Fastan över för min del

I helgen som gick bröt jag fastan. För min del. Tre och en halv vecka utan fast föda kanske kan räcka. Vågen stod i söndags morse på 71, 3 kg. Så på den tiden hela tiden hade det blivit exakt nio kilo mindre Per Lublin.

Men en fasta avslutar man inte bara genom att börja trycka i sig mat igen. Man tar det lite försiktigt och passar samtidigt på att övergå till en klokare kost. Annars tar man strax tillbaka sin förlorade övervikt.

Och då har jag bestämt mig för en kost som dom som förstår sig på det kallar för LCHF, som är någon sorts utrikisk förkortning, och som går ut på att man helt enkelt äter mycket fett och lite kolhydrater. Kolhydrater är sånt som det finns mycket av i potatis, ris, pasta, bröd, sötsaker, läsk och öl. Som man alltså får undvika.

Den här fettrika kosten är den som rekommenderas allmänt av Annika Dahlqvist, den tuffa och stridbara läkaren från Jämtland som totalt vänt upp och ner på socialstyrelsens kostråd och den tidigare så allmänna jakten på fett.

Så jag började i söndags förmiddag så smått med en innehållet i en ask keso indränkt i olivolja, och sen blev det senare under dagen smaskigt fettdrypande moussaka. På den vägen har jag fortsatt under den här veckan. Med grillade revben och massor av avokado (en frukt med mycket fett i). Så ägg och favoritgrönsaken broccoli förstås med mycket pesto på. Därtill har jag tryckt i mig massor av dansk fet ost.

I morse hade jag gått upp två hekto sen i söndags. Konstigt!

Nästa onsdag ska jag väga mig igen.