I fredags begravdes Nisse Sjögren och med honom en del av Borgholm. Nisse hann bli 93 år innan han gick bort nu i november - den där trista månaden som inte borde få finnas. Han var uppväxt i Köping, i det lilla samhället Gröndal som sedan snart sjuttio år tillbaka heter Köpingsvik. Men så länge jag kan minnas har han alltid bott i stan, mitt i Borgholm i det lilla huset med trädgård vid Västra Kyrkogatan inte långt från torget.
Under lång tid var han stadens torgfogde, en syssla som antagligen passade honom perfekt, nära som han hade till jobbet där även dotter Lillan bedrev torghandel (numera övertagen av hennes dotter med man). Med många torgnasare på den tiden var det mycket att hålla ordning på och NIsse var inte den som skrädde orden om någon tog sig friheter.
Torget förblev en central punkt i Nisses tillvaro även sedan Lillan övertagit torgfogdesysslan och långt framöver. Efter att sviktande hälsa och krafter på senare tid nödgat honom till omvårdnad och boende på Ekbackas avdelning fyra, så tog han sig dock ner till torget på sin trehjuliga elmoped så ofta han kunde för att träffa folk och ha koll på läget. Ända fram till Skördefesten i år.
Nisse hade åsikter om det mesta och i Borgholm fungerade han på något sätt som folkets röst. Det han sa var ungefär vad folk i allmänhet tyckte och han var sannerligen inte den som höll inne med med sitt tyckande. Han ropade ofta till sig mig när jag passerade förbi över torget och lät mig veta folkets mening samtidigt som han ofta hade frågor om ett och annat i kommunhuset.
- Du Pelle, kom ett tag, brukade han säga då,
När jag för mer än tjugofem år sedan roade mig med att göra en stor teckning över vad som hände i och kring Borgholms stadshus och i en sekvens fick med en uppretad folksamling utanför Stadshuset, så hamnade självfallet Nisse centralt i blickfånget. Redan då var han en tydlig del av han folkets röst.
 |
| Sekvens av teckning... |
... med Nisse Sjögren i blickfånget
Minns också en gång när Nisse bar ett plakat där han uppmanade kommunens makthavare att äta mer fisk för att bli kloka. Något som ingen kunde missförstå.
- Du Pelle, kom ett tag, sa han en dag sent i somras när han satt på sin elmoped på torget och ville då berätta att han hade fått tag i ett exemplar av Knorrvar, som han hade på "fyran" och som han sedan låtit få gå runt där och att gubbarna på avdelningen nästan slogs om att stå på tur att få läsa den. Det var en av de sista gångerna som jag träffade honom.
Torget kommer aldrig att bli sig riktigt likt utan vännen Nisse.
Kommentera gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar