Bra ledare i DN idag: Statsministern borde sätta på sig ledartröjan - och munskydd!

Här är en ledarartikel i dagens nummer av Dagens Nyheter som inte går av för hackor:

Statsministern borde sätta på sig ledartröjan – och munskydd

Måste ta initiativet.  

Foto: Sören Andersson/TT

Sverige har slagit sig för bröstet för att vetenskapen har fått bestämma landets coronastrategi. Men forskarsamhället är inte enigt. Regeringen behöver sätta ner foten.   

Sofia NerbrandText

Nationalekonomen Lars Calmfors och medicinaren Göran K Hansson kommer med en rimlig uppmaning: ”Låt inte prestige hindra omprövning av coronastrategin” (DN Debatt 12/8).De två professorerna föreslår en rad kloka åtgärder för att förhindra att smitthärdar blossar upp i Sverige när barn och ungdomar träffas i klassrummet igen och vuxna återvänder till jobbet efter semestrarna. Rekommendationer om munskydd i offentliga miljöer, karantän för resande från områden med stor smittspridning, mer smitt- och kontaktspårning samt bibehållen begränsning av maxantalet deltagare på idrotts- och kulturevenemang är några exempel. 

Deras utgångspunkt är att tillvarata de kunskaper som hittills förvärvats om covid-19 och att använda försiktighetsprincipen för att värna liv och hälsa. Analysen och förslagen överensstämmer dessutom med WHO:s och i de flesta andra länder skulle deras budskap vara okontroversiellt och inte publicerats på en debattsida. 

Men Sverige har valt en egen strategi – trots att det inte grasserar ett unikt virus i vårt land. Det finns dessutom en egendomlig låsning mellan specialister på och utanför expertmyndigheten. Symbolen för detta har blivit statsepidemiolog Anders Tegnells motstånd mot munskydd, trots att allt fler studier talar för att de kan bidra till att bromsa smittspridningen. Detta har fått såväl WHO som Europeiska smittskyddsmyndigheten att ändra uppfattning i frågan. Karolinska institutets rektor skrev på onsdagen att ”ansiktsmaskernas effektivitet kan inte längre ifrågasättas”.

Som Calmfors och Hansson uttrycker saken: ”Det finns uppenbarligen en djup förtroendeklyfta där många medicinare upplever en 'bunkermentalitet' hos Folkhälsomyndigheten som gör att den inte är beredd att ompröva tidigare ställningstaganden när ny information tillkommer.” 

Sverige har slagit sig för bröstet för att vetenskapen har fått bestämma landets coronastrategi. Men det blir alltmer kännbart att forskarsamhället inte är enigt. Prestigen skapar låsningar och polariseringen förstärks av informella nätverk mellan experter.

Karolinska institutets rektor, Ole Petter Ottersen, lyfte redan i april betydelsen av akademisk frihet. Han menar nu att konflikten i den svenska coronadebatten inte handlar om tonaliteten mellan forskare och politiker, utan snarare om tonaliteten forskare emellan – och mellan forskare och andra samhällsaktörer (DN 2/8).  

Att ändra strategi  nya förutsättningar är ingen prestigeförlust.

Epidemiologiprofessorn Tove Fall, som offentligt har argumenterat för att byta till en strategi som minimerar smittspridningen, berättar att hon tackar nej till mer än 90 procent av alla förfrågningar om att medverka i medier. Skälet är att hon upplever att trycket mot henne blir för hårt, inte minst från forskarkollegor.

Det finns samtidigt nyckelpersoner kring Folkhälsomyndigheten som håller ihop på ett familjärt sätt (Expressen 11/8). Under våren stod Anders Tegnell och hans företrädare Johan Giesecke i Aktuelltstudion och försvarade den rådande strategin var och varannan kväll. Men då var deras inbördes kopplingar inte kända: Giesecke avsåg fakturera Folkhälsomyndigheten för sin tid i studion, och stämde av med Tegnell vad som skulle sägas inför varje stor intervju (DN 27/5). 

Annika Linde, också före detta statsepidemiolog, menar att Folkhälsomyndigheten ”har tagit sig mer makt med de beslut som har fattats och indirekt givit rekommendationer som påverkat områden där myndigheten har saknat tillräckligt kunskap”. Hon säger också att det är ”lite bisarrt att ha som mål att vården ska orka med smittan, alltså i stället för att ha som mål att så få som möjligt blir smittade” (fPlus 10/8). 

 Eftersom pandemin är högst reell måste politiker fatta beslut om vilka avvägningar och prioriteringar som ska göras utifrån de olika faktaunderlag och argument som presenteras av myndigheter och andra experter. Coronastrategin är ytterst en politisk fråga, oavsett vad regeringsföreträdare säger. Statsråden kan inte fortsätta att gömma sig bakom mantrat att de ”följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer” i all oändlighet. 

Coronastrategin är ytterst en politisk fråga, oavsett vad regeringsföreträdare säger.

Så hanteras ju inga andra frågor. Skulle dåvarande finansminister Anders Borg (M) ha låtit Finansinspektionen styra och kommunicera politiken under finanskrisen? Vore det rimligt om arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) hänvisade till Konjunkturinstitutets tjänstemän nu när snart var tionde person saknar jobb? Skulle inte tro det. 

Efter sommarens lugnare tempo och mer utomhusvistelse – som har bidragit till att få ner smittotalen – behöver Sveriges regering fatta resoluta beslut för att vintern inte ska bli en ny mörk coronaperiod med många sjuka och döda. 

Att ändra strategi utifrån nya förutsättningar är ingen prestigeförlust. Ministrarna borde sätta på sig både ledartröjan och munskydd.

 

En ledarartikel som verkar välunderbyggd och är väl värd att läsa. 

Sätter väldigt konkret fingret på hur regeringen har hukat handlingssförlamade bakom ryggen på herr statsepemiologen Anders Tegnell och hur den tegnellska prestigen har fått styra Folkhälsomyndigheten som i sin tur har styrt den svenska katastrofala coronapolitiken. Samt kan man ana sig till en viss odör av korruption i myndighetens lokaler.

Kommentarer

Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR