I förrgår - på kvällen den första mars - hölls det sista av dom fyra "dialogmöten" som utlysts av "beredningsgruppen för att skapa Sveriges bästa äldreomsorg i Borgholms kommun" - eller vad denna kommunala arbetsgrupp kallar sig. Och den här gången var det i Runsten allmänheten skulle få komma till tals inför "beredningen". En allmänhet på hela tre personer från Runsten hade trotsat ovädrat och infunnit sig, den äldsta av dem med hjälp av sparkstötting - som ju inte kräver framskottning av bil och bortskrapning av is från rutor.
Och det var inte vilka personer som helst utan tre kvinnor som var och en för sig på olika sätt har kämpat för sin bygd och bidragit till Runstens bästa.
Den lokala allmänheten i Rungården. Samlade vid ett bord alla tre.
På borden i bakgrunden kartonger med smörgåstårtor, nyinköpta för kvällen
|
Resten av allmänheten bestod av mig själv - som inte är tillräckligt fin nog att få ingå i den närmast självutnämnda "beredningen" som består av representanter för olika rumsrena partier i kommunfullmäktige. Jag hade på eget initiativ kört från Borgholm till Runsten genom fykande snö för att höra vad runstensborna hade att säga.
Därutöver var där en drås med politiker med kommunalrådet i spetsen som ingick i "beredningen", jämte ett par tillhörande tjänstemän.
Vi var dock inte fler än att vi efter det sedvanliga smörgåstårteätandet och lyssnandet på berättelsen om digitala hjälpmedel kunde sitta samlade och prata alla runt ett gemensamt bord*. Jo, visst fick vi fylla i en massa "pjatt" som en av de lokala deltagarna kallade frågelapparna, men däremellan var det fritt prat med olika synpunkter varvat med roliga historier ur verkligheten och många varma skratt. Så roligt har man väl sällan haft vid ett kommunalt möte och vi skrattade gång på gång så vi tjöt lite till mans.
Inte minst efter Gunnbritt Nyborgs självberättade historia om hur hon och hennes man kom att bli runstensbor. Och där hon ganska snart kom att bli ortens verkliga eldsjäl och förkämpe (min anmärkning).
Gunnbritt hade på förbiresa varit inne och handlat i butiken som då fanns i Runsten medan mannen satt utanför i bilen och väntade. Inne i butiken hade Gunnbritt fått veta om ett hus som var till salu och gjort upp affären på stående fot utan att ens gå ut och tillfråga mannen, varpå hon gått ut till bilen och meddelat maken att dom just köpt ett hus och nu skulle flytta till Runsten och bli ölänningar.
Resolut så det förslår och inget velande där inte! Sånt folk behövs.
Och goda råd behövde de som nu ska lägga grunden till att vi får Sveriges bästa äldreomsorg lida brist på. Får hoppas att allt blev noterat av äldreomsorgschefen som var med.**
Det blev faktiskt en riktigt lyckad kväll på många sätt med många hjärtliga skratt.***
Definitivt värd bilresan dit via Gärdslösa och Långlöt genom piskande snö och hemfärden via Glömminge (för att inte riskera att fastna med bilen i dom växande drivbildningarna längs östra landsvägen)
*) Fotnot 1: Alla tillsammans var vi 13 personer, så "allmänheten" utgjorde inte ens en tredjedel.
**) Fotnot: 2: Samma förstås med allt som kom fram under "övriga frågor" kvällen innan.
***) Fotnot 3: Kan delvis bero på avsaknaden av en viss av ledamöterna i beredningen som meddelat att inte kunde komma den kvällen.
Ska kanske inte nämna vem,
men hans förnamn börjar på M.
Där blev det faktiskt ett rim, så poetiskt!
Kommentera gärna här!
Av Dig får man veta sanningen. Alla former av dialogmöten i kommunen tycks bli fiasko om man ser på vad man var ute efter.
SvaraRaderaGlad att jag, trots sjukdom, kunde bidra till en lyckad kväll.
SvaraRaderaNu VAR du faktiskt riktigt rolig. Krya på dig, Marcel!
Radera