Lispotismen har - liksom despotismen - inslag av nepotism

Många "fina" ord var det i rubriken, men låt mig få förklara dem:

Despotism är ett styresskick som råder i ett samhälle där en person styr enväldigt. T.ex. i en diktaturstat. Men det kan också förekomma i en kommun, där makten ligger i händerna på en enda person som gör lite som han eller hon tycker och kräver att andra ska rätta sig efter det.

Så hade vi i Borgholms kommun på Ivar Nilssons tid. Som en del kanske minns. Ivar bestämde om i stort sett allt i kommunen och alla andra fick rätta sig. De flesta tordes heller inte annat. Den som fick Ivar som ovän kunde ha hela sin framtida karriär hotad, i vart fall om vederbörande var anställd inom kommunen eller hoppades på att bli. Eller om vederbörande hade politiska ambitioner.

Ivar stack inte under stol med detta, utan han var på så sätt ärlig. Han kunde helt frankt förklara att han stod på en så "stark plattform", som han kallade det, att han inte behövde ta några hänsyn.

Nu mer än tjugo år senare råder det åter despotism i Borgholms kommun, fast i en annan form som jag har valt att kalla "lispotism" efter kommunalrådet Lisbeth (uttalas "lisspett") Lennartsson som i smyg har infört denna styrelseform, förmodligen sporrad därtill av sina senaste valframgångar. Lispotismen kännetecknas av att den enväldiga på samma sätt har makten i sina händer, gör lite som hon själv tycker och kräver att andra ska rätta sig efter det. Till skillnad från gamla tiders despoter (som gärna skröt om sin makt) försöker hon dölja att hon styr enväldigt. Hon talar gärna lismande så vackert om demokrati och vill ge sken av att hon lyssnar på olika opinioner, vilket hon egentligen inte gör.

Lisbeth Lennartssons mejlkorrespondens - som är offentligt att ta del av (vilket hon kanske inte har fattat förrän nu) - är ganska avslöjande i detta sammanhang.

Lispotismen är alltså en form av despotism där den enväldigt styrande INTE VILL FRAMSTÅ som - just det - enväldigt styrande.

Lispotismen i Borgholm har även vissa inslag av nepotism, d v s per definition "handlingar eller ansträngningar i affärslivet eller politiken som görs i syfte att gynna släktingar eller vänner, i regel på bekostnad av andra intressenter". Vi kan bara som exempel nämna Lisbeth Lennartssons vänner "de flygande holländarna" som exempel på personer som blir gynnade av hennes handlande, då på bekostnad av alla dom invånare i Borgholm och Rosenforsområdet som hon gladeligen vill lägga under "air parkens" bullermatta. Lispotismen är en skam för Borgholms kommun!

Nu återstår att se hur länge det dröjer innan ordet lispotism återfinns i Svenska Akademiens ordlista. Då är förhoppningsvis Lisbeth Lennartsson redan borta från makten, vilket vi får hoppas sker efter valet i höst. Och måtte även andra kommuner slippa lispotism!

Ordet finns redan på Google.