Plötsligt blev jag bara stående...

Har ju varit bortskämd med att i stort sett varje morgon vakna pigg och frisk och utan krämpor. Bortskämd är sannerligen rätta ordet, för sistnämnda är ju inte alla förunnat. Problem har verkligen inte inte saknats i min omgivning, men den egna hälsostatusen har inte varit något bekymmer!

Så plötsligt hände i går eftermiddag det oväntade. Blev stående på gatan mitt i stan utan att kunna stödja på ena benet, i varje fall inte tillräckligt för att kunna gå. Varje försök att förflytta mig medförde oöverstiglig smärta! Så där stod jag bara!

Vårdcentralen! Insåg att jag på något sätt borde bege mig till vårdcentralen. 

Vid ett tillfälle ett par veckor tidigare hade jag kommit på språng med en tung börda i famnen, snubblat över någonting, flugit framåt och slagit vänstra knäet i ett stengolv. Det gjorde ont så ini h-e, men jag kunde ändå känna att knäskålen var hel. Alltså inget att bekymra sig om - tyckte jag då - när smärtan väl hade lagt sig. Visserligen har jag "känt av" lite i knäet sedan dess, men det skulle nog ge med sig utan att jag skulle behöva uppsöka någon vårdcentral. Tänkte jag då.

Men nu var plötsligt Vårdcentralen oundviklig. En fredagseftermiddag strax före tre. 

En vänlig själ från norra Öland råkade komma förbi och se min belägenhet. Trots att han hade brått någon annanstans, tog han sig tid och skjutsade mig raka spåret till Vårdcentralen. Men han ville ha betalt! Ett års gratis medlemskap i nya Ölandspartiet! Det ska han få. Och därtill dagens ros!

 

           

På Vårdcentralen fick jag lära mig att man kommer inte bara oanmäld på det viset. Man ringer först och får en tid att komma. Och om det då bedöms att det behövs, så blir man nog hämtad med sjuktransport också. Om man inte kan ta sig dit själv. Så nu fick jag snällt sitta och vänta ända till strax innan dom skulle stänga klockan fem, men sedan kom tant doktorn och tittade på mitt knä och sade att det måste röntgas och beställde sjuktransport till Kalmar.

Hade jag gjort som man "skulle" göra och ringt med min mobil direkt från gatan där jag blivit hjäplöst stående, så hade nog besöket på Vårdcentalen gått lite fortare och jag hade nog blivit hämtad dit. Men nu fick vi ju en ny trevlig medlem till partiet istället, så det blev ju bra i alla fall! 

Kommentarer