Meningslöst investerande i nya skollokaler som inte behövs

Som jag redan skrivit om i ett inlägg i tisdags under rubriken Dyr och onödig utbyggnad av Gärdslösa skola kan leda till nedläggning så beslutade kommunfullmäktige kvällen innan att skjuta till ytterligare tre miljoner för en onödig tillbyggnad av Gärdslösa. 
  
Detta har föranlett min femte och sista reservation för den kvällen:
  

RESERVATION mot kommunfullmäktiges beslut den 19 augusti år 2013beträffande medel till utbyggnad av Gärdslösa skola  

Den utbyggnad av Gärdslösa skola som under det senaste året brådstörtat och utan tillgängliga medel har planerats och påbörjats utan lagkraftvunnet beslut är synnerligen obehövlig.   

Den har påståtts motiverad med att alla Runstens drygt fyrtio elever skulle flyttas till Gärdslösa skola.   

Närmare trettio av detta fyrtiotal har istället valt att börja höstterminen i Gårdby skola och kan nu helt borträknas som elevunderlag i Gärdslösa. Av det tiotal elever som – när dom i våras trodd att skolan i Runsten var nedlagd – valde att börja i Gärdslösa istället har nu de flesta valt att få återgå till Runstens skola.  

Då finns det verkligen ingen anledning att i dagsläget bygga ut skolan i Gärdslösa för 40 nya elever.  

Risken är då istället att Gärdslösa skola p g a utbyggnaden får en kostnadsbelastning som kan leda till att en nedläggning snabbt kan bli aktualiserad, och det vill vi verkligen inte ska drabba Gärdslösa med omnejd.  

Per Lublin

I övrigt var det bara bara Peder Svensson (c) som reserverade sig mot det föga genomtänkta beslutet. 

Vill Du kommentera, klicka här!

Trist att kommunen fortsätter att rea ut mark - som sedan blir fritidstomter - till diverse "Gert-Ovar"

Det färde beslutet från kommunfullmäktige i måndags för en vecka sedan som jag reserverade mig emot var antagandet av en ny markanvändningspolicy som befäster att kommunen mer eller mindre skänker bort mark till privata exploatörer och förlorar förmågan att styra vad som sedan ska hända med marken.
  
Jag ville att policyn skulle omarbetas så att kommunen står för mer av utvecklandet i egen regi och själv kan behålla intäkterna från markförsäljningen i alla led. Men så ville inte kommunfullmäktige utan godkände den av kommunstyrelsen föreslagna policyn som den såg ut.
  
Det blev en ganska utförlig reservation där jag skrev så här:
  

En kommuns markpolitik är av synnerlig vikt för dess utveckling.     

Att kommunens mark säkerställs för olika ändamål som t ex åretruntboende, arbetsplatser, rekreation o s v är ett kommunalt ansvar där medborgarna måste ges ett stort inflytande. Det förutsätter att marken behålls i kommunal ägo, i vart fall fram till att syftet är uppnått.   

Vi har under 2000-talet upplevt flera exempel på hur Borgholms kommun tappat greppet över utvecklingen genom att överlåta större markbitar till privata exploatörer och då tänker jag framförallt på Dovreviken och Björkviken (etapp III).   

Området Dovreviken var under cirka 50 års tid fram till millennieskiftet en populär stugby under namnet Blå Rör (uppkallat efter ett närbeläget bronsåldersröse) byggd och ägd av Borgholms stad (senare kommun) på kommunal mark med totalt sextio stugor som familjer hyrde veckovis under en förhållandevis lång säsong.   

Blå Rörs stugby gav intäkter åt kommunen och till kommunalägda ÖTAB (som skötte stuguthyrningen) och bidrog med intäkter till övriga näringslivet i Borgholm.   

Politikerna såg dock marken som användbar på annat sätt: Här skulle bli ett attraktivt åretruntbostadsområde för tillflyttande nya kommuninnevånare. En Gert-Ove dök upp och ville köpa marken för ett ringa antal miljoner och skulle då se till att området utvecklades på det sätt som politikerna ville. Marken var naturligtvis värd mycket mer, men när köpet väl blev genomfört och området fått sitt nya namn, Dovreviken, så blev utvecklingen där betydligt annorlunda än vad politikerna tänkt sig: Gert-Ove sålde tomter till dom som betalade snabbast och bäst och det blev till största delen fritidsboende som byggde upp den ena skrytigare fritidsvillan värre än den andra och för dom flesta framstår området idag som smaklöst anskrämligt. Få av husen är permanentbebodda. Det natursköna området med den fina badviken har dessutom blivit totalförstört för borgholmsborna. 

