Och varför då voteringar?

Och varför då voteringar om nästan vartenda litet yrkande? Man hör väl ändå ganska tydligt hur det ska sluta om man hör nästan bara nej-rop, alternativt ja-rop. Kan det då vara någon idé att begära votering?
 
Jo, det kan det absolut vara om man vill att väljarna ska få veta vilka som ropade  nej eller vilka som ropade ja! Då måste nämligen alla bekänna färg, och i en särskild voteringslista som medföljer protokollet står det då i svart på vitt hur var och en har röstat.
 
När det gällde mitt yrkande att avskaffa möjligheten till politikerpension i vår kommun (där avgångna poltiker ska kunna leva på pension från kommun från 50 års ålder fram till sextioårsdagen utan att behöva söka nytt arbete) så var det bara Senhad Mujcin (s), Erik Arvidsson (-) och vänsterpartisten Ulf Laveskans som röstade för mitt yrkande. Miljöpartisterna och Lisbeth Lögnartsson (c), som är synnerligen berörd i denna sak - och sålunda jävig, avstod från att rösta. Alla övriga röstade emot mitt yrkande. Detta tycker jag det är bra att väljarna kan ha klart för sig (med namn på var och en) när vi nästa höst står inför den situationen att Lögnartssonskan vid ännu en valförlust och påtvingad avgång som kommunalråd kan leva gott på full kommunalrådspension på kommunens bekostnad fram till sextiofemårsdagen utan att vare sig behöva gå tillbaka till sin tjänst som undersköterska inom kommunens äldreomsorg eller behöva gå till arbetsförmedlingen!

Bara för att nämna ett exempel!

Många ledamöter tycker det är pinsamt att det kommer fram att dom röstat på ett sätt som deras väljare där hemma kanske inte hade förväntat. Sådana ledamöter, som helst inte vill stå för vad dom gör, brukar tycka extra illa om voteringar.

Vill Du kommentera, klicka här!