Man kan tro att Ölandsbloggen har tagit sommarlov, men så är det inte. Bara lite öländsk åsiktstorka i skuggan av kriget i Ukraina och den svenska politikens tjafs. I varje fall var det länge sedan det skickades in något debattinlägg. och själv har jag mest varit aktiv i andra medier.

Så tills vidare ska jag allteftersom lägga ut lite axplock från mina inlägg på Facebook, vecka för vecka fr o m 1 juni. Varvat med lite insändare från Ölandsbladet, mest mina egna.

Ha en fortsatt skön sommar trots allt!

Per Lublin


Debattinlägg kan mejlas till 
olandsbloggen@gmail.com (utan prickar)
Vill du se dom senaste inläggen? Klicka på www.olandsbloggen.se
.
SMHI:s väderprognos för Öland - klicka R!

fredag 2 juni 2017

Ett livsfarligt experiment?

Är det verkligen bara vanligt vatten? Frågade sig Staffan Lagerström i Södra Möckleby i en insändare i Ölandsbladet igår gällande det som ska produceras vid den nya avsaltningsanläggningen i Sandvik. Det hade varit önskvärt att den frågan hade ställts redan innan bygget planerades, men vad visste vi då? Och vad vet vi nu? 
Redan i ett tidigt skede hade jag funderingar på om vi kunde få i oss något av all denna mikroplast som finns i världshaven genom att dricka avsaltat vatten från Östersjön men blev då försäkrad från BEAB:s sida att filtreringen var så effektiv att inga plastmolekyler skulle kunna slinka igenom och kände mig lugnad av det beskedet.
Efter att jag - precis som Staffan Lagerström - råkat se Bo Landins film "Ett giftigt pussel"* som nyligen visades i Vetetenskapens värld i SVT 1 och upptäckten av ett samband mellan algblomningens cyanobakterier och sjukdomar som ALS och Alsheimer så har jag funderat en hel del på vad som kan komma att hända när - och om - det avsaltade havsvattnet från Sandvik släpps in i vårt kommunala dricksvattennät. Har då kunnat läsa mig till att hela cyanobakterier tas bort av de flesta filter, men går de däremot sönder så att giftet läcker ut, så kan detta passera filtrena och finnas kvar i det filtrerade vattnet. I så fall skulle det krävas destillering för att få vattnet fritt från dessa gifter som med stor sannolikhet kan förorsaka bl a ALS och Alsheimer. 
ALS är en fruktansvärd, än så länge obotolig och dödlig sjukdom som väl ingen vill riskera att bli drabbad av. BEAB och kommunens beslutsfattare får inte utsätta våra medborgare för en sådan risk. Utan att först förvissa sig om att gift från cyanobakterier inte kan följa med kan man inte leda in vatten från det nya vattenverket i vårt kommunala dricksvatten.
Visst kostar en destillationsprocess pengar att genomföra, både investeringsmässigt och driftsmässigt, men där borde vårt kommunalråd Ilko Corkovic (S) ligga på medan han har partikamrater i regeringsställning och se till att staten tar på sig finansieringen. Utan destillering av vattnet från Sandvik är risken stor att både ölänningar och våra besökare kommer att bli försökskaniner i ett livsfarligt experiment ifall det släpps in i det kommunala dricksvattnet.
*) Fotnot: Även du kan se filmen "Ett giftigt pussel" om du klickar här!
Kommentarer 

2 kommentarer:

  1. Å andra sidan kan man säga att, vi vet mycket litet om halter av olika bakterier eller gifter i vattnet från de tidigare (traditionella) vattentäkterna. Jag förutsätter att halterna mäts, oavsett varifrån vattnet tas. Jag menar också att det vore välgörande, om mätningar görs oberoende av vattentäkt och att resultaten offentliggörs tillsammans med uppgifter om vilka halter som kan anses farliga. Att fundera över Östersjövatten och reningsverk är naturligt, eftersom processen är ny, men det roliga är ändå att detta "nya" vatten inte är farligare än det "gamla", som vi inte funderar över alls.

    SvaraRadera
  2. Vi kan ju bara HOPPAS på det, men innan vi VET måste man naturligtvis avvakta med att koppla på det nya (med risk för gift från cyano-bakterier). Att drabbas av ALS eller Alsheimer är trots allt betydligt värre än lite magsjuka som drabbade vattenkonsumenterna i Djupviksområdet för några år sedan. I övrigt tycker jag att ditt förslag är bra!

    SvaraRadera