En månad har gått...

Nu ikväll har det gått precis en månad sedan terrordådet på Utöya och det är fortfarande svårt att ta till sig det som hände där. Det kunde lika väl ha hänt här. Det har egentligen drabbat hela Norden.

Under hela denna tid har den norska flaggan fladdrat i topp på en av flaggstängerna framför stadshuset i Borgholm. Även i går när en stor sorgehögtid hölls i Oslo med deltagande av statschefer från hela Norden till minne av de sjuttiosju mordoffren.

Nu i dagarna såg och hörde jag några norska besökare i Borgholm. Jag förstod att dom var illa berörda av flaggan, Jag sade ingenting. Jag skämdes på kommunens vägnar.

Vilken bild ger detta av Borgholm? 

Vid kommunfullmäktiges möte som var ikväll inledde ordförande Jan Erici med en summering av sommarens händelser och började med positiva tilldragelser för att avslutningsvis nämna de tragiska. Där nämndes fallskärmsolyckan på Borglanda först. Jan Erici hade själv varit på Borlanda den dagen. De fruktansvärda händelserna i vårt grannland Norge nämndes i andra hand och kom liksom mer i förbigående. Jodå, det hade legat en kondoleansbok i stadshusets reception, men den hade skickats iväg redan efter två veckor.

Hur många besöker Borgholms stadshus under två veckor mitt i sommaren? Det kan man ju undra. Och hur många visste att boken fanns där, Flaggan på torget syntes tydligare. 

Lyckligtvis har andra kommuner runt om i de olika nordiska länderna haft vett att visa lite mer deltagande än vår kommun.