Ölänningar och medborgare i vår kommun!
Just nu så pågår en lång, lång sommar som inte liknar någon annan. För första gången är sommargäster och turister inte lika välkomna som de annars alltid brukar vara. Salig allenarådande kommunalrådet Ivar Nilsson brukade säga att det är trevligt när de kommer men skönt när dom har åkt. Det sistnämnda kan nog dom flesta stämma in i just nu.
En kvinna som var ute med sin hund på tidig morgonpromenad i Borgholm sade till mig i upprörd ton: -Vi ölänningar måste gå i karantän när turisterna är här. Och så har det ju faktiskt känts för många av oss. Allt på grund av coronan och att våra semestrande besökare haft så svårt med att hålla avstånd när de har vällt in bland oss.
Förra sommaren hade väl ingen av oss kunnat ana att det skulle kunna bli så här i år. Ja inte ens vid nyår hade vi en aning om vad som komma skulle. Folk reste på senvintern obekymrade på skidsemestrar till Alperna. Det var ju inte så farligt med coronan hade dom ju hört, bara som en vanlig förkylning. Och dom hade ju köpt handsprit inför resan! Och så var det några som tog smittan med sig hem till vårat län. Sedan dröjde det inte länge innan smittan spred sig även hit till Öland. Och resten vet ni.
Olika budskap, ändrade förhållningsorder, oklara rekommendationer, stigande antal döda, dock lyckligtvis inte så många på Öland och inte heller så många i Ölandskommunernas äldreomsorg. Men illa nog. Och när antalet avlidna minskat under sommaren kommer plötsligt tecknen på en andra våg av pandemin. Som redan har börjat Europa.
Idag vet vi inte hur länge pandemin kommer att pågå - förmodligen tills vi har fått ert vaccin och ett vaccin som fungerar och räcker till alla som vill låta vaccinera sig.
Men en sak vet vi. Att livet kommer vara annorlunda när pandemin är över. Vi kommer att se annorlunda på saker och ting, på vad som är viktigt i livet. Vi kommer att se väldigt annorlunda på äldreomsorgen och på hur vi ska kunna skydda våra sköra äldre medborgare i framtiden, och ge ett värdigt liv och en värdig omsorg åt de som en gång i tiden byggde upp vår välfärd. Dom som värda mer än att plötsligt bli bortprioriterade från adekvat vård och till att dö en kvalfylld död i ensamhet. Dom årsrika som faktiskt är värda ett värdigt liv.
Förhoppningsvis kommer beslutsfattarna i framtiden att lyssna mer på kloka personer som seniorprofessorn Yngve Gustafsson och smittskyddsprofessorn Björn Olsen.
Vi kommer förstå att vi kan flyga mindre, hemmasemestra mer, att vi inte behöver åka på kurser och konferenser för att fortbilda oss utan att det faktiskt går lika bra att kompetensutveckla sig på distans, vilket håller ner kostnaderna betydligt. Att det blir billigare för regioner och kommuner att hålla möten och sammanträden helt på distans med de tekniska hjälpmedel som nu under coronakrisen börjar bli tillgängliga för allt fler. Vi slipper kostnader för resor och eventuella hotellövernattningar. Deltaga i sammanträden kan var och en göra hemma från köket eller i trädgården.
Coronan har också lärt oss hur viktigt det är med inhemsk produktion av allt som vi kan behöva och hejda den olyckliga utvecklingen av att produktion flyttar utomlands, att vi har egna beredskapslager och god beredskap när oväntade saker inträffar. Vi kan gärna tänka på Tage Danielssons sannolikhetskalkyler. När samhällshjulen börjar rulla igen lär vi få ser mer av närproduktion av det mesta.
Pandemin har också visat att med bredbands hjälp kan allt fler arbeta på distans och stressade storstadsbor som tröttnat på trängsel och ständiga vinterinfluensor kan flytta ut i glesbygden och finna nya värden i livet. Förhoppningsvis kan många av dessa stadsmänniskor bli åretruntölänningar och hjälpa till att vända den negativa befolkningsutvecklingen hos oss bidra till att hålla hjulen snurrande. Är också övertygad om att pandemin lärt oss alla att ta hand om varandra på ett bättre sätt. Så låt oss fortsätta med det!
Förhoppningsvis kan pandemin även ha lärt oss folkvalda att det finns viktigare saker som vi kan och bör ägna oss åt än partipolitiskt käbbel om småsaker. Och att vi just nu måste ägna oss åt dom stora frågorna och göra allt som står i vår makt för att hindra smittspridningen - framför allt till våta riskgrupper - vid en ny våg av pandemin.
Det här är nu inte bara en coronasommar, det är den tredje torrsommaren på rad och vi märker oroväckande förändringar i klimatet. Vart har alla våra pollinerande insekter tagit vägen. Vi har märkt att dom är betydligt färre i år. Försvinner dom blir det illa ställt även med människans överlevnad på jorden.
Vi står inför stora utmaningar att så långt det är möjligt försöka återställa klimatet för att rädda livsbetingelserna för såväl människor som pollinatörerna. Det handlar om det nya långsiktigt hållbara samhälle som vi ska bygga upp på alla nivåer när pandemin är över. Där vi handlar mer närproducerat, minskar importberoendet, avvecklar onödigt flygande, semestrar allt mindre i Thailand och mer i Sverige och inom Norden.
Kanske det minskade resandet i coronans fotspår och minskade långtransporter och andra hållbarhetsåtgärder efter coronan också kan ge möjlighet för att bromsa den negativa klimatutvecklingen som vi redan ser och i slutänden ge våra barnbarn och barnbarnsbarn en chans till ett gott liv på jorden!
Tack för ert intresse!
Kommentarer Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar