Tidningarna har under veckan framställt mig som någon slags ny variant av Bosse Parnevik som hållit imitationsshow i kommunfullmäktige.
Så var det aldrig meningen att jag skulle göra. Jag ville bara erinra om vad andra ledamöter sagt vid ett tidigare kommunfullmäktigemöte när det gällde kraftledningen genom Rälla. Då var det ganska naturligt att jag läste upp ordagrant vad de då hade sagt. Det är ju numera lätt att gå in på kommunens hemsida och i efterhand fiska upp webbinspelningar från olika kommunfullmäktigesammanträden och ordagrant skriva ned vad respektive ledamot har sagt i ett visst ärende.
När jag läste upp vad dom hade sagt så är det väl naturligt om deras tonfall i någon mån också kom med, men några imitationer var det aldrig meningen att göra.
Jag får väl annars känna mig smickrad över att framställas som en närapå framgångsrik imitatör, även om Ölandsbladet i sin artikel i torsdagstidningen "Lublin gjorde en Parnevik"* ansåg att min tolkning av Eddie Forsmans dalmål "lät mer som en korthuggen norrlandsdialekt än sjungande och ädelt mas-idiom" och att "Lisbeth Lennartsson-versionen kändes inte alls igen".
Artikelförfattaren - Michael Ståhl (ursprungligen från maseriket) - må ursäkta, men jag tycker inte Eddie Forsmans dialekt låter särskilt ädelt, och dessutom får jag väl vara tacksam för att inte låta som en hysterisk käring.
Den som vill kunna låta som Lennartsonskan måste kunna tala oavbrutet utan andningsuppehåll så länge att åhörarna hinner glömma vad hon har sagt när hon till sist avslutar, gärna med ett litet fånigt skratt. Det verkar knepigt. Och ska man kunna låta som Eddie Forsman måste man kunna flåsa som Thore Skogman. Så någon ny Bosse Parnevik har jag inte ambitionerna att bli.
Det bästa med när jag läste upp vad Stig Bertilsson hade sagt var att han steg upp och visade att han stod för det. Heder åt politiker som kan stå för vad de säger!
Och det allra bästa var förstås att vår motion till slut fick enhälligt bifall!
*) Vill Du läsa hela tidningsartikeln, klicka här!
