Onödiga politikerpensioner skapar politikerförakt!

I höstas skrev jag en motion som kort och gott gick ut på att i vår kommun avskaffa systemet med särskilda politikerpensioner för avgångna politiker fram till att dom fyller 65 år, och som löd så här:

Motion till kommunfullmäktige i Borgholms kommun Runt om i Sveriges land kommer den ena historien efter den andre om politiker i 50-årsåldern som av olika anledningar lämnar sina uppdrag och försörjer sig fram till 65-årsdagen på politikerpension från sina kommuner, landsting eller svenska staten. För att slippa avdrag på sina pensioner undviker dom nogsamt att ta någon löneanställning men brukar vara väldigt  finurliga med att starta egna små företag där dom inte tar ut någon lön och där vinsten plöjs ner i företaget tills dom hunnit fylla sextiofem år och inte längre får någon politikerpension utan bara har vanlig pension. Då kan dom ta ut hela den samlade vinsten direkt utan att det påverkar den tidigare politikerpensionen som dom uppburit. Folk frågar sig naturligtvis varför inte politiker lika väl som alla andra blir hänvisade till arbetsförmedlingen och a-kassan och i slutänden Fas 3 om de blir utan sina jobb. Politiker har ofta en inflytelserik kontaktyta och torde allmänt sett ha lättare än andra att få nya jobb. Dessutom har många politiker i bakgrunden en anställning som de är tjänstlediga ifrån – så länge som det politiska uppdraget varar – och som de således kan återgå till. Det här systemet är naturligtvis ett oskick och har sin grund i olika regelverk beroende på om det t ex handlar om statsråd och/eller riksdagsledamöter, då svenska staten betalar, eller om det handlar om heltidsengagerade politiker hos landsting och kommuner, då det är respektive landsting eller kommun som betalar politikerpensionerna. Dock verkar varken regering eller  riksdagsledamöter ha särskilt bråttom med att försöka ändra det statliga  politikerpensionssystemet. Dom vill väl inte riskera någon ändring innan dom själva hamnar i den förmånliga situationen.  Beträffande kommunerna så har dåvarande Svenska Kommunförbundet (nuvarande SKL) år 2003 skapat riktlinjer som det är fritt för respektive kommunfullmäktige att besluta om respektive kommun ska följa eller ej. Borgholms kommunfullmäktige har antagit dessa riktlinjer som bl a innebär att dom som har varit heltidsengagerade som politiker i kommunen i tre hela mandatperioder och som sedan slutar ska ha rätt till full politikerpension fram till sextiofemårsdagen om dom inte tar något annat arbete under denna tid, för isåfall ska pensionen sänkas med ett belopp som motsvarar den lönen. Borgholms kommun har således sin fulla frihet att när som helst – även mitt under en mandatperiod – med omedelbar verkan besluta frångå dessa riktlinjer, i vart fall beträffande politikerpensioner som ännu inte har börjat betalas ut. Allt som fordras för ett sådant beslut är att kommunfullmäktige beslutar om det. Jag föreslår därför att kommunfullmäktige beslutar att – med frångående av SKL:s riktlinjer och med ändring av tidigare kommunfullmäktigebeslut – med omedelbar verkan avskaffa alla politikerpensioner i Borgholms kommun för personer som inte har fyllt 65 år. Jag ber samtidigt om skyndsam behandling av denna motion.  Borgholm den 30 september 2013 Per Lublin (Öp) ledamot av kommunfullmäktige och företrädare för Oppositionen i Borgholms kommun

Frågan har ju blivit högaktuell i och med att Lisbeth Lennartsson, 53, torde sjunga på sista versen som kommunalråd och i höst efter valet skulle kunna lyfta full kommunalrådspension istället för att behöva gå tillbaka till sitt arbete som undersköterska (som hon varit tjänstledig sedan hon på heltid gick in i politiken)! Politikerpensionen är förstås betydligt högre än lönen som undersköterska. 

Efter att ha legat i långbänk ett halvår för ett för ett fullkomligt meningslöst s. k. "tjänsteutlåtanden" var motionen uppe i kommunstyrelsen för beredning i april och nu på måndag om en vecka kommer den upp på kommunfullmäktiges bord för avgörande. 

I kommunstyrelsen föreslog Ilko Corkovic (s) och Maria Lindmark (mp) att motionen skulle tillstyrkas medan Lisbeths partikamrat Daniel Nilsson (c) yrkade att kommunstyrelsen skulle föreslå kommunfullmäktige att avslå motionen.  

Hur resonemanget gick bakom dom slutna dörrarna i kommunstyrelsen vet jag inte eftersom jag ju inte sitter med där, men av protokollet framgår att det blev en omröstning där centerpartisten vann med röstsiffrorna 6 - 4. Dom fem som stödde honom och således försvarar att kommunen ska börja betala ut en saftig kommunalrådspension under elva års tid till ett avgående kommunalråd, som borde kunna försörja sig ändå, var Eddie Forsman, Marcel van Luijn och Tomas Jonsson (samtliga m), Peder Svensson (c) och den ende folkpartisten, Mats Axelsson. 

NU HÄNGER DET PÅ MARCEL - som ibland kan vara en förnuftig karl - hur det hela ska sluta när saken om en vecka ska avgöras i kommunfullmäktige. 

Ska han tänka till och ändra sig - och försöka få några moderater med sig? Eller ska han rösta för fortsättning på ett synnerligen orättvist pensionssystem som ger politiker en gräddfil när dom har gjort bort sig så mycket att dom åker ut?  

Följ dramatiken i direktsändning med länk från denna blogg!

Vill Du kommentera, klicka här!