Raska jäntor stången kransa,
ynglingarna kring dem svansa,
och den bladbekrönta stången
reses upp med hjälp av mången.
Nu här synas unga, gamla
sig till lek & dans församla.
Alla hänga med i svängen
å den blomsterklädda ängen
Gigan rörs och durspel spelas,
inte ens en sångmö felas,
som fraserar de refränger
som är ”kom-il-faute” runt stänger.
Om små grodor utan svansar
sjunger man och jämfotsdansar,
gångar runt ett enbusksnår,
gör som bagar´n var han står.
Vadmal väves, havre så vi,
vackra flickor skåda få vi,
gossen rymmer långt åt skogen,
fast han lovat att bli trogen.
När jag dansar runt med I-a
lämna vi vårt ”torra firma”,
och på Edens blomsterslätter
sväva vi i piruetter.
Dagen efter i butiken
saknar jag såväl musiken
som när jag i dans runt stången
i min famn höll I-a fången.
Ack, jag trår till nästa sommar,
när majstången åter blommar,
och jag kan ”min blomma” locka
att till fru få henne plocka!
Av A:lfr-d V:stl-nd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar