Var i söndags med om ett något annorlunda dop. Ingen lillprins men väl en lillhingst var det som skulle döpas och jag var faktiskt den som fick äran att namnge den lille. Namnet skulle börja på G, precis som namnet på hans mor, ett islandssto. Det fick bli Grettir efter den namnkunnige isländske stridisen med samma namn som var i farten för omkring tusen år sedan och med många mannadråp på nacken tillbringade sina sista år som fredlös och isolerad på klippön Drangey i Skagafjorden på norra Island. Inte långt från den bygd där det lilla hingstfölet haft sin härstamning.
Drangey
Dopet ägde rum på häst- och fårbonden Johan Larssens gård i Mysinge på södra Öland, ett mysigt ställe där spirandet i övrigt firades med grillat lamm och annat gott och dit man gärna återvänder.
Dopvattnet var öländskt och hämtades från platsen. Kan tilläggas att det hanterades varsamt.
Grettir döps under viss protest.
Dopförrättaren Johan Larssen t.h.
Öländskt dopvatten |
Bör nog även tilläggas att Svenska kyrkan ej var inblandad.
Plats för kommentarer