Jag är faktiskt fascinerad över tanken på att Öland snart kan vara självförsörjande på energi. Att en gammal kraftkälla som under århundraden tidigare har präglat Solens och Vindarnas ö åter börjar komma till heders.
Akvarellteckning av Albert Theodor Gellerstedt (1836 - 1914)
Däremot är jag mindre fascinerad över att det mesta av den öländska vindkraftens välsignelser (vinsten) hamnar hos kraftbolagens aktieägare på Fastlandssverige eller ännu längre bort.
En liten del av de stora kraftbolagens förtjänst borde faktiskt hamna hos de kommuner som bidrar till för verksamheten nödvändiga infrastrukturen som t ex planläggning för kraftledningar m m. Så stor som vindkraften håller på att bli i vår kommun - både till lands och till havs - skulle detta kunna bli en ovärderlig hjälp för kommunens dåliga ekonomi*.
Den här möjliga inkomstkällan verkar inget av våra kommunalråd ha förstått eller i vart fall inte försökt göra affär av. Synd!
Det är ungefär som om norska staten hade missat att den kunde få inkomster av oljeutvinningen i Norska havet!
När det sedan gäller frågan om avstånd mellan vindkraftverk och permanentbostäder så tycker jag att Ölandskommunerna också där borde tuffa till sig. Medan det på Fastlandssverige råder en 500-metersgräns så har man på Gotland en 1000-metersgräns. Varför ska inte vi kunna ha samma som på Gotland?
*) Fotnot: Undantag då från procentsatsen till kommunen naturligtvis för kommuninnevånare som i egen regi eller som bysamfälligheter producerar sin egen el på egna marker
Vill Du kommentera, klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar