Igår kom nyheten att E-on, ägaren, tänker lägga ner O-ettan (det äldsta i bruk varande kärnkraftverket i Sverige), eftersom det inte längre kommer vara lönsamt att driva.
Denna tickande atombomb på andra sidan sundet mitt emot Byxelkrok - som Oskarshamns kommun alltför länge värnat om - men som vi från den öländska sidan så länge betackat oss för ska så äntligen stängas - även om stängningen är komplicerad och kommer ta många år.
Dess tillkomst skedde nog lite överraskande och alla förstod nog inte riktigt vad som den gången höll på att ske. Jag minns när min syster - som numera är en aktad medarbetare på Borgholms kommuns så kallade Servicecenter (d v s receptionen) i Stadshuset - berättade om en märklig upplevelse i början på sjuttiotalet när hon med ett sällskap jämnåriga kom seglande med en gammal skuta längs ostkusten. När dom skulle gå in på kvällen i en vik ett stycke norr om Oskarshamn för att ankra upp för natten blev dom väldigt förvånade när dom upptäckte en stor kajanläggning vid viken.
Skutan - en gammal finsk galeas som hette "Sanna" - var från 1906, men sjökortet var betydligt yngre och likväl fanns där inte kajanläggningen med.
Hur som helst tog dom sig friheten att lägga till vid kajen och gå till ro. Döm om deras förvåning när dom vaknade upp nästa morgon och kunde se en enorm vit byggnad resa sig inte långt från kajen. Det var det första kärnkraftverket vid Oskarshamn, som dessa ungdomar inte haft en aning om när de förtöjde vid kajen för natten.
Sedan dess har det vuxit upp ytterligare två likande enorma tickande atombomber strax intill - O II:an och O II:an - samt en diskutabel anläggning för "mellanförvaring" av kärnkraftsavfall, allt detta utan minsta hänsyn till Ölands utsatta läge vid ett eventuellt kärnkraftshaveri.
Min kommentar till beslutet att lägga ner O I:an kan förenklas till:
Äntligen!
Vill Du kommentera, klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar