Några små grodor i firandet

En massa artister kan man ha på scen när som helst, men en historisk dag som tvåhundraårsdagen av stadens tillblivelse, så är det viktigt att ha med sådant som anknyter till historien, till varför man firar. Det kunde gärna ha fått vara lite mer än det blev. Men nu var det ju andra som fick bestämma och det var faktiskt nätt och jämnt att vårt lilla skådespel fick vara med alls. 

Hur som helst känner jag mig stolt över att lyckats samla ihop så många bra skådespelare - som alla har ställt upp helt ideellt - och är mycket stolt över deras insats.

När Lill Lindfors avbröt innan det hela var slut med att hon "tänkte att vi nu alla skulle sjunga Så skimrande var aldrig havet", så är jag tacksam för att Margaretha Magnusson - som varit oss till stor hjälp - rådigt grep in och lyckades hejda henne så att vi kunde avsluta föreställningen som tänkt med att skådespelarna fick buga sig för publiken. När man hör Lill Lindfors avbryta på detta sätt (hör här), så är det lätt att osökt tänka på f d invandrarministern Birgit Friggebo (här!). Även om bakgrundssammanhanget lyckligtvis var ett helt annat nu. 

Även jag lyckades med en ordentlig groda, när jag inte tänkte på att också jag borde ha bugat mig för publiken, när jag nu blev omnämnd. Och att jag borde ha lyft på hatten. Ser lite pinsamt ut på filmen. Liksom att det tydligt kan skönjas under min regnvåta skjorta att det är dags för mig att börja gå ner i vikt igen. Det har varit lite slarv med LCHF-kosten på senare tid och det syns. 

Vad som däremot inte syns på filmen är Carl XVI Gustafs (vår nuvarande kungs) min, när Joppe Wiberg kom fram och tilltalade honom som sin sonsons sonsons sonson. Den hade man gärna velat se. Kanske finns det någon som varit snabb med kameran och har en bild eller en filmsnutt? Hör av er isåfall! 

Bortsett från några små grodor - alla inte nämnda - och ett "vältajmat" ösregn (Obs, ironi!), så var det ett mycket lyckat tvåhundraårsfirande på torget i de två timmar som det varade. 

Skriv gärna en kommentar!