På liknande sätt har den återstående kommunägda marken vid Björkviken försålts till en privat entreprenör som tagit hem intäkterna från exploateringen av ömrådet som kallas Björkviken etapp III. Även där har de flesta tomterna gått båt till fritidshus, även där skrytsamt och anskrämligt byggt. Det hade naturligtvis varit bättre om kommunen själv hade exploaterat området och fått vinsten av tomtförsäljningen och kunnat sälja tomter till personer med avsikt att verkligen bo där permanent. 

Ett annat misstag gjorde kommunen genom att för en billig penning sälja mark bakom Köpings prästgård till en viss Gert-Ove som låtsades att där skulle bli ett område för permanentboende men som istället satte igång att sälja fritidstomter där.

Slutligen kan nämnas att f d Köping-gården i Köpingsvik med en mycket stor tomt såldes av Borgholms kommun för en (1) krona till en idrottsklubb som efter ett par år sålde den vidare fört vanligt marknadspris till en privatperson som efter ytterligare ett par år sålde fastigheten vidare till en viss Gert-Ove som hos kommunen hade försäkrat sig om att få riva byggnaden och stycka upp marken i ett antal mindre tomter och därmed kunna göra sig en hygglig förtjänst.   

Det får vara slut på den sortens hantering av kommunal egendom i Borgholms kommun. Kommunal mark ska kunna användas på ett väl planerat sätt, där eventuella intäkter vid tomtförsäljningar och upplåtelser kommer kommunen till godo och där kommunen kan påverka hur försålda tomter ska användas. Det är inte rimligt att centralt belägen attraktiv mark försätter att exploateras för fritidshusbebyggelse.Kommunen måste få kunna styra markanvändningen på ett bättre sätt.   

Jag reserverar jag mig därför emot den här beslutade markanvändningspolicyn som går stick i stäv mot hur det borde vara och fortsätter att mer eller mindre skänka bort kommunal mark till diverse Gert-Ovar som fortsätter att göra största möjliga vinst genom att exploatera och sälja ut marken som fritidstomter. Jag reserverar mig emot att den föreslagna policyn inte blev återremitterad för omarbetning och förbättring.  

Per Lublin

I övrigt var det bara Mp och V som reserverade sig.
Vill Du kommentera, klicka här!

Vem ska betala besöksnäringens kostnader? Kommunerna eller besöksnäringen själv?

Min tredje reservation gällde den strategi för den öländska besöksnäringen som en anlitad konsult (betald av kommunala skattemedel) förra året och som bl a resulterat i den omdiskuterade nya loggan.
  
Av någon obegriplig anledning har det dröjt ett helt år innan kommunfullmäktige fått ta ställning till det, men nu var det således dags. Ett i och för sig välskrivet dokument på en himla massa sidor men efter lusläsning ville jag ha ett viktigt tillägg: att kommunerna inte ska behöva stå för turistnäringens gemensamma kostnader. Men kommunfullmäktige valde dock att godkänna den framtagna strategin utan detta tillägg.
  
Fyra ledamöter, bl a Senad Mujcin (s), höll med mig vid omröstningen men ingen av dem reserverade sig emot beslutet. Bland dom sex som lade ner sina röster märktes bland andra Peder Svensson (c), Sune Axelsson (s), Peter Bengtsson (m) och Bertil Lundgren (mp). 

Märkligt nog deltog både Marcel van Luijn (m) och Sofie Jakobsson (kd) i omröstningen (och röstade emot mitt förslag) trots att dom är högst inblandade i besöksnäringen (med pensionat Hagaborg i Köpingsvik resp. Cafe´ Svea på Skäftekärr och Kalk i Löttorp) och således jäviga!
  
I min reservation skrev jag så här:
  

Besöksnäringen är av mycket stor vikt för Öland. Det är därför synnerligen angeläget att denna kan utvecklas på ett bra sätt. Det behövs därför en väl genomtänkt strategi för detta ändamål.  

Det finns däremot ingen anledning att detta ska finansieras med kommunala medel. 

Besöksnäringen på Öland omsätter årligen betydande summor pengar. Bara en ringa del av vinsten hamnar dock på Öland. Det mesta hamnar hos bolag som varken betalar skatt till Ölandskommunerna eller till Ölands kommunalförbund. 

Därför måste det vara besöksnäringen själv och inte kommunerna som ska stå för näringens samtliga gemensamma kostnader. 

Ingen annan näringsgren får sina gemensamma kostnader finansierade av de kommuner där verksamheten bedrivs. 

Jag reserverar mig därför mot kommunfullmäktiges beslut att inte bifalla mitt tilläggsyrkande beträffande finansieringen. 

Per Lublin

Vill Du kommentera, klicka här!

Utan kommunalskatt lär det nog bli tvångsförvaltning av Borgholms kommun

Min andra reservation gällde skattesatsen. 

Skattesatsen för 2013 har under sommaren blivit upphävd av förvaltningsrätten på grund av att ordföranden Jan Erici strulat till det genom att inte ens klarar av att genomföra en votering på rätt sätt. 

Nu beslutade man att ta om samma beslut igen, nämligen att ha samma skattesats för i år som man hade förra året. Emellertid hade jag föreslagit en differentierad skattesats beroende på tillgången till grundläggande kommunal service såsom skola i respektive socken. Därför reservade jag mig emot beslutet och så här har jag nu skrivit i min skriftliga motivering:

Folk på norra Öland har ofta hävdat att de borde ha samma rätt till kommunal service som dom som bor i centrala Borgholm eftersom som dom betalar lika hög kommunalskatt . Samma sak har nu hörts från östra sidan i samband med protester mot den senast aktuella skolnedläggelsen: Varför ska dom drabbas av sämre kommunal service där när dom betalar lika hög kommunalskatt där som man gör i kommunens centralort med omgivning? 

Sådana argument har politikerna sällan lyssnat på. Den kommunala servicen har blivit alltmer ojämnt fördelat geografiskt sett. Centralorten har fått allt mer av den gemensamma kakan. Orterna i kommunens ytterändar har fått allt mindre. Befolkningen uppe i den nordligaste änden satte för några år sedan i protest upp en skylt över väg 136 vid rondellen vid Böda Sand med texten: Här slutar kommunal service! I själva verket blir den kommunala servicen redan norr om Köpingsvik.Nu är det den sydligaste änden av kommunen som borgholmspolitikerna vill ta ifrån den kommunala servicen. 

Det är kanske dags att tänka annorlunda och göra kommunalskatten olika hög i olika delar av kommunen. 

Låt oss följa dom gamla sockengränserna och se hur den kommunala servicen är i respektive socken och sätta den kommunala skattesatsen därefter! Då kanske så småningom olika delar av kommunen kan bli mer jämställda beträffande den kommunala servicen, vilket naturligtvis vore önskvärt. 

En naturlig värdemätare på den kommunala servicen är förekomsten av grundskola i socknen. I ett första led borde kommunalskatten vara lägre, förslagsvis en skattekrona lägre, i de socknar där grundskola saknas.
På norra Öland skulle den då bli den kommunala skattesatsen vara en krona lägre i alla socknar utom Högby socken (där Åkerboskolan ligger). Så även i de socknar på östra sidan av kommunen som saknar grundskola. 

En annan fråga som jag funderar lite över är om kommunfullmäktige nu alls kan fastställa någon skattesats för år 2013 eftersom ett sådant beslut måste tas senast i november månad året innan. Vad händer om beslutet skulle upphävas p g a att det är olagligt? Skulle kommunens medborgare slippa betala kommunalskatt för år 2013 och hur skulle detta isåfall påverka kommunens ekonomi? Går det isåfall att förvänta sig att svenska staten då tillskjuter resterande medel så att kommunen ka 

Blir vår misskötta kommun isåfall satt under tvångsförvaltning under resten av mandatperioden tills ett nytt kommunfullmäktige hunnit väljas som kan utse ny kommunstyrelse och nya nämnder som bättre kan ta ansvar? 

Jag ska fundera lite till. 

Per Lublin 

Och nu borde även kommunledningen få något att fundera över. Tvångsförvaltning kanske kan innebära att både kommunalråd och kommunstyrelse blir överflödiga 

Något års tvångsförvaltning kanske är det bästa för en vanstyrd kommun!

Vill Du kommentera, klicka här!

Att utgöra ensam opposition i Borgholms kommunfullmäktige

En solig söndagsmorgon med svanfamilj i Strömmen vid Sunnanö

Efter en avkopplande helg i gott och glatt sällskap med underbart väder och med härlig naturmiljö inpå sig är det dags att återvända till den kommunalgrå vardagen. 

Var tvungen att tidigt i morse skriva rent och mejla in mina fem skriftliga reservationer innan protokollet från senaste kommunfullmäktigemötet skulle justeras.
  
Så är det att utgöra den enda oppositionen i kommunfullmäktige. Alla andra tycker ju nästan likadant, och när jag nu har tyckt olika mot kommunledningen i några ärenden som det skulle beslutas om, så är det ju bra att förklara varför.
  
Så jag gör det också här på bloggen senare idag.


Vill Du kommentera, klicka här!