Hörde på radion igår att en statlig utredare - Catharina Håkansson Boman - föreslår 35 miljoner kronor i statliga bidrag till landets glesbygdsbutiker i sin utredning "Service i glesbygd". Påstods att detta skulle kunna komma butiker på delar av Öland till dels.
Men i utredningen föreslås en 15-kilometersgräns till nästa butik som gräns för att kunna få del av stödet. Med den inskränkningen lär dessvärre ingen butik på Öland kunna ha något statligt stöd att förvänta.
Om utredningens syfte varit att rädda glesbygdens service verkar utredaren ha missat något. Norra Öland kan befolkningsmässigt definieras som glesbygd på samma sätt som stora delar av inre Norrland, även om avstånden inte är lika långa mellan byar och socknar. Andelen äldre av befolkningen är fullt jämförbar.
En lanthandel kan vara viktig för en ort även om det skulle råka finnas en lanthandel på en liten ort en mil längre bort. En åldring utan bil går knappast en mil fram och tillbaka med rullatorn.
Borgholms kommun måste ta strid för att glesbygdsbutiker även med mindre avstånd till närmaste grannbutik än 15 kilometer måste kunna ta del av stödet. I varje fall där andelen äldre utgör en så stor del av befolkningen som i vår kommun.
Även våra mindre orter behöver den sociala mötesplats som den närliggande lanthandeln utgör!
Vill du kommentera, klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar