År 2009 - då jag ställde saker och ting på huvudet genom att till Lisbeth Lennartssons stora förtret vikariera som kommunalråd - tog jag mig friheten att självsvåldigt byta ut det trista kommunvapnet mot ett gladare och mer tidsenligt - nämligen det här:
Ett glatt försök 2009
Den gamla maktfullkomna borgen som byggts upp genom förtryckta ölänningars tvångsarbeten - med sina tornkupoler (som försvann redan vid slottsbranden 1806) hade jag bytt ut mot dagens populära besöksmål - Borgholms slottsruin - badande i sol. Och med grönska bakom istället för det trista isblå. Under våglinjen blått vatten istället för det silvriga. Och detta utan att det kostade kommunen ett enda öre!
Detta nya kommunvapen kom att lysa upp alla mina officiella skrivelser till hitan och ditan under resten av min period som vikarierande kommunalråd.
När året var till ända och jag lät mitt vikariat gå ut kom det nya glada kommunvapnet helt ur bruk och det blev en återgång till det gamla trista otidsenliga:
 |
| Trist och otidsenligt motiv |
Vill du kommentera, klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar