Trist att kommunen fortsätter att rea ut mark - som sedan blir fritidstomter - till diverse "Gert-Ovar"

Det färde beslutet från kommunfullmäktige i måndags för en vecka sedan som jag reserverade mig emot var antagandet av en ny markanvändningspolicy som befäster att kommunen mer eller mindre skänker bort mark till privata exploatörer och förlorar förmågan att styra vad som sedan ska hända med marken.
  
Jag ville att policyn skulle omarbetas så att kommunen står för mer av utvecklandet i egen regi och själv kan behålla intäkterna från markförsäljningen i alla led. Men så ville inte kommunfullmäktige utan godkände den av kommunstyrelsen föreslagna policyn som den såg ut.
  
Det blev en ganska utförlig reservation där jag skrev så här:
  

En kommuns markpolitik är av synnerlig vikt för dess utveckling.     

Att kommunens mark säkerställs för olika ändamål som t ex åretruntboende, arbetsplatser, rekreation o s v är ett kommunalt ansvar där medborgarna måste ges ett stort inflytande. Det förutsätter att marken behålls i kommunal ägo, i vart fall fram till att syftet är uppnått.   

Vi har under 2000-talet upplevt flera exempel på hur Borgholms kommun tappat greppet över utvecklingen genom att överlåta större markbitar till privata exploatörer och då tänker jag framförallt på Dovreviken och Björkviken (etapp III).   

Området Dovreviken var under cirka 50 års tid fram till millennieskiftet en populär stugby under namnet Blå Rör (uppkallat efter ett närbeläget bronsåldersröse) byggd och ägd av Borgholms stad (senare kommun) på kommunal mark med totalt sextio stugor som familjer hyrde veckovis under en förhållandevis lång säsong.   

Blå Rörs stugby gav intäkter åt kommunen och till kommunalägda ÖTAB (som skötte stuguthyrningen) och bidrog med intäkter till övriga näringslivet i Borgholm.   

Politikerna såg dock marken som användbar på annat sätt: Här skulle bli ett attraktivt åretruntbostadsområde för tillflyttande nya kommuninnevånare. En Gert-Ove dök upp och ville köpa marken för ett ringa antal miljoner och skulle då se till att området utvecklades på det sätt som politikerna ville. Marken var naturligtvis värd mycket mer, men när köpet väl blev genomfört och området fått sitt nya namn, Dovreviken, så blev utvecklingen där betydligt annorlunda än vad politikerna tänkt sig: Gert-Ove sålde tomter till dom som betalade snabbast och bäst och det blev till största delen fritidsboende som byggde upp den ena skrytigare fritidsvillan värre än den andra och för dom flesta framstår området idag som smaklöst anskrämligt. Få av husen är permanentbebodda. Det natursköna området med den fina badviken har dessutom blivit totalförstört för borgholmsborna. 

På liknande sätt har den återstående kommunägda marken vid Björkviken försålts till en privat entreprenör som tagit hem intäkterna från exploateringen av ömrådet som kallas Björkviken etapp III. Även där har de flesta tomterna gått båt till fritidshus, även där skrytsamt och anskrämligt byggt. Det hade naturligtvis varit bättre om kommunen själv hade exploaterat området och fått vinsten av tomtförsäljningen och kunnat sälja tomter till personer med avsikt att verkligen bo där permanent. 

Ett annat misstag gjorde kommunen genom att för en billig penning sälja mark bakom Köpings prästgård till en viss Gert-Ove som låtsades att där skulle bli ett område för permanentboende men som istället satte igång att sälja fritidstomter där.

Slutligen kan nämnas att f d Köping-gården i Köpingsvik med en mycket stor tomt såldes av Borgholms kommun för en (1) krona till en idrottsklubb som efter ett par år sålde den vidare fört vanligt marknadspris till en privatperson som efter ytterligare ett par år sålde fastigheten vidare till en viss Gert-Ove som hos kommunen hade försäkrat sig om att få riva byggnaden och stycka upp marken i ett antal mindre tomter och därmed kunna göra sig en hygglig förtjänst.   

Det får vara slut på den sortens hantering av kommunal egendom i Borgholms kommun. Kommunal mark ska kunna användas på ett väl planerat sätt, där eventuella intäkter vid tomtförsäljningar och upplåtelser kommer kommunen till godo och där kommunen kan påverka hur försålda tomter ska användas. Det är inte rimligt att centralt belägen attraktiv mark försätter att exploateras för fritidshusbebyggelse.Kommunen måste få kunna styra markanvändningen på ett bättre sätt.   

Jag reserverar jag mig därför emot den här beslutade markanvändningspolicyn som går stick i stäv mot hur det borde vara och fortsätter att mer eller mindre skänka bort kommunal mark till diverse Gert-Ovar som fortsätter att göra största möjliga vinst genom att exploatera och sälja ut marken som fritidstomter. Jag reserverar mig emot att den föreslagna policyn inte blev återremitterad för omarbetning och förbättring.  

Per Lublin

I övrigt var det bara Mp och V som reserverade sig.
Vill Du kommentera, klicka här!