Vår futtiga vardag mot en bakgrund av världens katastrofer

Egentligen kan det kännas futtigt det jag skriver om på bloggen. i varje fall om man ska jämföra med det som samtidigt händer ute i världen.

Här har en tyfon dragit fram över Fillipinerna - ett örike stort som Sverige - som får stormarna Gudrun, Per och Simone att i jämförelse framstå som milda västanfläktar. En tyfon med de högsta vindhastigheter som någonsin har uppmätts över land! Och där dödstalen i de värst drabbade områdena redan nu överstiger invånarantalet i hela vår kommun och där städer och byar ligger totalt ödelagda.

Jämför med att allt som byggts upp på Öland under hundratals år och i modern tid plötsligt efter några timmar bara skulle vara borta!

Samtidigt skriver jag här i bloggen om bristfällig kommunal revision, där politiker håller varandra om ryggen (ingen nyhet precis), matfrågor (i ett ganska välmående land), snapsar, onödiga advokatkostnader och mindre begåvade politiker som inte vill ha insyn (som många av oss självmant har valt) och personalbrist inom äldreomsorgen (ett tyvärr inget ovanligt problem).

Detta medan ödeläggelsen är ofattbar på öarna på andra sidan jordklotet!

Kan bara erkänna att det är så fruktansvärt svårt att ta till sig och förstå dom stora katastroferna i världen. Trots att man kan se bilder från dem redan samma dag ligger det så långt borta. Naturkatastrofer - ofta orsakade av de klimatförändringar som vi människor själva varit med om att skapa. Farsoter som vi själva sprider. Blodiga inbördeskrig som det alltid är människor som skapat och människor, djur och natur som blir offer för.

Då är det enklare att engagera sig för den vardag man lever i och dom jämförelsevis små futtiga problem som kan finnas runt omkring oss i vår förhållandevis goda närmiljö. Och försöka få den bättre. Där finns det mycket att göra som det är lättare att greppa om. Därför skriver jag som jag gör. Även om det ibland kan kännas lite futtigt.

Vill Du kommentera, klicka här!