandsöarna 1912, och Peter Johnsons trägna arbete att bringa klarhet i vilka besättningsmän som begravdes på Out Skerries gamla kyrkogård, har vi berättat om tidigare här på Torget. Nu har Eva Bergström i Kosta, dotter till den räddade matrosen Ragnar Larsson (1889–1956), ställt en intervju med sin pappa till Torgets förfogande. Artikeln är signerad Axon, det vill säga Axel Andersson (1913–1996), som själv var till sjöss i unga år. Han arbetade på Barometern från 1954, där nedanstående artikel publicerades samma år.
Om man seglat till sjöss från 1906 till 1944 har man hunnit med en hel del och det har också ölänningen och förre matrosen Ragnar Larsson, som nu sitter i sin födelseby Torparehorva i Löt, postadress Palmelund, och tänker tillbaka på vad som varit. Det har som sagt blivit en hel del, även om man får räkna bort några år då han försökte sig som murare hemma på Öland. Bland annat har han hunnit vara med om två förlisningar, en vid Shetlandsöarna och en på Nordamerikas västkust, den ena en tragedi, den andra med helt lyckligt slut.
Fartyget som förliste vid Shetlandsöarna var en Kalmarskuta, skonertskeppet Advena, som var nyköpt till Kalmar. Hon hade sprungit läck i Östersjön, övergivits av sin norska besättning, påträffats och införts till Visby varpå hon såldes till Kalmar. Ragnar Larsson hade nyligen gjort sin värnplikt och mönstrade i henne i november 1911, då hon låg nyreparerad i Kalmar med propslast för Sunderland, England. Kapten K H Fredriksson från Ängö i Kalmar förde henne; han hade övertagit henne endast för denna sista höstresa efter det han var hemkommen med sin bark Madonna av Kalmar för att lägga upp. Resan blev hans sista. Advena kom till England, lossade propsen och lastade kol och koks på Kalmar. Avseglade i januari 1912 i fint väder från Sunderland men mötte storm och besättningen fick en mycket hård vecka.
Enligt en av hr Larsson och den andra överlevande undertecknad sjöförklaring länsade Advena – efter att man siktat en fyr på norska landet – undan vind och hav för undre märssegel och förstäng i två dygn, siktade en fyr och väntade österöver, satte revat storsegel, låg på ostlig kurs i två dagar, tills man fick syn på en fyr i lä. Storstäng sattes men skörades genast. Vindmöllan, som användes till länspumpning, havererade och båda brädgångarna spolades bort. Skutan spolades över så det var omöjligt att handpumpa. Alla samlades därför på halvdäcket. Stormloppet ändades i en bukt på den klippiga ön Skerries, där man tog tre upplysta fönster i fiskarstugor för signalljus.
Advena lyckades styra in i bukten, men mellan bergväggarna tog vinden slut och skutan slungades upp på sockertoppsformad klippa inne i bukten. När brottsjön drog sig tillbaka rasade Advena ned med hela ena sidan utriven. Riggen gick överbord och slog ned tvärs över däck. Larsson stod själv till rors. Kapten Fredriksson kom på däck med en portfölj och styrmannen delade ut två livbälten och tre frälsarkransar. Larsson och den andre överlevande fick inga, varför den förstnämnde själv rusade ned och hämtade två livbälteni styrmanshytten.
Larsson höll sig sedan fast i räcket kring halvdäck men spolades överbord, kravlade sig upp först på en däckslucka och sedan på en upp- och nedvänd livbåt och plockades slutligen upp av några fiskare, som också räddade den andre överlevande. Denne var lättmatrosen Karl Jonsson, från Hultsby i Ryssby socken. Hr Larsson har haft en bild av den förlista Advena men den har han lånat ut och aldrig fått tillbaka. Skonertskeppet blev så söndermalt mot de shetländska klipporna att fiskarbefolkningen kunde plocka vrakdelarna i vedkorgar.
– Det var en mycket slitsam stormvecka före förlisningen, säger hr Larsson, styrmannen var sjuk, två man för kort var skutan från Kalmar, kocken hade mönstrat av i Sunderland och den av besättningen som ersatte honom bröt en arm under resan. Av folket för om masten var bara fyra man arbetsföra och de var unga pojkar. Skutan var det ingen större fara med, skrovet var starkt och höll bra för påfrestningarna men riggen var kanske något sliten. Möjligen hade hon kunnat ligga över en av uddarna och klarat sig om man vågat sätta flera segel – och dessa inte blåst sönder. Man vet inte.
Den andre räddade, Ryssbybon Karl Jonsson, mötte hr Larsson 1915 i Portland, Oregon, där de sedan var rallare ihop en tid. Något av åren 1918 eller 1919 såg hr Larsson i Sydney, Australien, en stor folksamling på en gata. Det visade sig att man beskådade ett livligt slagsmål med Ryssbypojken Karl Jonsson som huvudagerande. Han slogs ensam mot en hel samling engelsmän – åtminstone fem eller sex – varför Larsson själv ingrep och lyckades klara sin före detta skeppskamrat därifrån innan han blev alldeles sönderslagen. Sedan har de aldrig råkats. Troligen är Karl Jonsson död [se fotnot].
Den andra förlisningen? Å, den, säger hr Larsson, den var inget märkvärdig. Han var besättningsman i en pråm som bogserades utanför Nordamerikas västkust då den råkade ut för en pålandsstorm. Den var under bogsering från Portland till Seattle, tom, för att lasta. Både pråmen och bogserbåten höll på att driva i land och för att klara sig själv måste bogseraren lägga av bogserkabeln. Pråmen drev i land, men hela besättningen räddades. Bogserbåten gick in till Seattle.
Ett kusligt tillbud var hr Larsson ute för med en tremastbark, Chacma av Kristiansand, på omkring 1 000 ton dödvikt. Larsson mönstrade i Hamburg, som matros hösten 1912, varpå Chacma seglade till Cardiff och lastade kol på Venezuela. Hon bogserades ut ur Bristolkanalen och ankrade vid Lundy Island. En söndagsmorgon hivades ankaret upp och segel sattes, men det blåste upp till full storm stick i stäv och Chacma kryssade hela dagen för små segel för att inte drivas tillbaka upp på kusten. Slutligen var hon åter vid Lundy Island, lät båda ankarna gå och låg sedan i tre dygn i rykande storm till ankars, med kättingarna förstärkta med grova trossar från förskeppet och akterut för att minska påfrestningarna. Om inte ankarna hållit skulle både fartyg och besättning varit till spillo givna.
Det var långa tre dygn, men till slut bedarrade stormen, Chacma satte segel och gjorde en elva månaders resa till Venezuela, Västindien, Nordamerikas ostkust, Västafrika, Jamaica och hem till Europa, till Rotterdam. Det var en hygglig tripp på den tidrymden. Ombord i Chacma passerade Larsson ekvatorn för första gången men slapp dopet – ingen döptes. Passagen firades bara med extraförplägnad i form av dryckesvaror. Så Larsson är alltjämt odöpt i den bemärkelsen.
Han ångrar, säger han, att han inte följde Chacmas kaptens råd och följde denne hem till Norge för att läsa på styrman. Det var brist på befäl i Norge då. Men man levde för dagen, tillägger han och fortsätter att berätta om sina år i småländska skutor, i en annan norrman, i amerikanska skutor de sex år han seglade ut från Frisco och Portland och for i ståtliga skepp, fyrmastbarken William T Lewis, fullriggaren Dunsyre och andra. Men det kan ju få bli ett kapitel för sig.
Axon
STORT TACK till Eva Bergström i Kosta, Peter Johnson i Lerwick och Hans Egeskog i Kalmar.
Fotnot: Den andre överlevande från Advena kallas Karl Johansson i originalartikeln från 1954. Här är namnet korrigerat till Karl Jonsson. Släktforskningsexperten Hans Egeskog konstaterar att Jonsson föddes i Ryssby socken 1891, uppsattes i obefintlighetsboken 1917 och dödförklarades 1921. Ytterligare några smärre rättelser har gjorts i texten. Barken Chacma sänktes av en tysk ubåt 1917. Axon skrev som utlovat ett ”kapitel för sig” om Larssons år till sjöss i andra skutor. Det kommer också att publiceras här på Torget framöver.
FAKTA
Advenas besättning
Torgetredaktören Klas Palmqvist måste ha blivit lika överrumplad av det omedelbara nedläggningsbeslutet som alla vi andra och hade väl inte kunnat ana att lördagens ”Torget” skulle vara det sista. Man kan notera att han avslutningsvis skriver om ett särskilt kapitel i en skildring ”som kommer att publiceras på Torget framöver”. Som det väl dessvärre aldrig lär bli.
Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR
söndag 1 december 2019
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
