Mobbning från katedern

Härom dagen blev jag uppringd av en kvinna som hade sett kommunfullmäktigemötet på webben och som ansåg att ordföranden Jan Erici utsatte mig för ren mobbning och att detta borde anmälas!
 
Jag svarade med att jag var ganska van och inte hade särskild lust att på det viset tala i egen sak, men hon var envis med att som Erici behandlade mig fick en ordförande inte göra!
 
Kanske ligger det något i det hon sa, för det är ju inte särskilt uppmuntrande att ständigt bli avbruten i talarstolen och komma av sig med det man vill säga. Så agerar han ju inte mot andra ledamöter hur mycket dom än svävar bort från ämnet.
 
Vad hon som ringde upp dock inte kunde känna till var att ordföranden också låtit lägga ut förslag till en ny placeringsordning i fullmäktigesalen med två olika alternativ till ny placering, där jag i båda fallen placerats på skamplats längst bak i salen i ett - som alla inser - synnerligen olustigt sällskap.

Jag minns när jag gick i tredje fjärde klass i folkskolan och man för någon förseelse som pojke kunde bli bestraffad av lärarinnan genom att under en timme bli placerad bredvid en flicka i skolbänken. Naturligtvis var det inte vilken flicka som helst utan det var den som i klassen betraktades som den fulaste som utvalts till att vara levande skampåle. Ingen - allra minst den elaka lärarinnan - tänkte väl då på hur grymt detta var mot den stackars flickan. 

Så kunde det gå till i en liten skola på nittonhundrafemtiotalet och så kan gå till i en kommunfullmäktigesal tretton år in på tjugohundratalet.

Men jag kan försäkra att jag isåfall kommer att tillbinga betydligt större del av mötestiden i talarstolen än vad jag hittills har gjort!  

Vill Du kommentera, klicka här!