Folkets röst - viktigt att lyssna på. Men inte för Marcel

Det här kunde man nyligen läsa i Barometerns nätupplaga:

Bubblande politikerförakt i Borgholm  

Det är tidig förmiddag på ­torget i Borgholm. Sam­tidigt som de efterlängtade solstrålarna tränger igenom molntäcket packar torgfogden Pelle upp de sista grönsakerna och placerar dem på hyllorna i sitt dignande stånd, där härliga kantareller trängs med läckra rotfrukter och blommor i alla höstens färger.  

Pelle själv hymlar inte, han står på torget fem–sex dagar varje vecka och anser sig ha bra koll på vad människorna, hans kunder, tycker och vill.  

Och det råder inte någon tvekan, vilket också merparten av alla som vi pratar med under förmiddagen tycker, om vilka frågor som är heta.  

Det handlar helt enkelt och krasst om Borgholms överlevnad. I dag är var tredje Borgholmsbo över 65 år. Nu måste något ske. De unga måste få chansen att bygga sina liv, då krävs jobb, även för högutbildade, och företagare måste kunna utveckla och växa.  

En, kan tyckas, så liten fråga som bredband till alla är en stor fråga i Borgholm. Det räcker inte med bredband i de lite större ­byarna, alla ska kunna koppla upp sig.  

Eller som en, nästan lite uppgiven, kvinna konstaterar. ”Det duger inte att politikerna säger att hela Sverige, hela Borgholm ska leva. Vi vill se konkreta ­beslut, det har vi verkligen inte märkt av.”  

Och just politikerna i stads­huset bakom Barometernbänken är ett hett ämne. Åsikterna går vitt isär, från ”byt ut dem allihop, de sitter bara där för att de behöver en ­försörjning, det är sorgligt”, till att ”de sista åren har vi äntligen börjat märka av att det finns en vilja i stadshuset att ta tag i våra problem.”  

De som är positiva talar om stora byggprojekt, renoverad hamn och satsningar på den väldigt viktiga ­näringen, turismen.   

De negativa talar däremot om långbänkar, brist på billiga lokaler för nya företag, det ska inte kosta ­tusentals kronor att hyra en garageliknande liten lokal, och om en ­politisk församling som blundar för behov ett par mil utanför central­orten.  

Andra lokala frågor som skapade ­intressanta diskussioner var om gårdsförsäljning av vin och öl, satsningar på de mindre vägarna och de små skolornas framtid.  

Men, naturligtvis, var också de stora valfrågorna viktiga även i Borgholm. Väldigt många är oroliga för hur sjukvården och ­äldrevården ska klara sig utan tillräckligt med personal. Andra efterlyser kraftfulla satsningar på försvaret, ”vi här på Öland ser ju nästan hur ryssen skrattar åt oss där ute på havet”, och polisen. Höjda pensioner och jobb åt både ungdomar och nyanlända.  

Just jobben var en fråga som engagerade. En vanlig, bekymrad åsikt var att om det inte kan skapas arbete åt de ungdomar som väljer att läsa in universitetsutbildningar, ja då kommer de vare sig att stanna eller återvända till Borgholm.  

Att rikspolitiken slår igenom snabbt även utanför storstäderna märktes också. M-förslaget att förbjuda tiggeri hade många synpunkter på. Lite intressant var att det var betydligt fler som ville kasta förslaget i ”soptunnan” än de som välkomnade en eventuell tiggerilagstiftning

Artikeln är skriven av tidningens reporter Mats Andersson.

Ja nog är det bra med torg. Där kan man få höra folkets röst. Sådant kan vara nyttigt för oss folkvalda, även om inte alla politiker tycker så. För att verkligen få veta vad folket i vår kommun tycker borde vi folkvalda ha tillgång till stora breda medborgarpaneler på nätet, där vi kan lägga ut aktuella frågor och snabbt få svar från våra medborgare på hur dom tycker. Så att vi kan rätta oss efter det när vi ska fatta beslut. 

Medborgarpaneler är inget kostsamt att skapa, utan mycket enkelt. Man låter helt enkelt alla kommunmedborgare som så vill få vara med. Och där det går att säkerställa man är skriven i kommunen och att ingen kan rösta mer än en gång vid varje omröstning. En slags rådgivande kommunala folkomröstningar helt och hållet via nätet och utan några stora arrangemang.

Detta har vi diskuterat i den så kallade demokratiberedningen som nu är ett lyckligen avslutat kapitel och där Marcel van Luijn (M) som någon slags "viceordförande" kom att "ta över" helt och hållet och lyckades stoppa allt som hade kunnat leda till ökad demokrati. Vilket han motiverade med påståenden som i stort sett gick ut på att folk är för dåligt informerade och begriper för lite för att kunna få ha något inflytande. 

Istället lyckades Marcel van Luijn få igenom att det ska bli en slags envägsdialog med medborgarna vid informationsmöten, där medborgarna kan få svar från kommunens tjänstemän och politiker på i förväg inskickade skriftliga frågor. Makten talar och medborgaren får lyssna och bli "rätt informerad". 
Hur kul och meningsfullt är det?

"Tog över" och gillar inte ökad demokrati

Så ett och ett halvt års medverkan i medverkan i demokratiberedningen känns tyvärr som bortkastad tid och bortkastat engagemang när resultatet blev nära nog noll. Det är politiker som Marcel - som behandlar medborgarna närmast som om dom vore omyndiga och inte vill lyssna på dem - som skapar bubblande politikerförakt. Och det går tyvärr ut över alla oss folkvalda.

 Kommentarer