Fri översättning från Grönköpings Veckoblad

I senaste numret av GV (Grönköpings Veckoblad) kan man läsa om en grupp grönköpingsbors misslyckade resa till grannkommunen Hjo. Fritt översatt till våra egna förhållanden skulle artikeln kunnat lyda så här:

Misslyckad Mörbylånga-safari

En avkrokssafari, d.v.s. en nöjestur för att bese, hur man lever å länets skuggsidor, tillhör det allra senaste å turistsatsningarnas område härstädes. En dylik resa företogs i lördags till Mörbylånga med den för ändamålet abonnerade Silverlinjebussen.

Hr bussförare Edward (Buss-Eddi) Forsman fungerade, förutom som sådan, även som ciceron (romersk gajd) vid besöket i grannkommunen - en uppgift som passade honom förträffligt, eftersom han otaliga gånger har besökt Mörbylånga (i hvart fall Träffpunkt Öland) i samb. m. de dagliga bussturerna, och därför känner grannkommunen såväl utan som innan. Deltagarna, särskilt de som inte tidigare hade varit i Mörbylånga köping, lär ha gjort stora ögon och tackat hr F. för den lärorika presentationen, samt även sin skapare för att de inte hade fötts i denna trista håla.

Resan skulle trol. ha blivit alltigenom lyckad, om inte Mörbylånga-borna hade visat sig så otacksamma över besöket. Det kan verkligen tyckas, att de borde ha glatt sig över uppmärksamheten, och detta verkade först även vara fallet, då en del av lokalbefolkningen stannade upp och samlades runt turistgruppen, till en början nyfiket lyssnande till hr Forsmans utläggningar. Snart såg de emellertid allt mer surmulna ut, och till slut verkade de direkt fientligt inställda till de besökande turisterna, därtill utan minsta anledning.

Kommunalrådinna snäst! 

En av gruppresenärerna, fru kommunalrådinnan Lisbeth Leonardsson, f. Svenolofsdotter, tillfrågade i vänlig ton en av de församlade ortsborna, vad man sysselsatte sig med i denna gudsförgätna avkrok. Inte nog med att hon endast erhöll en avsnäsning till svar - vederbörande hade inte ens vett att lyfta å hatten, trots att det var själva fru kommunalrådinnan som ställde frågan.

Och var det inte nog ens med detta! Medan guiden genom sin megafon förklarade, hur de stackars mörbylångaborna har det, började ett antal av dessa att helt oprovocerat kasta såväl glåpord som saker mot safarideltagarna. Som hr Forsman förklarade för den överrumplade gruppen, berodde det underliga beteendet sannolikt å rena avundsjukan mot de tillresta, som har förmånen att bo å en mycket trevligare plats.

Man hade eg. tänkt att före hemresan hedra ett av grannkommunens konditorier med ett besök, för intagande av kaffe m. dopp, men dessa planer måste övergivas till följd av det ovänliga bemötandet. Turistgruppen fann det i st. bäst att bussledes sätta sig i rörelse hemåt. Än en gång kan det alltså slås fast, att mörbylångaborna är konstiga och ogästvänliga samt har en rad förutfattade meningar om främlingar.