Oppositionsledaren:

En bortre gräns passerad

Någon form av moral måste det finnas även i politik, även om man många gånger undrat. 

Det är ju inte särskilt moraliskt när politiker går ut och lovar - eller låtsas lova - sådant som dom vet att dom med största sannolikhet aldrig kommer att genomföra. Ofta väl medvetna om att pengar saknas. När valet är över kan väljarna känna sig blåsta.
  
Den sortens smutsigt handlande liksom politikernas oförmåga att bry sig om vad medborgarna tycker när det inte är valtider - samt politikernas vanligtvis girigiga inställning när det gäller sina politikerarvoden, ersättningar och förmåner - är sådant som skapar politikerförakt. Tyvärr är den sortens omoraliska agerande alltför vanlig bland politiker och leder sällan till annat än minskat valdeltagande och/eller ökat politikerförakt.

Någonstans finns dock en bortre gräns för vad politiker får göra utan att det måste bli allvarligare följder, den går vid straffrättsligt klart kriminella handlingar i den verksamhet som politikerna är valda till att utöva. Urkundsförfalskningsbrott och förberedels till den sortens brott är sådana kriminella handlingar. Oavsett syfte,
  
Som medborgare har man rätt att förvänta sig att officiella dokument inte är förfalskade, att det som står i dokumenten är riktigt och inte några falsarier tillskapade i efterhand. Detta gäller såväl kommunala beslutsfattares protokoll som intyg undertecknade av sådana personer.

Protokoll kan visserligen vara felskrivna av misstag - sådant är ursäktligt - men det är aldrig ursäktligt att medvetet feldatera officiella handlingar i tiden för att ge dem en annan innebörd. Ty då handlar det om att skapa falska urkunder. Vid urkundsförfalskning är redan förberedelsen straffbar. Det spelar då ingen roll om brottet blev slutfört (genom att den falska handlingen blev undertecknad) eller ej.
  
Syftet med kommunalrådet Lisbeth Lennartssons försök att förmå utbildningsnämndens ordförande Christina Ateva att underteckna två falska dokument är tämligen obegripligt. Någon rättslig betydelse i en tvist kring skolskjutstilldelning skulle dokumenten knappast ha kunnat få, däremot ville väl kommunalrådet med dom falska dokumenten få något slags sorts moraliskt alibi för sitt kanske något udda agerande i en vällovlig sak, d v s att helt själv rätta till det hårt kritiserade beslutet om skolskjutsarna.
  
Att försöka förmå Ateva att skriva under falska dokument var naturligtvis helt huvudlöst av kommunalrådet, ty nu torde effekten för hennes del bli det raka motsatta. Hon har överskridit en tydlig gräns som knappast opåtalat kan passera åklagares och revisorers ögon. Samt mer eller mindre petat ut sig själv ur poltiken.
  

Du kan kommentera ledarartikeln om Du klickar här!

   
Vill Du läsa fler Oppositionsledare, klicka här!