Saboterat arbete i saboterad parlamentarisk grupp

Så har den ”parlamentariska gruppen” - som den kom att kallas – till slut självdött.

Den tillsattes i höstas med en representant från varje parti och hade som uppgift att utreda och försöka komma med förslag på en effektivare kommunal organisation utan att demokratin för den skull äventyrades. Jag var en av dem som hade förmånen att få vara med i gruppen.

Under Lillebill Grähs (c) utmärkta ledning fungerade gruppen mycket bra.Trots att vi alla tillhörde olika partier samarbetade vi bra från första början. Vi gick noga igenom vilka organisatoriska förändringar som man infört i andra kommuner och hur dessa utfallit. Vi genomförde en mängd intervjuer både av tjänstemän och politiker av olika partifärger från de olika kommunerna och redovisade våra resultat för varandra. Vi förstod rätt snart av andras misstag vilka förändringar som borde akta oss för att försöka införa, samtidigt som vi fann en väg att skapa en organisationsmodell för vår kommun som både skulle bli effektivare och återföra en stor del av makten till det folkvalda kommunfullmäktige från de arbetsutskott under nämnder och framförallt under kommunstyrelsen som idag sitter med den egentliga makten.

Naturligtvis var det ett tagande och givande från alla i gruppen men alla våra möten slutade alltid i bästa samstämmighet. Det skulle bli ett bra paket, som vi hade som utgångspunkt att vi skulle lyckas lotsa fram till ett godkännande i kommunfullmäktige.

En sak var vi tvungna att bryta ut ur paketet för beslut i kommunfullmäktige redan under vintern, nämligen att minska antalet platser i kommunfullmäktige. Ett sådant beslut var kommunen tvungen att meddela länsstyrelsen före ett visst datum om det skulle kunna ligga till grund för hur många kommunfullmäktigeledamöter som skulle väljas vid höstens val, och annars skulle förändringen dröja fyra år till i avvaktan på nästa val. Det var skickligt av Lillebill att få kommunfullmäktige att gå med på att minska sig själva från 49 ledamöter till 41. Många skulle ju därmed kanske inte kunna bli omvalda.

Nu återstod resten av paketet. Det gick ut på att det skulle tillsättas beredningar i det nya kommunfullmäktige, med en representant från varje parti, som skulle arbeta med olika frågor ungefär på samma sätt som vår grupp men kanske med mer samtal med medborgarna för att undvika onödiga konflikter, där folk vill en sak men politikerna redan har mer eller mindre bestämt sig för något annat. Nämnderna och kommunstyrelsen skulle mer ha en verkställande roll, och dom partier i kommunfullmäktige som inte fick egen representation i kommunstyrelse och nämnder skulle garanteras insynsplatser. Arbetsutskotten skulle i huvudsak avskaffas men i viss mån behållas i socialnämnd och miljö- och byggnadsnämnd för att kommunen skulle kunna sköta sina av lagen ålagda skyldigheter. Dom stora linjerna var klara, nu skulle vi ta itu med arvodesfrågorna och hur kommunens skulle hantera Borgholms Energi, sedan skulle bara detaljerna finslipas. Det här var i april.

Då inträffade det förskräckliga. Lillebill drabbades av en stroke och skulle inte kunna fullfölja sitt arbete i gruppen. Innan vi fick veta något hade Lisbeth Lennartsson redan låtit sig utses av centern att ersätta Lillebill. Därmed var det så att säga ”kört” för den parlamentariska gruppen. Lisbeth som är ordförande i kommunstyrelsens arbetsutskott, kommunens egentliga ”makt-trojka” skulle naturligtvis inte ha något intresse av att arbetsutskottet försvann eller att dess makt minskades väsentligt. Lisbeth har sedan hon blev kommunalråd inte visat något intresse för demokratiska reformer. Lisbeth vill styra efter eget huvud och har inte förmåga att ta till sig av andras synpunkter. Redan innan hon träffade gruppen visste hon redan hur hon ville att allt skulle vara.

Från att tidigare haft ett eller flera möten varje månad har gruppen sedan Lillebill drabbades av stroke i april endast träffats tre gånger:

Det första av de mötena blev ett storbråk mellan Lisbeth och de flesta av oss andra, som inte gick att protokollföra på ett justerbart sätt.

Det andra mötet började med bråk där den utsedde justeringsmannen vägrade att justera protokollet från det förra mötet, eftersom han inte kunde hålla med om innehållet och stor oenighet rådde överens om vad man egentligen hade kommit fram till. Det fortsatte med att Lisbeth snörvlande och krokdilgråtande lämnade sammanträdesrummet för att gå ned till sitt eget rum i stadshuset, varvid hon meddelade att hon skulle sitta där och ”vänta”.

Efter en timme när vi andra kunde prata sansat gick den mest diplomatiska av oss ner för att hämta centerns representant, och när han kom in på hennes rum satt hon och stortjöt som en liten barnunge som inte fått sin vilja fram. Mötet slutade med att kontentan av det som vi dittills kommit fram till under Lillebills ledning lades som ett förslag att gå ut till kommunfullmäktige för sedan att skickas vidare till de olika partigrupperna att få yttra sig över.

Därefter har Lisbeth Lennartsson gjort sitt bästa för att skjuta förslaget i sank och få till stånd motstridiga yttranden från olika håll.

I förrgår hade vi så det sista av de tre mötena i efter att Lillebill i mars så olyckligt kom att slås ut. Det enda vi nu var överens om den parlamentariska gruppen var att vi i stort sett inte var överens om någonting!

Egentligen skulle vi ha haft ett ytterligare möte i slutet av månaden, men det känns totalt meningslöst för alla. Lisbeth Lennartsson har verkligen lyckats med sitt uppsåt.

Jag har dock svårt att tro att det nu snöpligen inträffade kan gynna de lennartssonska maktambitionerna, för nu har folk runt om i vår kommun blivit så innerligt trötta på Lisbeth Lennartsson att hennes ställning som kommunalråd förhoppningsvis kan vara slut i och med höstens val.

Det har redan kommit förslag om att den parlamentariska gruppen ska återuppstå och återuppta sitt arbete efter så snart som möjligt efter valet, men då med vissa krav på personsammansättningen.