I föregående inlägg - om veckans lördagsgodis - kunde jag inte låta bli att vara lite ironisk om en del självömkande småföretagare som egentligen har det ganska bra. Det var naturligtvis inte riktat mot några andra företagare än just dessa.
Det kanske ändå är lite som att svära i kyrkan att ha synpunkter på vissa företagare i en kommun där företagarna behöver all uppmuntran, men det är skillnad på företagare och företagare.
Det är ofrånkomligt att alla drabbas när det kommer en pandemi. Värst drabbas naturligtvis de som insjuknar, avlider eller uppvaknar efter intensivvård men aldrig blir återställda. Samt deras anhöriga .
Sedan kommer alla i riskgrupper som tvingas att mer eller mindre helt ställa om sina liv.
Och så har vi alla som driver verksamheter, där det beroende på bransch är stor skillnad på hur man drabbas.
En lantbrukare berörs inte på samma sätt som den som är verksam inom besöksnäringen. Och även mellan företagarna i besöksnäringen råder stora skillnader i det avseendet.
Tidigt i våras var det en kvinnlig företagare i vår kommun, vars företagside går ut på att låta besökare mot inträdesavgift besöka hennes ganska risiga trädgård och gå runt och titta på krukväxter m m. Dessvärre många vissna i krukorna. Hon anade nu att coronan skulle kunna leda till att hon inte skulle få så många besökare i år och tyckte därför att vi kommunens skattebetalare skulle ersätta henne för de förlorade inkomsterna. Sammaledes ville hon att vi kommuninvånare också skulle ersätta henne för uteblivna inkomster från kurser i Mediyoga som kvinnan bedrev, och där deltagarna kunde förväntas bli färre. Det var kanske den första ansökan om ekonomiskt stöd till småföretagare som dök upp i Stadshuset, sedan den möjligheten öppnades nu under pandemin. Det kan tilläggas att familjen har andra inkomster genom yrkesarbete.
Fler ensamföretagare i motsvarande läge i vår kommun har klagat över minskade intäkter i år.
Ja men för fasen, när verksamheten ligger på den här nivån får dom väl ändå finna sig i att vissa år går det bättre och andra går det sämre. Vissa år går det så bra att man kan unna sig en utlandssemester och lite mer - andra år får man avstå. Värre än så är det inte.
Betydligt värre blir det för företag med omfattande verksamhet som - av orsaker som coronan som ingen kan råda över - tvingas ligga nere, medan dom fasta omkostnaderna ligger kvar. När anställda måste sägas upp och när kanske ett inarbetat välskött företag med många anställda tvingas gå i konkurs. Då skulle man önskat att samhället gått in med stödåtgärder i tid för undanröja katastrofen i den akuta krisen.
Men där har kommunens företrädare misslyckats, det är lättare att bjuda på lunch!
Kommentarer Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar