I veckan har nu fem miljoner norrmän firat Syttende mai och när det gäller att fira nationaldag, så är norrmännen ett folk som verkligen kan fira! Till skillnad mot svenskarna med deras bleka och tafatta 6 juni. Inte ens den svenska midsommaren går på något vis upp emot Syttende mai - som firas under flera dagar i sträck!
Och nog har norrmännen som sagt något att fira.
Efter att Norge alltsedan mitten på medeltiden varit förtryckt av Danmark som en del av det danska väldet, så förlorade danskarna - som stått på Napoleons sida i Napoleonkrigen - Norge till Sverige när detta krig var över 1814. Norrmännen ville dock inte ha svenskarna som nya herrar över sig utan samlade sig istället hastigt vid Eidsvoll och antog en egen grundlag och förklarade sig som ett eget rike, visserligen under den svenske kungen men INTE som en del av Sverige. Efter vissa dramatiska förvecklingar tvingades Sverige acceptera.
Dagen då norrmännen samlades vid Eidsvoll och antog sin egen grundlag var den 17 maj 1814 och därför har Syttende mai så småningom kommit att firas som landets nationaldag.
Eftersom Norge och Sverige skulle ha den svenske kungen som gemensamt statsöverhuvud men i övrigt vara två jämbördiga stater fick dom ha var sina flaggor - men med den övre vänstra rutan med likadant innehåll. Den rutan kom dock att se så rörig ut att den lite elakt i folkmun kom att kallas för "sillsallaten". Många norrmän var dock inte särskilt förtjusta i att vara i så kallad personalunion med Sverige och ville hellre ha en egen kung och ha den egna flaggan utan "sillsallaten" uppe i hörnet. Här en avbildning av ett syttendemai-tåg 1893 där flaggan i täten faktiskt inte har den förhatliga unionssymbolen:
Måleri av Christian Krohg (1852 - 1925)
Det dröjde dock ända till 1905 innan norrmännen lyckades göra sig helt fria från Sverige och kunde välja sig en egen kung.
Under första hälften av 1940-talet - när Norge var ockuperat av tyskarna - så blev firandet av Syttende mai förbjudet. Men desto mer kom den dagen senare att firas efter att den tyska ockupationsmakten hade fördrivits.
Norrmännen kan numera också fira att man står starka ute i världen trots att man inte gått med i Europeiska unionen.
Och ska vi sedan prata om kommuner, så kan norrmännen fira att det i Norge finns åtskilliga välmående små kommuner med endast ett par tusen invånare, där man inte ens skulle kunna komma på tanken att anlita någon aldrig så avdankad landshövding till att försöka slå ihop dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar