Himmelsberga i våra hjärtan

En gång i tiden var Himmelsberga något som vi var stolta över på Öland. Radbyn mitt på Öland, där allas vår vördade fil. doktor Bertil Palm med stor sakkunskap skapat ett öländskt hembygdsmuséum, blev den naturliga platsen för det genuina öländska midsommarfirandet och en naturlig träffpunkt för kultur- och hembygdsintresserade ölänningar från söder och norr.

Fick vi gästande vänner och släkt utifrån på besök och ville visa dem runt på Öland, så var Himmelsberga ett naturligt uppehåll under av rundfärden.
Här hade man också ofta sina familjeträffar i kaffestugan.
På Himmelsberga var det alltid trevligt och trivsamt.
Himmelsberga fanns i våra hjärtan.

Så småningom kom olyckligtvis en kapten Anders Nilsson in i bilden och blev chefsansvarig för Himmelsberga och nu blev det verkligen nytt ljud i skällan. Medlemmarna i hembygdsföreningarna som alltid känt sig som delägare i hembygdsmuséet - och där många ställt upp med gratisinsatser inför t ex midsommarfirandet - blev nu plötsligt avkrävda inträdesavgift när dom kom till sitt eget Himmelsberga. Även den som bara ville sitta ned och ta en fika! Öländska medägare till Himmelsberga skulle plötsligt betraktas som vilka turister som helst. Därtill var Anders Nilsson en allmänt obehaglig figur som ställde till bråk med folk i bygden, skapade vantrivsel hos personalen och behandlade gästföreläsande kulturpersonligheter synnerligen arrogant.

Visserligen blev Anders Nilsson pappa till en konsthall i Himmelsberga och var mycket framgångsrik i att ordna bra utställningar med stora öländska konstnärer, men i övrigt var han en fullständig katastrof för Himmelsberga.

Ölänningar som kom dragande med gästande besökare (som gav klirr i kassan) slutade att åka dit, midsomrarna började dom fira någon annanstans, så den Anders Nilssonska girigheten bedrog sannerligen visheten. Stora årliga bidrag av kommunala medel sköts visserligen till och tyvärr var det alltför många kommunpolitiker som lät kapten Nilsson hållas. Folk har nog undrat vad den barske kaptenen kan ha haft för hållhakar på vissa ledande politiker. Men till slut kom även politikerna till någon sorts besinning och dom feta bidragen till den Anders Nilssonska verksamheten började strypas. Man kunde förstå vart det skulle barka hän.

För något år sedan lämnade kaptenen sin sjunkande skuta och Himmelsberga fick ny ansvarig personal. Med nya idéer. Folk borde nu kunna återvända till Himmelsberga igen, men alla har kanske ännu inte fattat att Anders Nilsson är borta.

Ett onödigt hinder för många - och som snarast borde undanröjas - är naturligtvis inträdesavgiften för hembygdsförbundets/hembygdsföreningarnas medlemmar. Visserligen är den lägre än för andra, men den borde avskaffas helt och hållet så att "hembygdsfolket" verkligen kommer tillbaka och har en massa betalande besökare i sitt släptåg!

Himmelsberga kan utvecklas och göras än mer spännande. Inte med en massa snofsigheter (som Anders Nilsson var svag för) utan med att göra de tidstypiska gårdarna i byn än mer levande. Tidstypisk djurhållning med handmjölkning, slåtter, höbärgsel och tröskning med slaga, byhantverkare med sina sysslor och museipersonal i tidstypisk öländsk klädsel är inslag som skulle bidraga till att göra Himmelsberga till ett verkligt dragplåtser. Här var några idéer. Det finns många fler.Kom gärna med förslag!