Vi saknar Lillebill!

Sedan ett halvår tillbaka sitter jag med i en utsedd arbetsgrupp om åtta personer, en från varje parti i kommunfullmäktige, som på ett seriöst sätt har arbetat med vår kommuns framtida organisation med det tydliga syftet att försöka uppnå större effektivitet utan att äventyra demokratin. Vi har gjort intervjuer och tagit del av erfarenheterna från andra kommuner där man har förändrat sin organisation i ena eller andra riktningen. Vi har gått igenom hela vår nuvarande organisation med de olika förvaltningscheferna, och som ett första steg har vi fått igenom en minskning av antalet ledamöter i det kommunfullmäktige som ska väljas i höst. Samtidigt har vi i gruppen varit väldigt överens om att det för demokratins skull är viktigt att det nya kommunfullmäktige (som till skillnad mot kommunstyrelse och nämnder väljs direkt av folket) får en mycket starkare ställning i förhållande till kommunstyrelsen än vad nu är fallet, och att kommunfullmäktige blir det forum där politiken verkligen avgörs och inte bara en plats där ledamöterna har att rösta ja till det som redan är bestämt någon annanstans. Vårt arbete i gruppen har på ett föredömligt sätt letts av förutvarande kommunalrådet Lillebill Grähs. Det var vår förhoppning att hon skulle lyckas lotsa fram vårt gemensamma förslag till beslut i kommunens beslutande församling och att det som vi gemensamt enades om skulle kunna bli verklighet.

Ödet ville annorlunda. Djupt tragiskt drabbades Lillebill plötsligt av en stroke, som bl.a. medfört att hon inte kommer kunna fullfölja sitt arbete i gruppen.

Lisbeth Lennartsson som tydligen känt det som ett hot med en kommunal organisation med ökad demokrati och ett stärkt kommunfullmäktige, har nu lyckats se till att få överta Lillebills roll som centerpartiets representant i gruppen och utnämnt sig själv till ny sammankallande.

Hon har låtit ställa in ett möte som var planerat långt innan, och som vi andra varit inställda på, och ändrat det till en tid som passade henne bättre, samtidigt som hon lät oss andra förstå att hon skulle komma med ett färdigt förslag om hur den kommunala organisationen skulle vara. Allt vårt arbete under ett halvårs tid och de kunskaper som vi samlat in var tydligen inget värt mot hur hon tyckte att allt skulle vara.

Från att under ett halvårs tid ha arbetat i en positiv atmosfär med respekt för varandra, där vi alltid kunnat kompromissat oss fram till samförstånd, så blev detta första möte med Lisbeth något helt annat. Lisbeth försökte genast utså split mellan oss andra och ville trumfa igenom beslut för gruppens räkning utan att alla ens var närvarande. Det blev med en gång en helt annan och olustig atmosfär. Vi anklagades för att ha varit för långsamma, när vi hade varit grundliga i vårt uppdrag och fört det framåt på ett väl genomtänkt sätt. Det kändes som om hon hade bestämt sig för att genast försöka bryta ned det som vi andra hade byggt upp.

Efter Lisbeths inhopp känns det som om allt vårt arbete i gruppen - under ett drygt halvårs tid - har varit som förgäves, och det känns inte som att vi kommer att kunna komma någonstans med det som vi var helt överens om att vi skulle genomföra. Med Lillebills hjälp skulle det ha lyckats.

Vi andra saknar verkligen Lillebill!