UNDER SOMMARLOVET - fram till den 21 augusti - går bloggen på sparlåga även om det kan bli några enstaka inlägg! Men sen blir det full fart igen!
Sommarhälsningar från Per Lublin (ansvarig utgivare)

Höstterminens första DIREKTSÄNDNINGAR FRÅN STADSHUSET i Borgholm blir:


SPRID GÄRNA!
Tips till dig som tycker att något visst inlägg (i breda högerspalten nedanför) är lite extra och vill sprida det vidare:
I raden med symboler under varje inlägg finns den här: Klickar du på den så kan du dela just det inlägget med alla dina facebookvänner!

lördag 19 november 2016

Renässans för Ölandsgåsen?

Apropå på gåsamiddagar så har en  läsare mejlat över ett intressant klipp från en artikel från LRF Sydosts hemsida, författade av kulturhistorikern Maria Malmlöf på länsstyrelsen i Kalmar län:  
Gåsen och gåsbänken i den öländska folkkulturen 
Gåsskötsel har varit en vida spridd näring på Öland fram till slutet av 1800-talet. Ända sedan medeltiden finns det belagt att man fött upp gäss i omfattande skala. Storbönder kunde ha stora flockar, men även obesuttna kunde ha mindre flockar på grönbete under sommaren. De öländska sjöängarna, särskilt på den sydöstra delen av ön var gynnsamma för gäss att beta på. De småväxta ölandsgässen fick också gå och beta på dikesrenarna. För att gässen inte skulle flyga bort kunde man sätta en klamp runt foten. 
Förutom att fylla egna behov av kött och bolstrar har gåsprodukter tidigt utgjort en viktig handelsvara för Öland. Särskilt viktig blev gåshandeln mot slutet av 1800-talet. I Landshövdingeberättelsen från 1896 - 1900 meddelas att det från Öland fortfarande förs ut en stor myckenhet höns, ägg och även gäss, som köps upp i stora mängder om höstarna och förs till Skåne. Samma sak meddelas 1905. Men vid sekelskiftet 1900 hade försäljningen börjat gå ner kraftigt. 
På sensommaren kom inköpare från Skåne och tog dem till Skåne där gässen fick gå på åkerfälten efter det säden bärgats och äta av spillsäden där innan slakten i Mårten. Dessa ”stubbgäss” kom att gälla för skånegäss fast de var äkta ölänningar. Man sålde också slaktade gäss och gåsblod i städerna längs kusten och till Stockholm. 
Ölänningarna åt själva gärna färskt gåskött eller saltade ner enstaka halvor att äta som spickefläsk och tog tillvara gåsblod till den uppskattade gåsblodpalten. På de öländska julborden var en karott med kroppkakor en tradition på 1800-talet. I dem kunde man lägga kött av gåsbröst i stället för fläsk. 
På Öland var det förr allmänt att man hade en så kallad gåsbänk innanför dörren i stugan med förskjutbara hål i för gäss att kunna gå ut och in, men på dagarna hade de fri tillgång till golvet. Bänken var olika lång beroende på hur många gäss man hade. 
En sagesman från Gärdslösa berättar 1907: ”Gässen var i äldre tider och långt in på 1800-talet folkets glädjefullaste husdjur för de vistades inne hos folket i boningshuset. Där innanför dörren fanns en så kallad gåsbänk där de vistades om nätterna och värpte och kläckte ut sina ungar.”  
Gåsbänken kom ur bruk under det sena 1800-talet.
Så än finns det hopp, det finns en tradition att bygga på och den speciella öländska gåsrasen finns ju lyckligtvis bevarad. Matlandskapet Öland har här ett bra tips och inte minst Himmelsberga! Gåsbänk vid entrén och "gåsasmörgås" i kaffestugan.
Även DU kan mejla material till bloggen. Mejladressen är per.lublin@gmail.com 
Du förblir anonym om du inte särskilt påpekar att du vill att ditt namn ska nämnas. 
Kommentera gärna! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar