Om dåliga opinionssiffor och hur sådana kanske kan vändas

En av våra många opinionsmätningsinstitut har idag publicerat en opnionsvisning som visar att om det var val idag så skulle centerpartiet åka ut ut riksdagen. Vårt kommunalråd Lisbeth Lennartsson har för inte så länge sedan kommenterat partiets dåliga siffror med att partiledaren (på riksnivå) borde bytas ut. Mot Lisbeth själv då månne?

Det har tydligen inte fallit in att med motsvarande metod efter egna katastrofvalet i höstas kunna vända partiets nedgång i Borgholms kommun. Med Lisbeths fortsatta ledarskap kan ju börja undra över när centerpartiet också kan komma att hamna utanför kommunfullmäktige i Borgholm!

Ny chans för "Parlamentariska gruppen"

På kommunfullmäktigemötet i måndags hade kommunalrådet Lisbeth Lennartsson tänkt driva igenom en ny kommunal organisation så som hon vill ha det istället för det förslag som den parlamentariska gruppen (som jag tidigare berättat om) tillsammans hade kommit fram till. Eddie Forsman föreslog samtidigt att den parlamentariska gruppen skulle avskaffas.

Nu blev det inte som Lisbeth och Eddie ville, eftersom Ölandspartiet tillsammans med s, mp, och v fick igenom att hela ärendet skulle gå på återremiss, d v s det blir istället det nyvalda kommunfullmäktige som får ta ställning. Vilket ju faktiskt är det vettigaste.

I ilska över detta beslut meddelade Lisbeth tjurigt att hon avgår ur den parlamentariska gruppen och att "centerpartiet kommer att meddela vem som blir ny ordförande".
Så skönt tänkte vi andra, då kan förhoppningsvis gruppen komma att fungera igen.
Det återstår nämligen bl a att ta itu med hur Borgholm Energi ska skötas och vad det egentligen ska ägna sig åt och hur kommunen ska kunna ha koll på bolagets verksamhet.

Under den tid som Lisbeth var med var det ju omöjligt att få något vettigt gjort, eftersom Lisbeth medvetet saboterade gruppens arbete.

Ynkedom av Lisbeth. Men glädjande att kunna möta Lillebill igen, som dock har en lång kamp framför sig

I söndags fick Lillebill Grähs äntligen den blomsteruppsättning som vi samlade ihop till i den parlamentariska gruppen redan i maj. Det var i samband med vid vårt andra möte efter Lillebills plötsligt insjuknande som jag föreslog att vi tillsammans borde visa henne vår uppskattning. Pengar samlades raskt ihop, lika mycket från var och en, och överlämnades åt en kommunsekreterare för att ombesörja blomsterinköp och överlämnande.

Det hela kom dock att dröja eftersom kommunsekreteraren tyckte att blommorna kunde vänta tills att Lillebill kommit hem från sjukhuset. Så småningom kom Lillebill hem men ingenting hände. Pengarna låg kvar i ett kuvert på stadshuset tillsammans med en hälsning till Lillebill som vi var och en hade uppmanats av kommunsekreteraren att underteckna. Sedan åkte kommunsekreteraren på semester och överlät saken till en annan tjänsteman på stadshuset. Där blev kuvertet liggande i någon sorts handlingsförlamning över vad slags blomster som skulle inhandlas för pengarna och hur många. Inget hände. Vid sista mötet nu med den parlamentariska gruppen såg jag till att jag fick ta över kuvertet och gruppens stöd för att inhandla orkidéer och lämplig ytterkruka för pengarna samt se till att orkidéuppsättningen också blev överlämnad.

Döm om min förvåning när jag kom hem med kuvertet och närmare betraktade det. Lisbeth Lennartssons namn saknades, både på kuvertet och bland underskrifterna på den medföljande hälsningen. Av beloppet i kuvertet framgick också att Lisbeth inte varit med och bidragit.

10 05 25. Pengar till blommor. Lillebill

Lämnat av: Per, Bertil, Jan, Mikael, Mats, Arne, Lennart

Ändå satt hon med vid bordet när vi andra i våras sköt till våra sedlar – och även när vi pratade om det i samband med vårt sista möte i förra veckan. Men Lisbeth kunde tydligen inte tänka tanken att vara med och bidra. Ruskigt dåligt stil!

Egentligen ska man inte berätta om sånt här, men jag kan bara inte låta bli. Det här säger väl det mesta om den som nu varit Borgholms kommunalråd i snart åtta år! Och som med diverse ränker och utspel såg till att få bort sin partikamrat Lillebill från kommunalrådsstolen för att själv få ta över den.

I söndags åkte jag ut till Störlinge med orkidéeuppsättningen från oss och kunde överlämna den till Lillebill tillsammans med kortet med hälsningar. Där blev jag bjuden på kaffe med dopp och blev sittande med Lillebill och hennes numera omvårdande make Anders Marell. Vår stund där tillsammans var givande och gav mycket att tänka på. Hälsan är ingen given självklarhet, utan en gåva som man bör vara tacksam för så länge man har den. Hälsa och rörelseförmåga kan försvinna bara på ett ögonblick.

Det var glädjande att märka att Lillebill – trots sin svårighet att få ur sig mer än något enstaka uttalat ord – är samma Lillebill med samma klara intellekt som tidigare. Det var mycket hon försökte säga och en hel del gick att utläsa av blicken och mimiken. Att en människa som hela sitt liv har haft språket och ordet som sina verktyg plötsligt inte längre kan använda dem är en ödets ironi.

Lillebill har en lång kamp framför sig men jag hoppas och tror att hon med sin envishet och med med stödet från Anders så småningom kommer att återvinna sin talförmåga.

Kommunen har dock redan visat sin njugghet genom att låta förklara att man inte har någon skyldighet att hjälpa till med talträning, kunde Anders berätta. Så anser jag inte att hårt drabbade människor – oavsett vilka de är – ska bemötas av vår kommun. Det är under all värdighet.

Det här är något som vi måste ändra på!

*) Fotnot: Som jag tidigare nämnt i min blogg så har Lillebill Grähs varit det klart bästa av de sex kommunalråd som i tur och ordning har ”regerat” i Borgholms kommun sedan den bildades för runt fyrtio år sedan. I höst får vi förmodligen det sjunde. Vem än det blir, så är det ett skifte man kan se fram emot. För jag vågar lova att det inte blir Eddie Forsman!

Saboterat arbete i saboterad parlamentarisk grupp

Så har den ”parlamentariska gruppen” - som den kom att kallas – till slut självdött.

Den tillsattes i höstas med en representant från varje parti och hade som uppgift att utreda och försöka komma med förslag på en effektivare kommunal organisation utan att demokratin för den skull äventyrades. Jag var en av dem som hade förmånen att få vara med i gruppen.

Under Lillebill Grähs (c) utmärkta ledning fungerade gruppen mycket bra.Trots att vi alla tillhörde olika partier samarbetade vi bra från första början. Vi gick noga igenom vilka organisatoriska förändringar som man infört i andra kommuner och hur dessa utfallit. Vi genomförde en mängd intervjuer både av tjänstemän och politiker av olika partifärger från de olika kommunerna och redovisade våra resultat för varandra. Vi förstod rätt snart av andras misstag vilka förändringar som borde akta oss för att försöka införa, samtidigt som vi fann en väg att skapa en organisationsmodell för vår kommun som både skulle bli effektivare och återföra en stor del av makten till det folkvalda kommunfullmäktige från de arbetsutskott under nämnder och framförallt under kommunstyrelsen som idag sitter med den egentliga makten.

Naturligtvis var det ett tagande och givande från alla i gruppen men alla våra möten slutade alltid i bästa samstämmighet. Det skulle bli ett bra paket, som vi hade som utgångspunkt att vi skulle lyckas lotsa fram till ett godkännande i kommunfullmäktige.

En sak var vi tvungna att bryta ut ur paketet för beslut i kommunfullmäktige redan under vintern, nämligen att minska antalet platser i kommunfullmäktige. Ett sådant beslut var kommunen tvungen att meddela länsstyrelsen före ett visst datum om det skulle kunna ligga till grund för hur många kommunfullmäktigeledamöter som skulle väljas vid höstens val, och annars skulle förändringen dröja fyra år till i avvaktan på nästa val. Det var skickligt av Lillebill att få kommunfullmäktige att gå med på att minska sig själva från 49 ledamöter till 41. Många skulle ju därmed kanske inte kunna bli omvalda.

Nu återstod resten av paketet. Det gick ut på att det skulle tillsättas beredningar i det nya kommunfullmäktige, med en representant från varje parti, som skulle arbeta med olika frågor ungefär på samma sätt som vår grupp men kanske med mer samtal med medborgarna för att undvika onödiga konflikter, där folk vill en sak men politikerna redan har mer eller mindre bestämt sig för något annat. Nämnderna och kommunstyrelsen skulle mer ha en verkställande roll, och dom partier i kommunfullmäktige som inte fick egen representation i kommunstyrelse och nämnder skulle garanteras insynsplatser. Arbetsutskotten skulle i huvudsak avskaffas men i viss mån behållas i socialnämnd och miljö- och byggnadsnämnd för att kommunen skulle kunna sköta sina av lagen ålagda skyldigheter. Dom stora linjerna var klara, nu skulle vi ta itu med arvodesfrågorna och hur kommunens skulle hantera Borgholms Energi, sedan skulle bara detaljerna finslipas. Det här var i april.

Då inträffade det förskräckliga. Lillebill drabbades av en stroke och skulle inte kunna fullfölja sitt arbete i gruppen. Innan vi fick veta något hade Lisbeth Lennartsson redan låtit sig utses av centern att ersätta Lillebill. Därmed var det så att säga ”kört” för den parlamentariska gruppen. Lisbeth som är ordförande i kommunstyrelsens arbetsutskott, kommunens egentliga ”makt-trojka” skulle naturligtvis inte ha något intresse av att arbetsutskottet försvann eller att dess makt minskades väsentligt. Lisbeth har sedan hon blev kommunalråd inte visat något intresse för demokratiska reformer. Lisbeth vill styra efter eget huvud och har inte förmåga att ta till sig av andras synpunkter. Redan innan hon träffade gruppen visste hon redan hur hon ville att allt skulle vara.

Från att tidigare haft ett eller flera möten varje månad har gruppen sedan Lillebill drabbades av stroke i april endast träffats tre gånger:

Det första av de mötena blev ett storbråk mellan Lisbeth och de flesta av oss andra, som inte gick att protokollföra på ett justerbart sätt.

Det andra mötet började med bråk där den utsedde justeringsmannen vägrade att justera protokollet från det förra mötet, eftersom han inte kunde hålla med om innehållet och stor oenighet rådde överens om vad man egentligen hade kommit fram till. Det fortsatte med att Lisbeth snörvlande och krokdilgråtande lämnade sammanträdesrummet för att gå ned till sitt eget rum i stadshuset, varvid hon meddelade att hon skulle sitta där och ”vänta”.

Efter en timme när vi andra kunde prata sansat gick den mest diplomatiska av oss ner för att hämta centerns representant, och när han kom in på hennes rum satt hon och stortjöt som en liten barnunge som inte fått sin vilja fram. Mötet slutade med att kontentan av det som vi dittills kommit fram till under Lillebills ledning lades som ett förslag att gå ut till kommunfullmäktige för sedan att skickas vidare till de olika partigrupperna att få yttra sig över.

Därefter har Lisbeth Lennartsson gjort sitt bästa för att skjuta förslaget i sank och få till stånd motstridiga yttranden från olika håll.

I förrgår hade vi så det sista av de tre mötena i efter att Lillebill i mars så olyckligt kom att slås ut. Det enda vi nu var överens om den parlamentariska gruppen var att vi i stort sett inte var överens om någonting!

Egentligen skulle vi ha haft ett ytterligare möte i slutet av månaden, men det känns totalt meningslöst för alla. Lisbeth Lennartsson har verkligen lyckats med sitt uppsåt.

Jag har dock svårt att tro att det nu snöpligen inträffade kan gynna de lennartssonska maktambitionerna, för nu har folk runt om i vår kommun blivit så innerligt trötta på Lisbeth Lennartsson att hennes ställning som kommunalråd förhoppningsvis kan vara slut i och med höstens val.

Det har redan kommit förslag om att den parlamentariska gruppen ska återuppstå och återuppta sitt arbete efter så snart som möjligt efter valet, men då med vissa krav på personsammansättningen.

Stortjutande kommunalråd lyckades inte skapa splittring

I ett inlägg den 11 maj under rubriken "Vi saknar Lillebill" skrev jag om det kaos som uppstod när kommunalrådet Lisbeth Lennartsson plötsligt dök upp som centerns representant i vår väl fungerande arbetsgrupp (med en representant från vart och ett av dom åtta partier i kommunfullmäktige), som under ett drygt ett halvårs tid ägnat oss åt att tillsammans försöka skapa en bättre kommunal organisationsmodell än den nuvarande för Borgholms kommun). Mötet den gången när Lisbeth dök upp slutade i vad som närmast kan liknas vid kalabalik, och det enda som vi kom fram till var ett nytt datum att träffas.

Det nya mötet ägde rum i går eftermiddags i kommunstyrelserummet, högst upp i stadshuset. Även denna gång försökte Lisbeth köra över oss övriga och driva igenom något helt annat än vad vi övriga, inklusive vår tidigare ordförande Lillebill Grähs (c), varit inne på. Denna gång var vi dock lite bättre förberedda och kunde lite till mans säga ifrån.

När nu inte Lisbeth Lennartsson fick som hon ville, så hände något som man kanske inte väntar sig av ett kommunalråd. Hon reste sig plötsligt från bordet, arg som ett bi, och med tårarna trillande ur ögonen rusade hon ut ur sammanträdesrummet och bölade fram att nu gick hon ner på sitt rum och lämnade oss övriga åt oss själva!

Precis som en liten barnunge som inte får sin vilja igenom!

Nu kunde vi andra sju fritt prata om både det ena och det andra. Samtidigt passade vi på att samla in pengar till blommor åt Lillebill, vilket pinsamt nog inte skett tidigare, kanske för att det inte funnits med på Lisbeths dagordning. Själva inköpet av blomstren överlät vi till kommunsekreteraren som var med oss i rummet.

Efter en timme utan Lisbeth kände vi oss ganska mogna att kunna tackla Lisbeth lite bättre och kunna få mötet att fungera även med henne närvarande, så den mest diplomatiske av oss utsågs att gå ned och hämta Lisbeth. Det tog en stund innan han fick med henne tillbaka från kommunalrådsrummet, där hon satt och stortjöt.

Det första hon sa när hon var tillbaka var ett ilsket:

"- Jag förutsätter att inget av allianspartierna har varit med och beslutat något när centerpartiet inte har varit närvarande!"

Ja ja, den Lisbeth, hon är som hon är.

Vårt synsätt i gruppen har hela tiden varit att ska vi kunna uppnå bra resultat så ska det ske i samförstånd, och så har också vårt arbetssätt fungerat. D v s alldeles utmärkt till Lisbeth kom in i bilden. I detta synsätt ingår att nå kompromisslösningar som alla kan känna sig tillfreds med och stå upp för, och då passar man naturligtvis inte på och beslutar om något när inte alla är med!

Till slut måste Lisbeth ha insett att det inte lönade sig att försöka driva saker till sin spets, inte ens med krokodiltårar, för nu verkade det plötsligt som att även hon var inne på att få till stånd en samförståndslösning, och när vårt möte var slut hade vi kommit en bra bit på väg. Där även Lisbeth var med på noterna! Vid nästa kommunfullmäktigemöte kommer vi att närmare presentera vår inriktning samt den fortsatta tidsplanen fram till färdigt förslag.

Vi saknar Lillebill!

Sedan ett halvår tillbaka sitter jag med i en utsedd arbetsgrupp om åtta personer, en från varje parti i kommunfullmäktige, som på ett seriöst sätt har arbetat med vår kommuns framtida organisation med det tydliga syftet att försöka uppnå större effektivitet utan att äventyra demokratin. Vi har gjort intervjuer och tagit del av erfarenheterna från andra kommuner där man har förändrat sin organisation i ena eller andra riktningen. Vi har gått igenom hela vår nuvarande organisation med de olika förvaltningscheferna, och som ett första steg har vi fått igenom en minskning av antalet ledamöter i det kommunfullmäktige som ska väljas i höst. Samtidigt har vi i gruppen varit väldigt överens om att det för demokratins skull är viktigt att det nya kommunfullmäktige (som till skillnad mot kommunstyrelse och nämnder väljs direkt av folket) får en mycket starkare ställning i förhållande till kommunstyrelsen än vad nu är fallet, och att kommunfullmäktige blir det forum där politiken verkligen avgörs och inte bara en plats där ledamöterna har att rösta ja till det som redan är bestämt någon annanstans. Vårt arbete i gruppen har på ett föredömligt sätt letts av förutvarande kommunalrådet Lillebill Grähs. Det var vår förhoppning att hon skulle lyckas lotsa fram vårt gemensamma förslag till beslut i kommunens beslutande församling och att det som vi gemensamt enades om skulle kunna bli verklighet.

Ödet ville annorlunda. Djupt tragiskt drabbades Lillebill plötsligt av en stroke, som bl.a. medfört att hon inte kommer kunna fullfölja sitt arbete i gruppen.

Lisbeth Lennartsson som tydligen känt det som ett hot med en kommunal organisation med ökad demokrati och ett stärkt kommunfullmäktige, har nu lyckats se till att få överta Lillebills roll som centerpartiets representant i gruppen och utnämnt sig själv till ny sammankallande.

Hon har låtit ställa in ett möte som var planerat långt innan, och som vi andra varit inställda på, och ändrat det till en tid som passade henne bättre, samtidigt som hon lät oss andra förstå att hon skulle komma med ett färdigt förslag om hur den kommunala organisationen skulle vara. Allt vårt arbete under ett halvårs tid och de kunskaper som vi samlat in var tydligen inget värt mot hur hon tyckte att allt skulle vara.

Från att under ett halvårs tid ha arbetat i en positiv atmosfär med respekt för varandra, där vi alltid kunnat kompromissat oss fram till samförstånd, så blev detta första möte med Lisbeth något helt annat. Lisbeth försökte genast utså split mellan oss andra och ville trumfa igenom beslut för gruppens räkning utan att alla ens var närvarande. Det blev med en gång en helt annan och olustig atmosfär. Vi anklagades för att ha varit för långsamma, när vi hade varit grundliga i vårt uppdrag och fört det framåt på ett väl genomtänkt sätt. Det kändes som om hon hade bestämt sig för att genast försöka bryta ned det som vi andra hade byggt upp.

Efter Lisbeths inhopp känns det som om allt vårt arbete i gruppen - under ett drygt halvårs tid - har varit som förgäves, och det känns inte som att vi kommer att kunna komma någonstans med det som vi var helt överens om att vi skulle genomföra. Med Lillebills hjälp skulle det ha lyckats.

Vi andra saknar verkligen Lillebill!

Minskad fårskock

Positivt i kommunfullmäktige i förra veckan var dock beslutet att minska antalet ledamöter från 49 till 41. Ju färre dumskallar som sitter där desto bättre.

Jag hade nog kunnat tänka mig att minska fårskocken med ytterligare ett tiotal, men det är en kompromiss som vi kom fram till i organisationsgruppen som jag är med i och som jag har skrivit om tidigare. Ett steg i rätt riktning och som träder i kraft efter valet i höst.

Låt oss sedan hoppas att väljarna ser till att det blir många nya ölandsdpartister på dom 41 platserna och betydligt färre av dom andra som nu sitter där och nöter baken mot stolarna!

Det vore ju idealet om kommunens beslutande församling kom att bestå av ett antal personer, där majoriteten var så klok att att den kunde lyssna och rätta sig efter medborgarnas åsikter istället för nuvarande stora fårskock som låter Lisbeth Lennartsson styra och gynna flygande holländare, golfdirektörer och diverse andra halvsuspekta markexploatörer på kommunmedborgarnas bekostnad.