Om ett lamt kommunfullmäktige, tjänstemannainkompetens på hög nivå och om "flygande holländare"

I förra veckan hölls ett kommunfullmäktigemöte i Borgholm som knappast var av det uppseendeväckande slaget. Allt var bestämt i förväg. Den stora massan av de fyrtionio beslutsfattarna sade ja till det som de var tillsagda att säga ja till och nej till det som de var tillsagda att säga nej till.

Kvällens huvudperson, chefstjänstemannen Lars Frick, var inte närvarande rent fysiskt. Men annars var han andligen så närvarande att knappt någon vågade knysta ett ord om honom.

Fullmäktige skulle nämligen behandla två motioner som rörde hans tjänst.
I den ena hade jag föreslagit att hans titel inte längre skulle vara "kommunchef" som idag utan "kanslichef" som han kallades tidigare. Han är ju chef över kommunkansliet och absolut inte chef över hela kommunen. Kommunen består ju av alla oss invånare och vi behöver sannerligen inte Lars Frick som vår chef! Men att få kommunfullmäktige att begripa detta var förstås omöjligt.

I den andra motionen hade jag gått snäppet längre och föreslagit att Lars Fricks tjänst - som kostar kommunens invånare ungefär en miljon om året - avskaffas och att sysslan som chef för kommunadministrationen istället får "gå på tur" mellan dom olika "specialcheferna", som socialchefen, skolchefen, byggnadschefen etc. Så har man gjort i en kommun uppåt fastlandet, Åtvidaberg, och med lyckat resultat. dels sparade man pengar, och dels fick de olika "specialcheferna" efter ett tag en bättre överblick över hela kommunens verksamhet. Vilket var bra för hela verksamheten.

Jag hade kanske väntat mig lite debatt och att någon skulle invända att Frick var oersättlig, duktig o s v. Men det var faktiskt ingen som gick upp och tog honom i försvar. Så duktig är han nämligen inte! Hans "rådgivning" till kommunens politiker har i många fall varit ganska förödande och varit orsak till överklagningar, och att många beslut har blivit upphävda av högre instanser. I somras höll kommunstyrelsen nära på att gå på en verklig mina och lova bort området vid Borglanda till Lisbeth Lennartssons flygande holländska vänner för evärderlig tid. Sedan jag påpekat det orimliga i att inte ha en tidsgräns i det "letter-of-intent" (ett slags "förstatjing" på marken) som dom ville ge holländarna, så blev det efter omskrivning i sista stund, begränsat till ett år i tiden. Frick hade tydligen inte märkt fadäsen själv när pappren låg färdiga för undertecknande!

Men genom "andras" ingripande blev det inga namnunderskrifter då, och det papper som sen blev påskrivet istället gäller bara en begränsad tid och sen har kommunen inga som helst förpliktelser till holländarna. Ifall det inte begås nya dumheter förstås.

Ett annat problem med Lars Frick är att han gör allt som står i hans makt - och ibland ännu lite mer - för att hindra allmänheten från insynen i verksamheten på stadshuset, och det måste man se allvarligt på.

Men båda mina motioner fick förstås ett rungande nej från ett förskrämt kommunfullmäktige.