Mitt Europaval

Var inte riktigt på hugget igår så det blev inget skrivet på bloggen.

Däremot röstade jag i Europavalet igår. På kvällen. Med modern teknik. Med min mobiltelefon. 

Innan visste jag inte om jag alls skulle rösta, men råkade höra något på TV igår som fick mig att bestämma mig och veta hur jag skulle rösta.

Jag röstade på Nederländerna! Deras bidrag tyckte jag var klart bäst. Inte för att jag förstod texten. Men jag gillade rytmen och melodin. 

Annars funderade jag först på att ge Lettland mitt stöd, eftersom deras låt  svängde och hade en glad melodi. Men det var innan jag hade hört den nederländska!

Det finns dock fler Europaval den här månaden. Men jag har ännu inte bestämt mig om - och i såfall hur - jag ska rösta när det gäller valet till EU-parlamentet.

Har Du?

PS. Det förvånade mig igår kväll när det var dags för Rysslands bidrag att det inte framfördes av Vladimir Putin själv :-)

Vill Du kommentera, klicka här!

Måste be om ursäkt, för det var rena folkfesten på gågatan igår!

Får nog be om ursäkt för vad jag skrev i min ledarartikel igår morse där jag skrev något som kunde liknas vid att sätta töntstämpel på Cityföreningens påskaftonsarrangemang i Borgholm.

Så fel jag hade i mina tankar. Det blev rena rama folkfesten på gågatan igår. Så fullt av folk som det bara kunde bli. Sång och musik både här och där. Glada människor på stan.

Vet bara inte riktigt vem jag ska be om ursäkt... Jo mina läsare! Er måste jag be om ursäkt, ty jag vill ju att ni ska kunna lita på det som jag skriver och på dom verklighetsbeskrivningar som jag försöker förmedla. Förlåt, kära läsare!

Hoppas att jag inte skrämde bort någon igår!  

Vill Du kommentera, klicka här!

Ungefär likdant

Gårdagen slutade med svensk final i årets eurovisionsschlagertävling.

Nästan alla melodierna framfördes på utländska av olika artister. Med väldigt knapp marginal vann något som hette "Undo" (vad det nu kan betyda) med en sångerska som heter Sanna Nielsen, som här på Öland kanske är mest känd för att ha fått sjunga i kalkbrottet i Södra Möckleby i samband invigningen av Ölands Skördefest 2011. 

Tyckte att flertalet melodier lät ungefär likadant. 

Vill Du kommentera, klicka här!

Ett litet lyft vid torget

Var igår på "GT", ett trevligt ställe som innehavaren Kjell Jakobsson (mest känd som rätt och slätt "Jakob") och hans Lisa har inrett på nedre planet under den gamla telegrafstationen vid torget i Borgholm (därav namnet GT).

En enkel krog med det där lilla extra och där man kan prata utan bakgrundsmusik och slipper TV-skärmar med sport.

Väggarna pryds av några uppförstorade fotografier med borgholmsmotiv, som t ex gamla Restis (Badrestauranten), ett av Sveabolagets passagearfartyg (i trafik mellan Borgholm och Stockholm) vid Yttre hamn och snart hundraårig vy över stadens smala och - vid fotograferingstillfället tämligen leriga - utfartsväg från Holgerssonska gården (nuvarande Netto) upp mot Hållstubacken. Bilder som man aldrig tröttnar att titta på.

Både prisvärt och gott var att för endast en hundralapp kunna få ett glas riktigt gott franskt bubbel (Geisweiler Momopole - Crémant de Bourgogne) tillsammans med en portion stora saftiga grönländska räkor med rikligt med rom. Två hundringar när man var två.

Åretruntöppna (torsdags-, fredags- och lördagsvällar) GT är ett litet lyft för Borgholm!

Vill Du kommentera, klicka här!

Att minnas Alice Babs

Igår avled Alice Babs.

