I förrgår var jag inne i den stora staden Kalmar och avslutade dagen i Kalmarsalen, där Stiftelsen Barometern anordnat ett storstilat jippo på temat "Demokratins utmaningar"! Tvåhundra personer hade samlats där för att höra diverse celibriteter föreläsa om olika aspekter på demokratin och vilka utmaningar den står inför.
Det förelästes om demokratin kontra religionen, om minskade skillnader mellan partierna och vi fick höra att korruptionen inte var något hot mot demokratin i Sverige, att politikerna håller på att få (ja, läs och häpna!) allt högre och högre förtroende och att det enda hotet mot demokratin var Sverigedemokraterna. Men vi fick inte höra om vad demokrati egentligen är, nämligen folkstyre.
Det största hotet mot demokratin är väl egentligen att beslutsfattarna ger blanka tusan i vad medborgarna tycker och istället styr och ställer efter eget behag bara för att dom råkar ha blivit valda, vanligtvis på falska vallöften.
Demokratins största utmaning är väl att skapa ett system som ger medborgarna ett avgörande inflytande på besluten, eller hur? Så att medborgarna inte reduceras till "kunder", vilkas huvudsakliga bidrag till det samhälleliga ska vara att betala skatt och rösta på makthavarna vart fjärde år.
Några sådana tankar var det ingen av föreläsarna som yppade. Och ingen i publiken fick ställa frågor, "eftersom vi var så många". Underligt svepskäl.
Dammig
Den första föreläsaren var en gammal dammig författare som ägnade huvuddelen av sitt föredrag till att i hatiska ordalag kasta skit på för länge sedan avdöda författare och kulturpersonligheter, som därmed inte kunde försvara sig. Som t ex Artur Lundkvist (1906 - 1991), Karl Vennberg (1910 -1995), Sivar Arnér (1909 - 1997) och Olof Lagercrantz (1911 - 2002), vilka han ansåg ha gått Sovjetunionens ärenden. Vad hade egentligen allt detta med dagens situation för demokratin att göra?
Endast moderatorn fick ställa frågor till panelen, frågor som inte alla begrep
Efter en avslutande paneldebatt mellan föreläsarna - där fortfarande ingen i publiken fick komma med frågor trots att tid fanns till detta - blev det mingel med förfriskningar. Som tilltugg fanns det små snittar med något som jag tror var anklever ovanpå. Då jag ju - som mina kära läsare vid detta laget säkert vet - håller mig till LCHF-kost och mår bra av det så skrapade jag av och avnjöt pålägget från några snittar och sköljde ner det med rödvin. Hoppas att några som inte tycker om anklever sedan åt upp dom avskrapade snittarna.
Mingel innebär ju att man med glas i hand går runt och pratar med diverse folk. I dylika sammanhang i Kalmar är det i mitt fall ofta som ordspråket säger att "apan känner ingen men alla känner apan". D v s att många känner igen mig och kommer fram och hälsar på mig, fast jag inte alltid vet vilka dom är eller att det tar tid innan jag kommer på det. En gammal bekant från min barndoms somrar i Köpingsvik, Arne Göth, som numera är pensionär och bor i Kalmar och har fått grått hår (vilket han inte hade på den tiden) och som jag inte sett på evigheter, var en av dem. Vi hade ett trevligt samtal och han kommer att titta på kommunfullmäktigemötet i Borgholm på måndag i direktsändning via min blogg.
Barometerns gamle chefredaktör Olle Westin var en annan som dök upp och som det var kul att prata med. Han menade att jag var unik så tillvida att jag skulle vara den enda som har överklagat på vers (något som jag inte själv kommer ihåg att jag skulle ha gjort). För min del kom jag däremot ihåg att jag vid ett tillfälle när jag satt och tecknade vid tinget i Kalmar och Olle Westin efter sin pensionering från Barometern tjänstgjorde där som nämndeman, så råkade han somna under pågående förhandling, vilket jag förevigade i en serie på tre teckningar: en där nämndeman han satt blundande med huvudet lutat i ena handen, en med huvudet lutat åt andra hållet i andra handen och den sista där huvudet fallit bakåt och man ser en vidöppen mun. Att han någonsin skulle ha somnat vid tinget förnekade han nu alldeles bestämt, men så var det faktiskt. Trots våra olika åsikter i just den frågan kommer även Olle Westin att med intresse följa kommunfullmäktigemötet i Borgholm på måndag. I direktsändning via denna blogg.
Den ende politiker från Borgholms kommun som - förutom mig - visat sådant intresse för demokratins utmaningar - att han eller hon passat på att besöka Kalmarsalen denna kväll var Miljöpartiets Bertil Lundgren.
För musikalisk underhållning svarade Attila Grazca, tidigare Gärdslösabo men numera bosatt i Kalmar. Han hade naturligtvis fått komma bättre till sin rätt om Kalmarsalen hade haft en riktig flygel och han hade fått en egen stund på scenen istället för att behöva spela bakgrundsmusik till det sorlande minglet.
Det var tur att jag inte hade kört bil in till Kalmar den dagen för då hade jag fått lämna bilen kvar!
Teckningar och foto: Per Lublin
Vill Du kommentera, klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar