Oppositionsledaren:
Den heliga kon!
Att besöksnäringen är viktig för Öland är självklart, men den ger inte särskilt mycket pengar in i den kommunala kassan. Den sysselsätter många under en kort säsong, där en stor del är skrivna i andra kommuner som tar hand om deras skattepengar. Turistföretagen själva är ju dessutom juridiska personer och betalar därför betalar ingen kommunalskatt alls på sin vinst. Det stora värdet för vår ö av besöksnäringen ligger istället på ett annat plan, den möjliggör för butiker och diverse annan privat service att finnas till på ett sätt som annars inte hade varit möjligt. Men trots allt positivt som turismen innebär för Öland och trots alla arbetstillfällen för hantverkare som fritidsbebyggelsen i vår kommun skapar så är vår turist- och fritidsboendetäta kommun en av Sveriges allra fattigaste.
Likväl behandlas vår besöksnäringen numera som en helig ko.
För 100 år sedan var den öländska besöksnäringen ganska obetydlig. Besökande på södra Öland blev 1914 i samband med första världskrigets utbrott tagna för spioner och fick med all hast lämna ön. Misstänksamheten mot främlingar var överlag stor på den öländska landsbygden. I Borgholm fanns dock ett badortsbolag med tillresande badgäster och några borgholmsbor hade börja bygga villor och hyra ut till gästande familjer. Sommargäster hade också börjat dyka upp vid Stora Ror och några platser till.
Badet vid Köpingsviken kom till lite senare, pensionat växte fram och på 1930-talet bildade den tidens besöksnäring Ölands Turistförening som öppnade turistbyrå vid Inre hamnen i Borgholm i en enkel liten stuga! En stor del av dom besökande kom på den tiden med Sveabolagets ångbåtar.
Under mitten av 1900-talet växte den bilburna massturismen fram med campinganläggningar lite här och var. Ölands Turistförening gav då ut en årlig broschyr med annonser och turistinformation som hette "Bra att veta om Öland", naturligtvis helt utan kommunalt stöd. Besöksnäringen skötte sig själv och behövde inte stöttas av dom öländska skattebetalarna. Ändå växte den hela tiden.
Någon gång vid mitten på 1970-talet började jag ge ut en liten tidskrift som hette Gräsroten, som finansierades genom annonser och delades ut gratis till alla permanentboende hushåll i Borgholms kommun. Där skrev jag om korruption och politiskt maktmissbruk i kommunen, sådant som lokalpressen på den tiden var rädd för att ta upp. Gräsroten kom att hatas av makthavarna i Stadshuset och tidskriftens annonsörer varnades och många slutade att annonsera p g a rädsla för att komma i onåd.
Då bytte jag namn på på tidskriften till "Gräsroten med BÄST ATT VETA OM ÖLAND", lät den distribueras även till sommarhushållen och lade ut den på alla möjliga ställen dit ölandsturister, bland annat varenda rastställe längs vägen mellan Stockholm och Kalmar. Nu fick jag en massa nya annonsörer inom turistbranschen som inte brydde sig om vad makthavarna i Borgholm tyckte.
Det var i det läget som Ölands Turistförening plötsligt fick ekonomiskt bidrag från Borgholms kommun. Pengarna var öronmärkta till Bäst att veta om Öland för att om möjligt konkurrera undan min tidskrift. Jag höll dock ut ett par år, men 1978 kom det sista numret av Gräsroten ut.
Ölands Turistförening har därefter kommit att få allt mer och mer ekonomiskt stöd från båda ölandskommunerna tills kommunerna helt och hållet tog över verksamheten och bildade Ölands Turist AB (ÖTAB) samtidigt som Ölands Turistförening gick i graven. Med politiker i styret, felinvesteringar och några misslyckade chefsrekryteringar kunde det sedan inte gå annat än åt helsefyr!!! Då hade de öländska skattebetalarna fått betala massor i stöd till en näring, som själv var ganska obenägen att bidraga med egna medel till den gemensamma marknadsföringen.
Trots ÖTAB-konkursen har inte politikerna ha lärt sig läxan utan har låtit "Mr Dolittle" Anders Nyholm gå vidare med nya skattebetalarmiljoner i Gustaf Öholms spår. Den sista slocknade stjärnan var Håkan Waxegård, som vi ännu inte har fått veta vad han har kostat oss.
Vart jag vill komma är att turistnäringen naturligtvis ska marknadsföra sig med egna medel och inte skattebetalarnas. Precis som lanthandlare, åkeriföretag, livsmedelsproducenter och andra näringsidkare måste göra.
Det är bra om den nye samordnaren Stefan Ahlgren nu kan skapa det nätverk som skulle samla och stärka den öländska turistnäringen, men nätverket måste vara självfinansierat och ska inte behöva stöttas med kommunala medel. Stefan är en duktig förmåga och kan säkert lyckas.
Kommunernas insats i sammanhanget ska begränsas till den del av infrastrukturen som är en kommunal uppgift - och dit hör INTE några turistbyråer - samt till att visa aktsamhet mot natur och kultur! Något som är oerhört viktigt i samband med planering av markanvändning. Liksom även vård av natur- och kulturvärden är. Att värna öländska natur- och kulturmiljöer gynnar både kommunernas attraktionskraft för inflyttning och Ölands attraktionskraft som besöksmål.
Betrakta och behandla den öländska besöksnäringen med företagsvänlighet som en näring som många andra men inte som en helig ko. Istället för att lägga kommunala medel på turistservice bör våra skattepengar användas till att våra egna medborgare ska ha god service och ha det bra!
Vill Du läsa fler Oppositionsledare, klicka här!