En fantastisk sångerska som jag minns redan från barnaben. En sångerska som alla i min generation har växt upp med. Jag minns att jag för inte allt för många år sedan hörde henne (då i åttiofemårsåldern) sjunga i ett radioprogram. Hon hade då kvar samma härliga sångröst som i filmen "Swing it magistern" på fyrtiotalet.

Ingen har väl heller i Sverige sålt lika många tugg-gummin som hon. Inför nästan varje bioföreställning dök hon upp i reklamen på vita duken och sjöng en stump om att "pepparmintssmaken är hääärlig, därför är Toy så begääärlig" och som avslutades med "Ta´t lugnt, ta en Toy!". 

Alice Babs växte upp på fel sida Kalmarsund. Hon föddes i Kalmar men växte upp i Västervik. Pappan var stumfilmspianist vid en biograf, vilket förmodligen bidrog till att hon tidigt kom in i musikens värld. Som flicka hette hon Nilsson i efternamn och sedan - när hon gifte sig vid nitton års ålder - blev hennes egentliga efternamn Sjöblom. 

Det återstår att veta om hon hade någon anknyting till Öland och Borgholm! Vilket vi givetvis hoppas att denna stora stjärna hade. Hon borde ju - om inte annat - ha sjungit på Restis, där ju de flesta övriga  av världens stora samtida inom musiken har uppträtt!

Vill Du kommentera, klicka här!

Julen äntligen definitivt utraskad

Apropå ifall vi ska "få LOV" eller inte, så kom jag att tänka på en visa som gänget i Ölandsrevyn sjöng på Harrys i Borgholm förrförra helgen där dom raskade ut både julen och Kent Ingvarsson, f d kommunalråd i Mörbylånga kommun.

"- Så får vi lov, så får vi lov att sjunga Ingvarsson visa", sjöng dom och dansade kring den avbarrade granen med bl a "Politiker, politiker är lustiga att se" under lekledare Nicklas Elgáns ledning. Tryck HÄR så får Du se och höra! 

Nicklas i revygänget kan värre än självaste Wäinö Björklund (c), som brukar raska ut julen på torget i Borgholm.

När nu till sist självaste Julle Lund, den populäre prästen i Köping, i "Veckans betraktelse" i Ölandsbladet igår förkunnade att "Nu är glada julen slut slut slut, julegranen kastas ut ut ut" så väl julen också nu äntligen definitivt utraskad. 

Vill Du kommentera, klicka här!

Demokratins utmaningar, nja vadå?

I förrgår var jag inne i den stora staden Kalmar och avslutade dagen i Kalmarsalen, där Stiftelsen Barometern anordnat ett storstilat jippo på temat "Demokratins utmaningar"! Tvåhundra personer hade samlats där för att höra diverse celibriteter föreläsa om olika aspekter på demokratin och vilka utmaningar den står inför. 

Det förelästes om demokratin kontra religionen, om minskade skillnader mellan partierna och vi fick höra att korruptionen inte var något hot mot demokratin i Sverige, att politikerna håller på att få  (ja, läs och häpna!) allt högre och högre förtroende och att det enda hotet mot demokratin var Sverigedemokraterna. Men vi fick inte höra om vad demokrati egentligen är, nämligen folkstyre. 

Det största hotet mot demokratin är väl egentligen att beslutsfattarna ger blanka tusan i vad medborgarna tycker och istället styr och ställer efter eget behag bara för att dom råkar ha blivit valda, vanligtvis på falska vallöften. 

Demokratins största utmaning är väl att skapa ett system som ger medborgarna ett avgörande inflytande på besluten, eller hur? Så att medborgarna inte reduceras till "kunder", vilkas huvudsakliga bidrag till det samhälleliga ska vara att betala skatt och rösta på makthavarna vart fjärde år. 

Dammig

Några sådana tankar var det ingen av föreläsarna som yppade. Och ingen i publiken fick ställa frågor, "eftersom vi var så många". Underligt svepskäl. 

Den första föreläsaren var en gammal dammig författare som ägnade huvuddelen av sitt föredrag till att i hatiska ordalag kasta skit på för länge sedan avdöda författare och kulturpersonligheter, som därmed inte kunde försvara sig. Som t ex Artur Lundkvist (1906 - 1991), Karl Vennberg (1910 -1995), Sivar Arnér (1909 - 1997) och Olof Lagercrantz (1911 - 2002), vilka han ansåg ha gått Sovjetunionens ärenden. Vad hade egentligen allt detta med dagens situation för demokratin att göra? 

Endast moderatorn fick ställa frågor till panelen, frågor som inte alla begrep

Efter en avslutande paneldebatt mellan föreläsarna - där fortfarande ingen i publiken fick komma med frågor trots att tid fanns till detta - blev det mingel med förfriskningar. Som tilltugg fanns det små snittar med något som jag tror var anklever ovanpå. Då jag ju - som mina kära läsare vid detta laget säkert vet - håller mig till LCHF-kost och mår bra av det så skrapade jag av och avnjöt pålägget från några snittar och sköljde ner det med rödvin. Hoppas att några som inte tycker om anklever sedan åt upp dom avskrapade snittarna. 

Mingel innebär ju att man med glas i hand går runt och pratar med diverse folk. I dylika sammanhang i Kalmar är det i mitt fall ofta som ordspråket säger att "apan känner ingen men alla känner apan". D v s att många känner igen mig och kommer fram och hälsar på mig, fast jag inte alltid vet vilka dom är eller att det tar tid innan jag kommer på det. En gammal bekant från min barndoms somrar i Köpingsvik, Arne Göth, som numera är pensionär och bor i Kalmar och har fått grått hår (vilket han inte hade på den tiden) och som jag inte sett på evigheter, var en av dem. Vi hade ett trevligt samtal och han kommer att titta på kommunfullmäktigemötet i Borgholm på måndag i direktsändning via min blogg.

Barometerns gamle chefredaktör Olle Westin var en annan som dök upp och som det var kul att prata med. Han menade att jag var unik så tillvida att jag skulle vara den enda som har överklagat på vers (något som jag inte själv kommer ihåg att jag skulle ha gjort). För min del kom jag däremot ihåg att jag vid ett tillfälle när jag satt och tecknade vid tinget i Kalmar och Olle Westin efter sin pensionering från Barometern tjänstgjorde där som nämndeman, så råkade han somna under pågående förhandling, vilket jag förevigade i en serie på tre teckningar: en där nämndeman han satt blundande med huvudet lutat i ena handen, en med huvudet lutat åt andra hållet i andra handen och den sista där huvudet fallit bakåt och man ser en vidöppen mun. Att han någonsin skulle ha somnat vid tinget förnekade han nu alldeles bestämt, men så var det faktiskt. Trots våra olika åsikter i just den frågan kommer även Olle Westin att med intresse följa kommunfullmäktigemötet i Borgholm på måndag. I direktsändning via denna blogg. 

Den ende politiker från Borgholms kommun som - förutom mig - visat sådant intresse för demokratins utmaningar - att han eller hon passat på att besöka Kalmarsalen denna kväll var Miljöpartiets Bertil Lundgren. 

För musikalisk underhållning svarade Attila Grazca, tidigare Gärdslösabo men numera bosatt i Kalmar. Han hade naturligtvis fått komma bättre till sin rätt om Kalmarsalen hade haft en riktig flygel och han hade fått en egen stund på scenen istället för att behöva spela bakgrundsmusik till det sorlande minglet.

Det var tur att jag inte hade kört bil in till Kalmar den dagen för då hade jag fått lämna bilen kvar! 

Teckningar och foto: Per Lublin

Vill Du kommentera, klicka här!

Kulturfredag

Att Borgholm verkligen har ett KULTURHUS  i form av den gamla biografen på Södra Långgatan med vidhängande Galleri Svalan bekräftades igår när fastighetsägare Pelle Frylestam bjudit in till Kulturfredag, ett nytt initiativ som man får hoppas kommer att slå väl ut. 

Kulturhuset i Borgholm

Först ut i går kväll att stå för musikalisk underhållning vid Kulturfredag i Borgholm var den nystartade öländska trion Visor i vinden, bestående av Oscar och Kristin Roslund från Glömminge och Matilda Roth Brinktell från Årets Ölandsby Stora Rör. Med gittar, respektive dragspel och fiol hänförde dom publiken med vemodiga visor. Bl a hade Kristin och Matilda skrivit en text till "Myskvalsen", komponerad av riksspelmannen Anders Johan Eriksson (1848 - 1927) från Kristins hemby Ryd i Glömminge och Matilda hade gjort en finstämd melodi till Barbro Lindgrens dikt "När ett barn föds". För att nu trycka på det öländska innehållet. 

Visor i Vinden:

Oscar Roslund, Kristin Roslund och Matilda Roth Brinktell

Därefter följde en presentation av konstnären Niklas Asker som själv fick presentera sin konst. Niklas - som i bakgrunden är en driven serietecknare - målar i en spännande kombination av abstrakt och naturalistiskt som kan ge betraktaren mycket att fundera över. Bl a fick vi se hur Niklas utfört ett uppdrag för en skånsk kommun att dekorera en bertongvägg längs en gångbana i en trist vägtunnel, där han först lät skolungdomar -som tidigare ägnat sig åt att klottra ner betongväggarna - få vara med och bestämma motiv. Efter att verket blivit färdigt - som Niklas valt att kalla "Ängaskogen" och anknyter till naturmiljön utanför tunneln - så har tunneln fått vara ifred från klottrare!  

 

 Tunnelvägg med Niklas Askers "Ängaskogen"

Avslutningsvis blev det förhandsvisning i galleriet av den utställning med Niklas Asker som har vernissage idag samt mingel med gott att dricka och LCHF-vänligt tilltugg. 

Förhandsvisning med Niklas Asker på Galleri Svalan

I bakgrunden ruvar Stadshuset

Fotografier från kulturhuset: Per Lublin

Ser fram emot fler Kulturfredagar av liknande slag.

Vill Du kommentera, klicka här!

Lyckad Piratenkväll i Borgholm

Lördagen har nu avslutats med en fantasiskt kväll i Fritof Nilsson "Piratens" fotspår i gamla Borgholms-Biografen (som numera fungerar som Borgholms kulturhus utan att kommunen har lagt ner en enda krona) och under den blommande magnolian på biograffastighetens innergård.
 
Biosalongen var det närmaste fullsatt när Piraten-sällskapets  Lars John Lindberg och Roy Wilson Quintet med vokalisten Anita Larsson stod för underhållningen i form av anekdoter kring Piraten blandat med sång och musik.
 
Piraten var - och är (för hans böcker finns ju kvar även om han själv, som hade för vana att skjuta upp allting till morgondagen "bättrade sig på sitt yttersta och verkligen dog den 31 januari 1972", som det står på hans gravsten - en gudabenådad författare med genuin humor och fantastiska folklivs- och karaktärsskildringar. Lars John Lindberg tedde sig lite ut som en kopia av honom där han satt vid ett bord och berättade på sin sydskånska dialekt.
 
Mingelpausen med förfriskningar och tilltugg ute på gården med magnolian i sin fullaste blom var inte heller helt fel.
 
Tack Lions Club i Borgholm som stod för arrangemanget, arbetar ideellt och skickar aftonens överskott till barndiabetesfonden!

Vill Du kommentera, klicka här!

Annorlunda

Öland - vindarnas och solens ö - gjorde verkligen skäl för namnet när valborgsmässoeldarna skulle tändas i går kväll. Det blev nog fler åkarbrasor i blåsten än det majbrasor. Var det någonstans på vår ö där elden verkligen tändes?
       
I vart fall inte på stranden vid Klintabodar, där en trumpetfanfar fick ersätta den eld som man av brandfaran i den starka vinden inte vågade tända. Och det utlovade fackeltåget såg vi många som hade samlats på stranden heller inte något av. Men Mimåsakören sjöng in våren, något som verkligen kändes behövligt!
     
Och det blev en vacker solnedgång som avslutade en i grunden kall aprilmånad!
    
Otända majbål - i grunden annorlunda.
Kul?
    
   
Vill Du kommentera, klicka här!

Det äpplet föll långt från trädet

Ett medborgarförslag var färdigt för avgörande i kommunfullmäktige,där ett antal kulturpersoner - smed stöd av namnlistor med närmare 900 underskrifter - föreslog att Borgholms kommun aktivt undersöker vilka möjligheter som finns för att stödja kultur- och utställningsverksamheten på Himmelsberga.  

Ölandspartiet samt kultur- och fritidsnämnden hade under remisstiden uttalat sig positivt för medborgarförslaget. Därefter hade även kommunledningskontoret, kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen gjort det. Ändå blev det en ganska lång debatt om medborgarförslaget i kommunfullmäktige. Med centerns självutnämnde (?) "kronprins" Mikael Larsson från Nedra Vannborga som ensam nej-sägare bifölls medborgarförslaget utan votering.  

Debatten inleddes med att en av förslagställarna, Harald Erici, talade övertygande för medborgarförslaget. Denne Harald, för övrigt son till fullmäktigeordföranden Jan Erici, visade sig - förutom att han är erkänt oerhört musikalisk - vara en utmärkt talare. Det sistnämnda var överraskande med tanke på att fadern ju mest mumlar och verkar allmänt förvirrad när han ska säga något.  

Ja sannerligen, denna frukt har sannerligen fallit långt från trädet!

Societetsparken i våra hjärtan och hotet från en parkexploatör

I går höll sextetten Bara Mässingen en eftermiddagskonsert i Societetsparken i Borgholm för att hedra Blenda Johansson som gick bort i vintras. Blenda var en hängiven supporter till den borgholmska blåsorkestern.

Mässingsmusik är sådant som på något sätt hör vår vackra societetspark till. Mer sådant och mindre tingeltangel av det slag som tydligen tillåts i parken, som t ex kommersiella lekanordningar som bättre hör hemma på ett tivoli! Och hur f-n kan man upplåta mark i den vackra parken för Telias lilafärgade jippopaviljong?! 

Man kan undra varför Societetspareken ska behöva härbärgera dom störande och förfulande inslag som man lyckats få bort från torget?  

Är det månne en medveten strategi från kommunledningens sida att försöka vänja borgholmsborna med så mycket skräpinslag som möjligt i den del av parken som man gladeligen vill upplåta till den "parkexploatör" (ett nyuppfunnet ord som passar bra i sammanhanget) som vill förstöra parken med att smälla upp ett stort lådbygge där, en ny restaurang som parkexploatören påstår ska vara öppen året runt.  

Att sistnämnda påståendet måste vara en ren bluff inser varje normalbegåvad person som har det minsta hum om hur det fungerar med restauranglivet i Borgholm på vintern. Även om man heter Anders Hansson och bor i Kalmar måste man begripa att underlag för en ny åretruntöppen restaurang saknas i Borgholm, i synnerhet om man är krögare 

Vad är det ergentligen han är ute efter och hur har han lyckats få kommunalrådskan Lisbeth Lennartsson på kroken?

Att den tilltänkte parkexploatören Hansson är en riktig gullegris hos kommunalrådskan verkar uppenbart när man läser hennes uttalanden i gårdagens nummer av Ölandsbladet (i en artikel med rubriken Hård kritik mot kommunen, där det redovisas synpunkter från ett antal befintliga näringsidkare i Borgholm inom branschen som har det svårt att få det att gå ihop men där några ändå försöker): 

"- Denna nöjesanläggning kommer att vara öppen året runt", påstår Lennartssonskan hur stöddigt som helst och fortsätter i samma stil:
"- Den kommer att locka en mognare publik. På vinterhalvåret kommer nöjesutbudet i Borgholm att öka"

Förlåt, men det måste finnas gränser för hur naiv som t.o.m. ett spån som Lisbeth Lennartsson kan vara!

GRATTIS LOREEN !!!

Den här veckan har svenska folket varit helt euforiskt.

Det som hände i Kristallpalatset i Baku i lördags kan för Sveriges del jämföras med det som hände på Yankee Stadium i New York den där juninatten 1959 när svenske Ingemar Johansson blev världsmästare i tungviktsboxning.

Den gången följde jag dramat med en batteridriven reseradio utomhus intill en elstolpe i Köpingsvik (eftersom direktsändningen skedde via en radiostation i Luxemburg som hördes dåligt inomhus). Den här gången satt jag bekvämt tillbakalutad i en fåtölj och kunde se dramat direkt i färgtelevision. Lite skillnad kan man ju säja, men den svenska euforin under dramats upplösning och efteråt var densamma.

Jag hade aldrig kunnat tro att Loreens låt skulle vinna i den slutliga finalen så jag var helt förvånad över att det gick som det gick. Får ta tillbaka vad jag sagt om hennes bidrag tidigare och bara instämma i svenska folkets GRATTIS LOREEN !!!

Vi låter den svenska framgången i Baku bli en tydlig vink till makthavarna i Borgholm att hålla tassarna borta från Musikskolan. Den behövs så att även öländska ungdomar ska kunna få chansen i framtiden!

Fega eller modiga politiker?

Nu efterlyser Lisbeth Lennartsson "modigare politiker" om man får tro Ölandsbladet rätt! Man kan verkligen undra om den människan är redig?!

Ursäkta att jag blir upprörd!

Hon som ännu inte vågat säga emot herrarna på Ekerum utan valt att gå i deras ledband är väl knappast rätt person att tala om mod! Det hade varit modigare att säga att "Okej, vi har låtit oss bjudas på spahotellvistelse i Åre, men vi ångrar det djupt och tänker inte låta det inträffade styra våra beslut!".

Tidigare under det gångna året dök ett antal lärare anställda vid Borgholms kommun upp vid kommunfullmäktiges sammanträde och efterlyste modiga politiker. Dom efterlyste politiker som hade modet att låta kommunens lärare få anständiga löner. Lisbeth och hennes politikerkollegor tyckte då uppenbarligen att det inte behövdes eftersom det inte givits plats för det i den budget som klubbades igenom.

Nu har Lisbeth "stulit" deras efterlysning men med en helt annan innebörd, nämligen att det "modiga" ska bestå i att klubba igenom ett antal dåligt genomtänkta besparingar .

Det är ta mig f-n inte modigt att lägga ner Gärdslösa skola, att minska på fritidsgårdsverksamheten, att ta bort musikskolan eller att göra det ännu sämre att bli gammal och hjälpbehövande i Borgholms kommun. Det är bara utbota dumt!!!

Förstör inte vår kommun ännu mer, så att ingen människa vill flytta hit! Ska det sparas pengar så gå då istället själva i bräschen och låt minska på era egna arvoden och olika politikerförmåner!

Var finns de politiker som har modet att göra något åt den saken? T ex att sänka Borgholms kommunalrådslön (som f.n. ligger på drygt en halv miljon kronor om året), samt avskaffa den fallskärmspension som vederbörande kan utkvittera fram till sin sextifemårsdag! Var finns modiga politiker i Borgholms kommun?!

Sångargädje i kulturhuset Borgholms Bio

Betydligt mer givande än måndagens kommunfullmäktigemöte var den konsert som hölls dagen innan - på söndagseftermiddagen - i Borgholms nya kulturhus (d v s den gamla Borgholms-Biografen). Det var Maria Rylander som övat in sånger med ett antal sångintresserade unga förmågor som nu sjöng både tillsammans och olika stycken var för sig. Efter att till sist minstingen i gruppen,10-åriga Siri Hermansson, sjungit solo på engelska ville applåderna nästan inte ta slut. Liten är hon, men framträdandet var riktigt stort! Siri lär nog låta tala om sig som öländsk sångfågel i framtiden! Inte heller några av de andra ungdomarna att förglömma.

