Passiv mobbning? Eller aktiv?

I helgen skickade jag iväg ett antal likalydande mejl till de 31 av vår kommuns övriga 34 kommunfullmäktigeledamöter som har egen e-postadress. Jag hade skrivit så här:

 Till alla ni ledamöter i kommunfullmäktige samt eventuella ersättare! 

Ni inbjudes att samlas måndag den 21/5 kl 17.30 utanför ingången till Hälsocentralen i Borgholm för att innan kommunfullmäktigemötet börjar med egna ögon se hur det ser ut för den som ska gå till fots - med eller utan rullator - till och från Hälsocentralen. Kortaste vägen mot staden. Detta med anledning av en motion som ska behandlas vid kommunfullmäktigemötet och där tjänsteutlåtandet inte ger en rättvisande bild av verkligheten. 

Ni som inte själva ska gå på mötet ombedes vidarebefordra denna inbjudan till er ersättare! Tack på förhand! 

Mvh
Per Lublin

Och hur många kommunfullmäktigeledamöter och eventuella ersättare tror ni dök upp? Just det ingen! 

Och hur många av de trettioen som fått mejlet tror ni över huvud taget hade besvärat sig med att svara? Samma sak där, ingen!

Man kan ju tycka att det faktiskt går att svara att man inte tänker komma ifall man inte tänker göra det. Det hör liksom till god ton. Det kostar ju inget och tar ju bara ett kort ögonblick att plita ner några ord på tangentbordet och klicka iväg till avsändaren.

Nu fick jag istället stå där och vänta utanför Hälsocentralen utan att någon kom. Alldeles i onödan. Totalt nonchalerad av dom politiker som samma kväll skulle ta ett "ansvarsfullt" beslut om möjligheterna för gående att på ett tryggt sätt ta sig till Hälsocentralen. Och som jag särskilt bjudit in för att dom skulle få se hur det såg ut på plats.

Att totalt och medvetet nonchalera en annan människa -  det är form av mobbning. Kalla den passiv mobbning, men likväl är det mobbning. 

Eller har man aktivt kommit överens om att inte besvara mejl från mig? Man kan ju faktiskt undra.

Kommentarer

Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR!