Avslutade januarimånaden med att gå på Ölandsrevyn på Harrys i Borgholm, som för övrigt var den sista föreställningen av årets upplaga (och den sista lördagskvällen på Harrys i nuvarande - borgholmsbördige Anders Lindströms - regi).
Ölandsrevyn var rolig som alltid och hette i år "High Five" (utländska som betyder "Höga fem"). Och dom höga fem återfanns - som jag har räknat ut det - i programbladet som "Godmorgon!", "Lunch!","Dusch!","Middag!", "Toan!" och "Godnatt!", scener ur en äldre medborgares - Egons - vardag.
Ojdå, det här blev visst sex! Inte fem som jag tyckte först. Revymakarna har visst räknat fel. Ja men då stryker vi duschen, för den tillhör då sannerligen inte vardagen i dessa sammanhang. Så blir det fem. Egons dagligen återkommande höga fem, antingen han vill ha det så eller inte.
Alla i publiken kanske inte riktigt förstod det här med att plocka gång på gång plocka in scener ur Egons vardagsliv i föreställningen. Blev det inte lite tjatigt? Det kanske var just det som var det genialiska med denna föreställning. Att med humorns hjälp sätta fingret på något som faktiskt berör oss alla - förr eller senare - och/eller nära och kära.
Alla som en dag i livet kommer bli beroende av samhällets omsorg kommer att råka ut för lite av det som Egon fick uppleva, att inte få gå upp på morgonen när man själv vill, att inte få äta den mat som man själv vill, att ständigt mötas av nya och främmande människor i den dagliga omsorgen (ofta stressad personal som har bråttom till nästa), att inte få vara uppe på kvällen om man så vill, att ständigt vara beroende av omsorgspersonalens tidspressade scheman dag efter dag.
Tyvärr verkar våra politiker tro att detta är något inte berör dem själva, utan att dom även efter att dom slutat som aktiva politiker ska glida fram i en egen gräddfil.
Återkommer till detta tema i dagens söndagsledare.
Vill du kommentera, klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar