Mitt i prick om "Borgholmsmodellen"

En insändare i Ölandsbladet på julaftonen träffade så mitt i prick att jag återger den här i sin helhet:  

Borgholmsmodellen  

Missförhållanden på ett gruppboende i Löttorp – är det en överraskning som faller igenom "ett kontrollsystem som fungerar i övrigt?  

Problem av detta slag är en mer än tio år gammal företeelse som upprepar sig om och om igen. En företeelse som inte blir bättre genom neddragningar som gör arbetet omöjligt, inte minst för en chef som nu har, så vitt det går att läsa, sju olika arbetsställen att ansvara för. Men Borgholms kommun vill inte se bakåt och lära av historien – man vill ha, för att citera kommunalrådet, ”nya friska ögon” och ”se positivt på framtiden” där man fortlöpande kan använda sociala medier för att berätta ”hur fantastiskt” allt är. Så fortlever missförhållanden som tillfälligt rättas till men som dyker upp på nytt när röken lagt sig.  

Alla verksamheter måste spara, i sig inte fel i en ansträngd ekonomi, men vilka fakta ligger bakom sparkravens fördelning? 

Staten har kontroll över kommunerna och kan deras specifika villkor inte minst för att man fördelar stora mängder pengar i form av statsbidrag, därav stora summor till Borgholm. Denna fördelning sker inte godtyckligt utan baseras på fakta. Efter noggrann granskning förs kommunerna samman i grupper där liknande kommuner kan analyseras och jämföras med varandra. Här kan man också se om olika verksamheter kostar mer än ”de borde” i jämförelse med kommuner i samma grupp. 

Det borde vara enkelt – eller? 

Nej, i Borgholm vill den politiska ledningen med kommunalrådet i spetsen inte kännas vid de nationellt framtagna jämförelsekommunerna – man vet bättre! Här plockar man fram de kommuner man själv vill ha och som passar den politiska retoriken, eller ska vi säga munvädret, bättre. 

Varför är statens, socialstyrelsens och skolverkets redovisning av vad verksamheterna kostar ”per individ i målgruppen”, det vill säga per äldre 65+, per barn 0-16 år eller per funktionshindrad, så farlig? Visar de att besparingarna rimligen bör göras där kostnaderna är väldigt höga och där högljudda bybor kan komma att protestera? Är det lättare att dra åt i verksamheter där brukarna är så svaga, utsatta och många gånger så ensamma att de inte kan klaga? 

Det borde vara dags för hårt faktabaserat och seriöst arbete i kommunledningen – eller vill vi hellre se kommunens högsta ledning på bönpallarna i en motorcykelparad vinkandes åt folket? 

”Skämmigt” trycker jag och vill avsluta mitt inlägg med ett citat från antikens Rom: 

Kejsar Nero musicerar medan Rom brinner... 

Veteran

Insändarskribenten har så förbaskat rätt. Vi kan inte planera Borgholms kommuns verksamhet efter förhållandena i ett par kommuner i Syd- och Västsverige med helt andra förutsättningar. Vi måste utgå från våra egna förutsättningar. Man måste se verkligheten. Det går inte att planera och fördela medel med förbundna ögon! 

Därför måste "Borgholmsmodellen" skrotas! 

Vid senaste kommunfullmäktigemötet hade jag föreslagit just detta, att "frångå den s k Borgholmsmodellen (och dom jämförelser som därvid används) vid fortsatt budgetarbete". Vid voteringen som senare följde var ingen (!) som stödde mitt förslag. Bortsett från fyra villrådiga som avstod från att rösta* så röstade hela övriga kommunfullmäktige med Lisbeth Lennartsson (c), Eddie Forsman (m) och Ilko Corkovic (s) i spetsen för att behålla den så förkastliga Borgholmsmodellen! 

Det är således ganska många politiker som vi behöver bli av med vid nästa val om vi ska kunna få Borgholms kommun att fungera!

*) Fotnot: "Avstod" gjorde Anders Johnsson (s), Christina Ateva (c), Ulf Laveskans (v) och Bodil Rosengren (-).

Vill Du kommentera, klicka här!