Hej igen alla vänner!
Husse höll sitt löfte i måndags och jag fick verkligen följa med till kommunfullmäktige och sitta intill honom på bänken!
Jag kom med på film och blev säkerligen beundrad av alla som tittade.
Det var många tvåbenta varelser som var där.
Dels var det dom som satt i bänkarna med små bord framför, det var tanter och farbröder som kallades för ledamöter, vad nu det kan betyda. Dom verkade ju lite leda, för dom tjafsade mycket. Längst fram satt den arge farbror som skällde på Husse förra gången som jag var där. Han tyckte helst att Husse skulle sitta ner och vara tyst, så fort som Husse ville säga något. En del andra av ledamöterna lät han prata hur mycket som helst och till och med stå och läsa innantill länge och väl ur en massa papper, och då blev det väldigt långsamt.
Dels så fanns det också tvåbenta varelser som satt på stolar vid väggarna. Dom kallades åhörare och fick bara höra på. Dom var där för dom ville ha kvar sin fina badstrand, där alla får bada - jag hoppas även små grisar får göra det.
En liten tant med påklistrat leende och nervöst skratt gick upp från sin bänk och sa att det skulle bli mycket finare på stranden om man byggde en massa stugor och ett stort hotell där, så hon ville ha bifall till det. Bifall, vad är det? Bin kan ju flyga, så dom faller väl inte.
Det var nog inget bra i alla fall, för Husse sa nej. Men nästan alla dom andra ledamöterna gjorde som den lilla tanten sa och sa ja till det som hon ville
Då nöffade jag lite, för jag brukar säga till när det är något som inte verkar bra!
Men några fallande bin såg jag inte.
Sen var det en annan liten tant bland ledamöterna som lät väldigt ilsken och jämförde Husse med någon som hette Joseph Göbbels, vem nu det kunde vara. Det var nog något väldigt fint hur som helst, för dom andra ledamöterna applåderade.
Husse fick också applåder, men det var från åhörarna. Det var när han sa vad han tyckte om att bygga mer än åttio stugor på badstranden.
Efteråt när vi kom hem sa Husse att han satte mycket mer värde på att få applåder från åhörarna än att få applåder från ledamöterna.
Jag har faktiskt funderat lite på vad han menade med det.
Dagen efter stod det om mig, grisen Frimodig, i tidningen.
Grymt!
Nöff Nöff - hälsningar
Frimodig
PS. Vi grisar tycker mycket bättre om midsommar än jul!
Obs! Vänsterklicka i tidningsartikeln så blir den mycket större och tydligare! Med ett klick till utanför bilden så återställs inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar