Glimtar från Almedalen, del I

Anlände till Visby redan i lördags för en vecka sedan och ska här försöka lämna några små snuttar av mina intryck från Almedalsveckan. Eller "Ljugareveckan" som jag föredrar att kalla den. Du förstår säkert varför, för med så mycket politiker från alla nivåer samlade, så blir det naturligtvis väldigt mycket ljug! Fast politikerna föredrar att kalla det "utspel", det låter mycket finare.

Redan tidigt på morgonen på söndagen den 1 juli som var Ljugareveckans första dag avslöjades den första osanningen. Ett frukostseminarium, som - enligt Almedalsveckans 128 sidor tjocka officiella programblad - skulle hållas i en restaurang i ett f d hamnmagasin, hade lockat ett antal morgonhungriga åhörare, vilka dock möttes av stängda lokaler och oförstående kökspersonal. Det som stod i programbladet var nämligen inte sant. Seminariet ifråga skulle gå av stapeln först nästa dag! Här var redan den första politiska skandalen. Hungrigt mediafolk är inte att leka med!

De besvikna, som förgäves hade pallrat sig ner till hamnen och bespetsat sig på en stadig gratisfrukost denna Almedalsveckans första morgon, fick istället trösta sig med att Svensk Kärnkraftshanterings utställnings- och transportfartyg m/s Sigyn låg vid kaj alldeles intill just hade öppnat landgångsbryggan och där bjöds det på kaffe och kakor.

Strålande, men förhoppningsvis inte radioaktivt!

*

Annat som utlovats denna första dag var att utrikesminister Carl Bildts käring, EU-parlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt skulle komma och medverka vid ett seminarium i Europahuset, som en gammal medeltidsbyggnad med källarkrog vid Strandgatan denna vecka fick heta. Någon Corazza Bildt fanns dock inte på plats när seminariet skulle börja, men väl de övriga talarna. Meddelades då att Anna Maria Corazza Bildt hade blivit kvar på någon flygplats i Europa p g a inställt flyg.

Hon hade väl kunnat ta kvasten?

*

Dagen efter fick jag se och höra ett kacklande utan like från tidningen Expressens tillfälligt uppsatta estrad i kröken på Hamngatan. Det var nämnda Anna Maria - som nu anlänt Visby (oklart hur) - och stod armfäktande i "debatt" med Gudrun Schyman så att fjädrarna rök. Man har ju hört om tuppfäktning, men det här var värsta hönsfäktningen!

Gudrun har ju brännt sina pengar och det är ju dyrt att resa till Gotland - antingen man bor i Simrishamn eller Stockholm - men hon kanske också hade en kvast till hands.

*

Annars så dominerades söndagen av ett protesttåg med 7000 demonstrerande gotlänningar. Även för dem är det dyrt att resa över Östersjön - trots deras rabatt på 50 procent.

Nu kräver gotlänningarna att det inte ska kosta mer att resa på deras väg - Östersjön - än vad det kostar att resa samma sträcka på en väg på fastlandet, d v s motsvarande en bussbiljett á nittio kronor eller bilkostnad med normal bränsleförbrukning ( d v s etthundrasextiofem kronor).

Under hela veckan kom sedan gotlänningar med traktorer och gödselspridare och parkerade i närheten av Almedalens scen och spred en visst doft när partiledarna skulle hålla sina tal. Så att partiledarna skulle hållas påminda.

 Gotlands-Upproret på G

Vad säger då Gotlands kommun (eller Region Gotland som dom numera kallar sig) om trafiken över havet?

Jo på deras hemsida finns en länk till Gotlands ståndpunkter om framtidens färje- och flygtrafik, där det beträffande önskad framtida färjetrafik står massor om färjor mellan Visby - Nynäshamn och mellan Visby - Oskarshamn samt om hamnförhållanden i Nynäshamn och anknutningstrafiken på fastlandet från Oskarshamn men inte ett enda ord om färjetrafik mellan Gotland och Öland!

Har Lisbeth Lennartsson och Eddie Forsman aldrig varit där hos dem? Var det bluff när dom påstod sig ha fått dom gotländska makthavarna med sig angående vikten av färjetrafik mellan Öland och Gotland?

* 

För övrigt lyste både Forsman och Lennartssonskan  med sin frånvaro från Visby under hela Almedalsveckan, om nu det var så "lysande" förstås

Att besöka Almedalsveckan är ett bra sätt att på ett otvunget sätt komma i kontakt med inflytelserika personer på maktpositioner för att kunna påverka dem.

Såg inte heller några andra politiker från Borgholms kommun där, så uppenbarligen tycks dom inte ha något intresse av att försöka påverka lagstiftande partikamrater och andra som bestämmer där uppe i Stockholm i frågor som kan ha betydelse för vår kommun!

Men det är klart, det utgår väl varken kommunalt arvode, sammanträdesersättningar eller traktamente för att åka till Almedalsveckan!

*

Redan på söndagskvällen mötte jag dock en ölänning i Visby, eller rättare sagt öländska! Det var Gunilla Nilsson från norra Öland, idogt aktiv inom nykterhetsrörelsen och nyvald distriktsordförande, som kom och hejade på mig på gatan vid Donners plats! Hon berättade att man just skulle premiärpresentera en alkoholfri drink inne på Wisby Hotell och bjöd mig komma in och smaka.

Tillsammans med ett stort uppbåd mediafolk och andra nyfikna fick jag således vara med om det högtidliga premiärdrickandet av den alkoholfria Almedalsdrinken i hotellets ljusgård. Den smakade faktiskt riktigt gott! Betydligt bättre än många sötsliskiga drinkar med alkohol i. Bland ingredienserna fanns krossade jordgubbar, flädersaft, mynta, lime och en dryck som visserligen stavas "Sprite" men är garanterat alkoholfri! 

Receptet hittar Du här!

På fredagen skulle en jury utse PR-byrån Westanders pris "Hetast i Almedalen 2012". Det blev Almedalsdrinken som knep årets pris! Grattis!

Gotlands-Upproret fick ett hedersomnämnande.

*

En inbiten Borgholmsbo myntade för över fyrtio år sedan uttrycket:
- Det sägs att man kan ha roligt utan alkohol, men jag har aldrig vågat försöka!

Jag vågade. Jag försökte. Och stämningen var faktiskt hög i Wisby Hotells vinterträdgård när Almedalsdrinken presenterades på Almedalsveckans första kväll!

Ivrig bartender blandar Almedalsdrinkar bakom Vinterträdgårdens bardisk

*

Ännu högre var stämningen på Företagarnas mingel i en hyrd lokal på Mellangatan, dit jag fortsatte mina steg. Där bjöd man på ölprovning med fem olika slags öl under sakkunnig ledning av sin ordförande Jens Spendrup, som har startat ett eget litet bryggeri inne i Visby!

*

Ölänning nummer två som jag träffade under Almedalsveckan i Visby var Henrik Yngvesson, moderatpolitiker och revyräv. Han bor dock i fel kommun - grannkommunen Mörbylånga - och räknas därför inte riktigt. Vi möttes på måndagen vid Spegelsalen (i Wisby hotell) där Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) dukat upp med stort bullbord, som Borgholms kommuns skattebetalare (genom medlemsskapet i SKL) var med och bjöd på. Kanske kan Henrik skriva ihop ett revynummer på temat "Bullfest, bullfest hela dan" till nästa revy?

*

Den tredje "ölänningen" träffade jag först på onsdagen. Han hette Axel Björneke och är egentligen halvölänning (därav citationstecknen). Axel bor nämligen inte på Öland annat än på somrarna, då han har sitt tillhåll i Grankullavik. Men han har öländska rötter, för morfadern var Thorsten Björneke i Kolstad som tillsammans med kommunalrådet Ivar Nilsson ledde utvecklingen av Borgholms kommun under en lång följd av år efter kommunsammanslagningarna i början av 1970-talet.

Dessutom berättade Axel att hans flickvän är barnbarn till framlidne sotarmästaren Axel Axelsson i Borgholm.

Så ölandsanknytningen är ju dubbel.

Axel bor i Huddinge där hans mamma, ölandsfödda Britt Björneke, sitter i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet.

*

Ölänning nummer fyra - och den sista ölänningen som jag mötte under veckan - var Håkan Brynielsson, bosatt i Borgholm och högste tjänstemannen i det så kallade Regionförbundet Kalmar län. Det var på ett seminarium som handlade om deckarförfattare och turism, t ex vad Henning Mankells påhittade detektiv Kurt Wallander har betytt för turistnäringen i Ystad.

Ingen i panelen nämnde Johan Theorin och Öland, men när ordet så småningom blev fritt reste sig Håkan, som satt i bänkraden framför mig, och tog upp "Skumtimmen" (där den tyska boktiteln kort och gott är "Öland") och vad filmen kan komma att betyda för turistnäringen hos oss och lyckades väcka ett intresse hos höjdare inom filmbranschen och en bidragsfördelande myndighet som heter Svenska institutet och passade på att stämma träffar med dem.

Bravo, Håkan!

Håkan var för övrigt den ende annan människa som nämnde Öland under hela denna vecka på Gotland så vitt jag kunde uppfatta.

*

Skånska politiker har varit desto mer framme under Almedalsveckan. För andra året i rad hade dom ett eget "Öresundshus" mitt i värsta smeten vid Donners plats. Och på tisdagskvällen passade dom på att i en källare ta första spadtaget för en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör. Det var Helsingborgs kommunalråd Peter Danielsson som bjöd in till ceremonin och massor av dansk öl (Carlsberg) och röde pölser till alla som var där.

Politiker är ju vana med sandlåda men här fanns sanden i en skottkärra!

Politisk sandlåda på hjul

*

Hamnade på tisdagskvällen också på ett trevligt mingel på den stämningsfulla innergården till Rosas Café vid Sankt Hansgatan. Där kvällen avslutades med Susanne Alfvengren. Så ska det vara på Gotland!

Fortsättning följer. Eller som det heter på gotländska: Fårtsettning fålljar!

Upphovsrätt till samtliga teckningar i detta inlägg: Per Lublin

Det som inte kunde hända i Japan ...

I dessa dagar efter tsunamikatastrofen och jordbävning i Japan, befarade nya jordskalv och härdsmältorna i kärnkraftverken känns det futtigt att skriva om trivialiteterna i vår kommun. De ofattbara scenerna från det teknologiskt välutvecklade Japan är svåra att riktigt ta till sig. Hur kan något sådant hända? Naturens krafter kan vara enorma och då kan aldrig så genomtänkta säkerhetsåtgärder sättas helt ur spel.

Höga vallar och ett minutiöst säkerhetssystem i ett land där man är medveten om faran för jordskalv och tsunamis gav inte tillräckligt skydd. Utöver havsvågens och jordskalvens förödelse ligger nu ett radioaktivt hot över det land som en gång i tiden drabbades av de första atombomberna.

Jag har i årtionden funderat över vilka konsekvenser som det skulle kunna bli för Ölands del vid en kärnkraftskatastrof i Oskarshamn. Den övning som genomförts nu under vintern var välkommen och den första här i sitt slag men ändå alldeles otillräcklig eftersom man inte räknade med att Öland skulle kunna behöva evakueras.

Vad som nu hänt i Japan bör kanske få ansvariga beslutsfattare och "experter" här hemma att tänka lite längre.

Tidningen Östra Småland har idag en artikel där frågan om möjligheten (eller omöjligheten?) att vid behov kunna evakuera Öland berörs.

          Vill Du läsa vad Östran kan Du klicka här!

För att sedan komma tillbaka hit till bloggen är det bara att klicka i krysset uppe i högra hörnet på Östrans uppslag, men det vet Du säkert redan.

Särskilt betryggande känns det faktiskt INTE att det är personer som  Lisbeth Lennartsson och Eddie Forsman som sitter i kommunens krisledningsnämnd på tre personer (och tillsammans med Lars Frick) ska ha kommandot om det skulle bli allvar här.

Valanalys och femton-i-topp på krysslistan

Ska vi döma av årets valresultat så har demokrati och respekt mot kommuninnevånarna blivit något som väljarna sätter högt. Så kan man tolka att Ölandspartiet – som ju särskilt betonat just dom frågorna i sitt valmanifest – är det enda parti som gjort mandatvinster i kommunvalet i vår kommun och att partiet mer än fördubblat antalet röster jämfört med förra valet.

Dom andra partierna har knappast vunnit på den mobbning mot Ölandspartiet som förekommit (valdebatter där Ölandspartiet hindrats från att deltaga samt negligerande av debatter som Ölandspartiet tagit initiativ till) och som man nu vill fortsätta med (utestängande av Ölandspartiet från att få platser i kommunstyrelse och nämnder trots att det nu är kommunens fjärde största parti). Jag kan tänka mig att mobbningstaktiken har bidragit till att Ölandspartiet fått så många fler röster i årets val och kanske kan få ännu fler vid nästa val.

I valdistriktet Räpplinge – Högsrum, där Rällaskogen ligger – fick Ölandspartiet 13,96 procent av alla avgivna röster, medan partiets genomsnittsresultat i hela kommunen blev 7,62 procent. Förklaringen ligger naturligtvis i att Ölandspartiet har visat större lyhördhet än något annat parti inför Rällabornas tydligt manifesterade önskan att Rällaskogen ska få förbli oexploaterad i sin helhet. I detta valdistrikt fick Ölandspartiet i år mer än fyra gånger fler röster (!) än vid valet 2006.

Valets segerherre är annars socialdemokraternas Ilko Corkovic som ökat sitt partis röstandel från 21,75 procent i valet 2006 till 26,21 procent i årets val (d v s + 4,46) och därmed gjort att partiet nu är störst i kommunen. Ilko är också den som fått överlägset flest personliga röster (kryss) i hela kommunen, hela 537 med sitt namn förkryssat. Tvåan i s-gruppens kryssliga, Bengt Jonsson, kom med sina 43 kryss (de flesta i Böda valdistrikt) betydligt efter.

Ilko har – till skillnad från många andra politiker – givit ett öppet, ärligt och rekorderligt intryck, vilket kan vara en förklaring till hans popularitet både i de egna leden och bland en stor av kommunens många icke-politiska väljare. I ett av valdistrikten, just det ovannämnda där Rällaskogen ligger, har dock ”Ilkoeffekten” uteblivit. Medan socialdemokraterna i nästan alla andra valdistrikt i kommunen har gått stormande fram så har de backat (!) hela 4,59 procent i just detta distrikt, Räpplinge - Högsrum. Förklaringen torde ligga i att Ilko har varit svävande om Rällaskogen.

Att centerns valförlust har att göra med Lisbeth Lennartsson personligen framgår av att hon i årets val fick mindre än hälften av det antal kryss som hon fick i förra valet. Den gången hade hon över tusen väljare (1008 närmare bestämt) kryssat för hennes namn på valsedeln, men i år fick hon bara 406 kryss. Bland Lisbeths sämsta valdistrikt återfinns förstås Räpplinge – Högsrum (med Rällaskogen), men allra sämst för Lisbeths personliga del är Gärdslösa – Långlöt – Runsten (där skoldebatten är aktuell) och hon blev slagen av partikollegan Peder Svensson (som har kämpat på dom små skolornas sida).

Vad moderaternas framgångar i kommunvalet (+ 3,2 %) beror på är svårt att utläsa men kan ha samband med att Eddie Forsman (m) i valrörelsens slutskede mycket kraftigt har protesterat mot borgensåtagandet för lyxlägenheterna i kvarteret Resedan och man vill bygga utan att bostadsrätterna först är förhandssålda. Näst minst andel kryss har han fått i Räpplinge –Högsrum (där han struntat i protesterna mot exploatering av Rällaskogen) och allra minst i Gärdslösa – Långlöt – Runsten (där folk oroats över hans uttalanden om skolorna, min tolkning). Där är det istället Jan Erici som kammat hem dom flesta moderata kryssen. Moderaternas uppstickare när det gäller kryssen är annars Anna Barkewall som gått förbi alla på m-valsedeln utom Eddie.

Ytterst ansvarig politiker för skolorna, utbildningsnämndens ordförande Christina Ateva (c) har totalt fått 16 personliga röster i hela kommunen, medan den ytterst ansvariga för äldreomsorgen, socialnämndsordförande Asta Ivarsson (c) endast har fått sex kryss. Det är inget bra betyg för hur dom tagit ansvar för oerhört viktiga verksamheter i kommunen.

Det borde också vara besvärande för Vänsterpartiet att deras förstanamn på valsedeln endast fick tre kryss, medan den på deras lista som vänsterväljarna med 14 kryss gav störst förtroende ändå hamnade utanför.

Glädjande nog var Ölandspartiets väljare de som flitigast använde sig av möjligheten till personval genom att kryssa för ett namn.

Topplista på de 15 i nyvalda kommunfullmäktige som fått flest kryss:

1. Ilko Corkovic (s) 537 kryss

2. Lisbeth Lennartsson (c) 406 kryss

3. Eddie Forsman (m) 207 kryss

4. Anna Barkewall (m) och Per Lublin (Öp) 120 kryss

/ delad placering med samma antal kryss /

6. Stig Bertilsson (c) 110 kryss

7. Jan Erici (m) 82 kryss

8. Peder Svensson (c) 66 kryss

9. Sofie Jakobsson (kd) 64 kryss

10. Bodil Rosengren (Öp) 60 kryss

11. Mikael Almqvist (kd) 51 kryss

12. Maria Lindmark (mp) 47 kryss

13. Mikael Borgström (m) 46 kryss

14. Bengt Jonsson (s) 43 kryss

Ilko gratuleras till segern. Jag tror att han har de personliga egenskaper och den ödmjukhet inför uppgiften som krävs för att bli ett bra kommunalråd för Borgholms kommun. Det kan Borgholms kommun behöva efter dessa långa åtta år. Jag säger bara ett ord: Äntligen!