Ytterligare ett bevis för att Musikskolan i Borgholm behövs och att vi över 1200 personer som har skrivit under uppropet inte kan ha fel!

Resten av konserten var Marias egen, där hon sjöng egna och andras låtar i en blandning av allt mellan jazz och balladsång. Hon sjunger fantastiskt, men lite synd är det naturligtvis att nästan allt är på utländska, så att en normalbegåvad person som jag inte förstår vad texterna handlar om. Det kan ju kanske vara så att Maria Rylander är på väg att bli ett internationellt namn och då duger det kanske inte med svenska texter. Den magnifika avslutningen på konserten, en dikt av Erik Johan Stagnelius - "Amanda" - riktigt fint tonsatt av Harald Erici (som själv ackompanjerade på piano)framfördes dock i svensk tappning.

Kulturevenemangen fortsätter i den gamla biografen. Nästa programpunkt blir fredagen den 11 maj med levande musik både i biografen och under den blommande magnolian på innergården. Se mer genom att klicka här!

Över tusen namn!

Såg just att namninsamlingen för bevarande av Musikskolan i Borgholm                    

http://namninsamling.se/index.php?Forum=Forum&sida=2&fnvisa=forum&nid=6410

har fått över tusen underskrifter (1015 var det för några minuter sedan)!

Musikskolan har stor betydelse för väldigt många av våra ungdomar och med det starka stöd som nu bevisligen finns för musikskolan måste politikerna väl ändå begripa att de inte kan ge sig på den i besparingssyfte!

Stödlista för Musikskolan

Ett av chefstjänstemännens idiotiska besparingsförslag som presenterades i Folkets hus för en vecka sedan var att lägga ner den kommunala musikskolan som betytt och betyder så mycket för åtskilliga ungdomar i vår kommun.

Redan cirkulerar en namninsamlingslista som protesterar mot förslaget, och den har på mycket kort tid fått mer än 500 namnunderaskrifter. Vill Du också skriva på, så klicka här!

En av initiativtagarna till namninsamlingen är framgångsrika sångerskan Maria Rylander med rötterna i Borgholm. Hon vet nog vad hon talar om. Musikskolan i Borgholm var med och lade grunden för hennes karriär.

Chefstjänstemännens förslag bör snarast förpassas till "det runda arkivet", d v s papperskorgen!

Mot ljusare tider!

" - Från mööörkret stiga vi mot ljuuuset... !"
Så sjungs det i en sång som har sjungits internationellt sedan långt innan eurovisionsschlagertävlingar ens var påtänkta och televisionen var ett okänt begrepp, och som fortfarande sjungs i en del sammanhang.

Och det stämmer faktiskt. För en liten stund sedan var det nämligen vårdagjämning, den tidpunkt när solen är uppe längre än den är nere och ljuset tar överhanden.

Vi går mot ljusare tider.

Trevligt i dubbel bemärkelse!

Film med alla ljusen framför stadshuset

Har just fått mig en länk tillskickad som går till en fyraminutersfilm som Du gärna kan få se. Inspelad av Stefan Olof Lundgren under ljusmanifestationen framför stadshuset i måndags. Klicka här så får Du se den!

Kulturhus i gamla biograf-fastigheten

Och så till glada händelser:

Trots att kulturen inte står särskilt högt bland kommunens beslutsfattande politiker och dom inte har avsatt så mycket som en krona till ett kulturhus, så kan man säga att Borgholm i praktiken nu har fått ett slags kulturhus.

Nämligen i den gamla biograf-fastigheten vid Södra Långgatan, mitt emot Stadshuset. Dit till sin nyligen förvärvade fastighet har Pelle Frylestam flyttat Galleri Svalan från Stacketorp, ett konstgalleri av hög klass som hade en lyckad premiärvernissage veckan före Ölands Skördefest. Nu i veckan öppnade han den gamla biografsalongen för Borgholms Musik- och Teaterförening, som stod för en uppskattade solokonsert med gitaristen Celia Linde.

Så roligt!